icon
icon
Övrigt | Publicerad 22 augusti 2014 21.59

Jakten på de perfekta skötväskeshortsen

Många läsare har engagerat sig i frågan om skötväskeshortsen. Flera har föreslagit snickarshorts (vilket man vet är bra eftersom snickare måste ha väldigt, väldigt många fickor som de kan lägga sin klocka och kalender allra, allra, allra längst ner i så att de omöjligt kan uppskatta vilken tid de tänker komma eller när de tänker bli färdiga) och flera andra har föreslagit seglarshorts (vilket man också vet är bra eftersom skötväskeshortsen måste rymma nappflaskor och baserat på samtalstonen i debatten om lägre promillegräns på sjön för några år sedan lär ingen semesterfirargrupp ha större flaskvana än medelålders män med båt).

Den allmänna opinionen tycks dock, trots allt, luta mot två alternativ av mer icke-shortsmässig karaktär.

För underkroppen föreslås det här, med argumentet att det generösa luftinsläppet kommer passa extra bra i charterklimat:

Skrmavbild 2014-08-22 kl. 21.40.52

För överkroppen föreslås det här. Med tanke på just charterklimatet får jag förmoda att det är tänkt att man går med bar överkropp under. Som Rambo hade gjort om han hade stört sig jättemycket på att skötväskan skavde mot knäna när han gick med den ihopfällbara barnvagnen.

Skrmavbild 2014-08-22 kl. 21.40.26

Tyvärr är jag skeptisk till just västen eftersom mannen på bilden av ansiktsuttrycket att döma har fått slut på snacks.

Man har inte tillräckligt många fickor om man får slut på snacks.

Annons
Övrigt | Publicerad 21 augusti 2014 12.27

Hur det är att handla shorts med mig. Enligt min fru. (Det var inte så här det gick till!)

Min familj och jag ska åka på semester. Jag behövde därför köpa ett par nya shorts. När min fru kommer gå runt i efterhand och berätta historien om hur det här gick till så kommer det låta så här, och jag vill bara ta tillfället i akt här och nu att påpeka att det var inte ens i NÄRHETEN av så här det gick till! Hon överdriver alltid allting, min fru. Egentligen var expediten inte alls trött på mig och hon verkade faktiskt ha väldigt mycket sympati för hur jag menade. Och jag SPRANG liksom inte in i skyltfönstret i slutet. Jag slog i axeln lite för att jag tog svängen för snävt. Det är inte samma sak. Men min fru kommer säga att det gick till så här. Tro henne inte.

Jättetrevlig expedit i klädaffär: De här då?

Fredrik: De har inte tillräckligt många fickor.

Jättetrevlig expedit i klädaffär: De här då?

Fredrik: Inte tillräckligt många fickor.

Jättetrevlig expedit i klädaffär: De här då?

Fredrik: De är jättefina.

Jättetrevlig expedit i klädaffär: Vad bra! Vill du prova dem? Du kan få dem i svart, beige eller blått.

Fredrik: Mmm. Men kan man få dem med lite fler fickor på?

Jättetrevlig expedit i klädaffär: Nej. Tyvärr.

Fredrik: I så fall nej, tyvärr.

Jättetrevlig expedit i klädaffär: Men de HÄR shortsen då? De har otroligt många fickor!

Fredrik: Ja. Jo. Men inte tillräckligt stora fickor. Och här, i den här medelstora fickan som jag helst skulle vilja var en stor-stor ficka, om du förstår hur jag menar, så skulle jag allra helst vilja ha en liten extraficka inuti den stor-stora fickan. Förstår du hur jag menar?

(Tystnad)

Jättetrevlig expedit i klädaffär: Inte direkt, om jag ska vara ärlig. Men du ska alltså…jag menar alltså…var är det exakt du ska ha de här shortsen någonstans?

Fredrik: Vi ska på chartersemester. Så jag behöver många fickor. Och själva shortsen får gärna vara tillverkade av ett extremt slitstarkt material. Som…jag vet inte. Vad finns det för hållbara material?

Jättetrevlig expedit i klädaffär: Jag…ja du, jag vet inte riktigt om jag har några andra modeller, det är ju lite sent på sommaren nu så säsongen är liksom över. Men jag kan titta efter på lagret om vi ha…

Fredrik: Kevlar, till exempel. Det är slitstarkt. Görs det shorts av kevlar?

Jättetrevlig expedit i klädaffär: Nej. Nej det tror jag inte. Inte som vi säljer i alla fall. Men…förlåt men jag måste få fråga: Du sa ”chartersemester” va?

Fredrik: Nu ser du ut som min fru ser ut när jag ska försöka förklara det här.

Jättetrevlig expedit i klädaffär: Nej, nej, nej! Det var inte så jag menad…eller…hur ser din fru ut menar du?

Fredrik: Okej, låt oss ta det här från början: Hanna, får jag kalla dig Hanna?

Jättetrevlig expedit i klädaffär: Jag heter inte Hanna.

Fredrik: Det står ju på din namnskylt.

Jättetrevlig expedit i klädaffär: Det står ”H&M”.

Fredrik: Okej. Men jag har inga glasögon på mig. Jag läser dåligt på avstånd utan dem.

Jättetrevlig expedit i klädaffär: Så…jag…vad var det du var på väg att säga?

Fredrik: Jag behöver ett par barnvagnsshorts, Hanna. Det var vad jag skulle säga!

Jättetrevlig expedit i klädaffär: Förlåt?

Fredrik: Men alltså herregud, du vet! Barnvagnsshorts. När man är på semester så går man ju ut och promenerar sjukt mycket med det minsta barnet, för att hon ska somna i barnvagnen. Och vi tar alltid med den lilla vagnen när vi åker utomlands, som är en sån där hopfällbar, och på den är handtagen mycket lägre än på den vanliga vagnen, så när man hänger skötväskan på handtagen så skaver den liksom mot knäna om man har shorts.

(Tystnad)

Jättetrevlig expedit i klädaffär: Okej.

Fredrik: Ja!

Jättetrevlig expedit i klädaffär: J…a?

Fredrik: Ja, så då behöver jag ett par barnvagnsshorts. Som har extremt många fickor. Så att jag kan lägga allt jag behöver i dem och inte behöver ta med mig skötväskan.

(Tystnad)

Fredrik: Okej, nu när jag tänker efter så borde de kanske kallas ”skötväskeshorts”. Jag behöver ett par skötväskeshorts, Hanna!

(Tystnad)

Fredrik: Okej, säg så här då: Jag behöver ett par shorts som ser ut som shorts hade sett ut som Clas Ohlson hade sålt shorts!

Jättetrevlig expedit i klädaffär: Säljer inte Clas Ohlson shorts?

Fredrik: SÄLJER CLAS OHLSON SHORTS!!!???

(Ljudet av Fredrik som vänder sig om och rusar med huvudet först rakt in i skyltfönstret bredvid utgången)

Annons
Övrigt | Publicerad 20 augusti 2014 12.07

The greatest trick the devil ever pulled var att få en fyraåring att sluta ställa frågor

När min son och jag åkte hemifrån imorse frågade han varför inte bara kunde få stanna hemma hela dagen och titta på film istället för att gå till förskolan. Och då sa jag: ”För att det är onsdag”. Och då sa han: ”Varför det?”. Och då sa jag: ”För att det är det, bara, det är onsdag, och på onsdagar kan man inte bara sitta hemma och kolla på film”. Och då frågade han: ”Varför inte?”. Och när jag hade sagt ”för att livet inte funkar så” och han hade frågat ”varför då?” och jag hade svarat ”för att det inte gör det!” och han hade frågat ”men VARFÖR?” ungefär sexhundratusen gånger, så hade vi hunnit ungefär ut till stora vägen tvåhundra meter från vårt hus. Och jag var ganska trött och kände inte att jag skulle orka ha den här diskussionen hela vägen till förskolan. Och just då körde det förbi en polisbil, så jag sa: ”För om man sitter hemma och kollar på film hela dagen så kommer polisen!”.

Och då var min son tyst en lång stund, och sedan sa han: ”Vilken polis?”. Och just då råkade jag se att det rullade runt en gammal papperskaffemugg på golvet i bilen, och på locket stod det ”caution: contents hot”. Så då sa jag: ”Innehålls-hot-polisen!”. Och då sa han: ”Va?”. Och då sa jag: ”Innehålls-hot-polisen kommer och…sätter dig i fängelse! Inuti en jättestor kaffemugg! Som…luktar kaffe!”. Och då sa han: ”Usch!”, för han tycker att kaffe luktar äckligt. Och just då såg jag att det var lite ketchup på kanten av kaffemuggen, för att jag förmodligen hade ätit pommes frites medan jag drack kaffe för jag gillar lite pommes frites till mitt kaffe, så jag sa: ”Och blod! Det är blod i kaffemuggsfängelset!”. Och sen fick jag jättedåligt samvete, för blod är ju läskigt och man vill ju inte skrämma sina små barn, så jag sa: ”Låtsasblod”. Och sen insåg jag att det var ju inte så läskigt så det sabbade ju liksom hela grejen med kaffemuggsfängelset, så då sa jag: ”Och låtsasblodet luktar kaffe!”. Och då sa han ”usch!”.

Och sen var han tyst en väldigt, väldigt lång stund. Och då gjorde jag den där swishgrejen från Smash för mig själv och tänkte ganska mycket på hur jag egentligen är ett frikkin geni. Men sedan sa min son plötsligt: ”Men hur VET polisen att jag är hemma då?”. Och då sa jag: ”De bara vet”. Och då sa han: ”Men HUR?”.

Och då fattade jag ju att vi så att säga var på väg i obehagligt rask takt tillbaka till ruta ett, men just då fick jag syn på ett gammalt kuvert som stack ut ur handsfacket, och upptäckte exakt samtidigt att det rullade runt en gammal pet-flaska på golvet. Så jag sa: ”Flaskpost! De får reda på det genom flaskpost!”. Och precis när han skulle börja protestera så blåste det ner en hög parkeringsbiljetter från instrumentbrädan, så då tillade jag: ”Polisen vet var du är för om inte jag lämnar dig på förskolan så får inte jag någon biljett! Alla föräldrar som lämnar sina barn på förskolan på morgonen får en biljett! Och om inte jag har någon biljett när jag kommer till mitt kontor så står det en…pommes frites där…en VAKT-pommes frites…och han skickar flaskpost till innehålls-hot-polisen och så kommer de med kaffemuggsfängelset fullt av blod! Låtsasblod!”.

Och då var min son tyst en väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt lång stund.

Och sedan frågade han: ”Tar polisen dig också då?”. Och då insåg jag ju att jo, det fanns ju en logisk lucka i historien där, det gjorde det ju. För det verkade ju extremt oansvarigt av mig som förälder att bara låta innehålls-hot-polisen kaffemuggsfängsla mitt fyraåriga barn och inte samtidigt på något sätt bestraffa mig själv för att jag lät honom vara hemma ensam och titta på film hela himla onsdagen medan jag var på kontoret. Så när vi kom till ett rödljus kollade jag lite i skarvarna runt stolarna i framsätet, och då hittade jag ett gammalt mobilskal som jag har letat efter. Så jag sa: ”Ja! De tar mig! Och då får jag sitta i ett skalfängelse!”.

Och då såg min son ganska skeptisk ut, och kontrollfrågade: ”Var ligger det?”. Och då svarade jag blixtsnabbt: ”Det vet man inte för skalet rör sig hela tiden! Det är mobilt!”.

Och då ryckte min son på axlarna och sa: ”Okej.”. Och då sa jag: ”Va?”. Och då sa han: ”Det är okej. Jag vill ändå inte se på film.”

Och då hade jag liksom inte ens nämnt ”godis! Du kan få godis om vi inte bråkar om det här!” för medan jag letade mellan stolarna hittade jag en påse godis. Dessutom hittade jag ett par solglasögon och en kapsyl och en säkert minst ett år gammal dosa nikotinfritt snus och jag har faktiskt rätt himla aktiv fantasi. Jag hade kunnat göra något med det!

Men då var vi nästan framme och när jag stannade bilen så tog min son sin ryggsäck och gick in på förskolan utan att bråka eller protestera det allra minsta. Och nu är jag på mitt kontor och kollar på film.

Allt jag egentligen vet om föräldraskap har jag lärt mig av Kevin Spacey i slutet av De Misstänkta.

Annons
Övrigt | Publicerad 18 augusti 2014 21.48

Jag skiter i vad min fru säger

Jag går inte alls runt och ”tycker synd om mig själv”.

Jag har haft en jobbig helg, bara. United förlorade. Jag fick mejl från datorbutiken att min dator inte gick att laga. Vår dotter kräktes i mina nästan nya skor.

Ibland behöver man bara känna att allt kommer bli okej. Att någon ser en. Att det här bara är en dålig dag, och att dåliga dagar går att vända. Att det finns hopp.

Jag tycker inte ”synd om mig själv”.

Allt jag sa var att jag lämnar FAN inte den här butiken innan personalen har hittat en flaska Coca Cola Zero som det står ”Fredrik” på.

Övrigt | Publicerad 18 augusti 2014 12.40

Ännu fler frågor. Nästan ännu fler svar.

Mina släktingar i Holland vill ha Ove på holländska… Finns det? Iaf på engelska? Om den inte finns på holländska alltså… Annars borde du lösa det, holländare är trevliga.
Andreas

Den finns på både holländska och engelska. Eller nederländska. Eller vad det heter. Den engelska översättningen är gjord av en utomordentlig översättare som heter Henning Koch, den holländska eller nederländska eller vad det nu heter är gjord av Edith Sybesma, och huruvida den är bra eller dålig har jag faktiskt ingen aning om eftersom jag inte kan ett ord holländska. Eller nederländska. För allt vad jag vet kan hela boken vara skriven med såna där påhittade ord som dyker upp i ”please prove that you are human”-rutor när man ska streama Top Gear på internet. Det är lite som när folk kommer hem från Koh Samet och har tatuerat in sitt namn på thailändska på underarmen. Det KAN vara deras namn. Det kan också stå ”Äggplantehuve Deluxe”. Man vet inte riktigt säkert.

Frågan har redan kommit upp, men jag frågar en gång till för säkerhets skull. Hur många skrivmaskiner? I bilen, i källaren, på kontoret, hos föräldrarna… alla sammanlagt, utan omskrivningar. En siffra bara. Jag lovar att inte berätta för din fru.
Idas mamma

Jag vet inte. Det är som att fråga ”hur många födelsemärken har du?”. Det kan ha tillkommit några under semestern. Jag har inte tittat efter jättenoga.

1. i proportion till antalet skrivmaskiner du äger, hur många kroppsdelar som är dugliga att skriva med har du? 2. vad är det första du tänker på när du hör ordet ”studsboll”?
Piggelinen

1. Jag skulle väl tippa på att ration ligger runt 1:3. Lite beroende på vad du menar med ”kroppsdelar”. Fingrarna är till exempel 10 kroppsdelar. 2. ”JAG SER FÖR FAN VAD DU TÄNKER OCH OM DU KASTAR DEN DÄR PÅ DIN SYSTER SÅ BLIR DET INGEN GLASS!” Det är den reaktion som spontant kommer upp i mitt huvud.

Apropå glass, har du varit på smultronstället i Söderköping och ätit glass någon gång. Och isåfall åt du hinken?
Glassig

Nej. Va?

Jag tänker inte fjäska med en fråga som du vill ha, du har skrivit att du vill ha frågor så då får du det. Har du någonsin gjort någonting med din bara händer? Alltså byggt något eller lagat bilen, som Ove kanske skulle säga, är du kompetent eller inkompetent?
M for Micke

Jag har byggt så in i HELVETE mycket Lego Chima, det ska du ha klart för dig.

Jag är också nyfiken på Petters fråga (den första som kom in). Hur mycket av storyn har du klurat ut i förväg? Vet du i princip alltihop och behöver bara gå igenom övningen att skriva ner det, eller kommer historien allteftersom du skriver?
(en helt annan) Fredrik

Jag skulle verkligen vilja vara en sådan där person som har en crazywall med anslagstavla och post-it-lappar och polaroider av bakgator i Berlin och rött garn som märker ut mystiska trianglar på kartor över skogsområden utanför Hofors och såna där grejer. De verkar ha jävligt bra koll. Men i de tre fall då jag faktiskt har skrivit något som man med väldigt mycket god vilja möjligen skulle kunna tillåta falla in i den yttersta utmarken av det man kallar ”en roman”, så har jag alltid börjat med en karaktär som får mig att skratta. För att en karaktär ska kunna få en att skratta måste det finnas något i karaktären som får en att bry sig. Det måste vara en människa. Och för att en karaktär ska kunna bli en människa måste hen ha erfarenheter, och då måste man börja ställa frågor. Förr eller senare kommer en av de frågorna vara ”var bor hen?”. Och när en människa väl har en plats att bo på kan jag börja berätta en historia, eftersom jag inte går ut så värst mycket och därför föredrar att berätta historier om folk som är hemma rätt mycket. När allt det där väl är på plats brukar jag försöka reda ut första kapitlet och sista kapitlet. Lite som när man är på Ica Maxi. Allra först: Schampo, plastpåsar och bröd. Allra sist: Mejeriavdelningen och chokladhyllan. Däremellan kommer en del (osten) vara väldigt planerat, och en del annat (Star Wars-Lego och ny campingstol) vara lite mer spontant. Men om man inte vet att mejeriavdelningen och chokladhyllan är slutet på resan så skulle man ju för fan aldrig komma hem.

Hur var det egentligen med besticklådan, i vilken ordning skulle man lägga sina bestick?
JG

Gafflar. Knivar. Skedar. I den ordningen. OCH DET VET DU MYCKET VÄL!

Måste man ha egna frågor? Kan inte du med din fantasi hitta på en massa frågor som du sen ger bra svar på?
meg

Det är ju exakt så den här bloggen funkar alla andra dagar på året. Någon gång får faktiskt du hjälpa till lite också!

Tittar du på tv serien friends? (Eller ”vänner” som en del inkompetenta idioter säger) Var kan man köpa skrivmaskiner? Och hur många tycker du man behöver man om ska bara skriva ut små lappar och störa sina vänner?
Anna

1. Det är ungefär som att fråga ”har du hört någon låt med Madonna någon gång?”. Så ja, självklart. Mina favoritavsnitt är Ross skinnbyxor och Joeys eating pants. Jag är rätt byxfokuserad som person. 2. Bröderna Dahlboms Skrivmaskiner AB i Hägersten. Eller på auktioner eller loppmarknader. Eller på internet. Eller i källaren hemma hos människor som har mer än en katt och samlar på tidningar. Det sista vet jag av egen erfarenhet. Jag köpte en alldeles utmärkt Smith-Corona från 1947 där. 3. Jag tycker inte att du måste ha fler än tre. Men jag tycker att du kanske ska överväga åtminstone fyra, så att du har en i reserv.

Läser dina närmsta människor din blogg och dina böcker? En till. Är det DU som är lufsen? förljdfråga- kan du inte backa med släp?
ellen törnberg

1. Inte frivilligt. Men då och då förföljer jag dem med min laptop tills de ger upp och skriker ”JAAA! DU ÄR JÄTTEROLIG! ÄR DET DET DU VILL HÖRA? STÄNG TOALETTDÖRREN NU FÖR HELVETE!!!”. 2. Nej. Det är Lufsen som är Lufsen. 3. ”Kan” och ”kan”. Alla ”kan” ju backa med släp. Det är bara en fråga om att en del människor kan göra det utan att backa in i grindstolpar och hundar. Det har väl att göra med hur petig man är som person. Och hur mycket man gillar hundar.

Vilket är ditt bästa recept på pannkakor?
Mishu

Det bästa receptet i livet är alltid vänlighet. I synnerhet mot min fru. För hon gör jättegoda pannkakor. Jag brukar stå bredvid och komma med bra förslag. Banan och Daim till exempel, är två väldigt bra förslag.

Eftersom du verkar ‘lite’ vettig med hur saker ska vara (tex besticklådor, jag har rätt, jobbet fel! Team britt-Marie!) så nu undrar jag helt enkelt vilket som är den rätta ovansidan på en hönökaka? Jag tycker den ljusa, men min sambo säger mörka. Så, vilket är rätt?
Sandra

Man äter den med hålen neråt. De finns där för att skapa friktion så att den inte glider av byxbenet medan man byter avsnitt i Top Gear.

1. Kommer du läsa in några av dina egna böcker? 2. Om ”mormor” filmatiseras, vilken hundras skulle då spela worsen? (Jag röstar på Giant alaskan malamute) 3. Om du var en glassmak, vad skulle du smaka då?
My

1. Nej. Av samma anledning som jag inte kommer pröva hallucinogena droger hemma hos någon som har uppstoppade djur som väggprydnader. Det kommer verka som en bra idé, men alla kommer ångra sig i efterhand. 2. Jag är helt ärligt extremt skeptisk till att den någonsin kommer filmatiseras, men om vi ska prata helt hypotetiskt måste jag ju börja med att fråga: Hur ställer sig malamuten till att färga pälsen? 3. Bensin. Fredrik Backman delar inte glass.

Hej Fredrik. Vad har du för relation till Alex Schulman? Frågar eftersom han i sin podcast hävdade att han var den som upptäckte dig. Att du fick bokförlag, etc. Mvh Tom

Vi har aldrig träffats, men Alex var exceptionellt hygglig mot mig när jag precis hade börjat skriva och sa väldigt snälla saker om mig till både bokförläggare och tidningsredaktörer. Jag kan inte säga något specifikt om Alex som person, eftersom jag aldrig har pratat direkt med honom annat än via sociala medier, men mitt intryck av honom som yrkesperson har uppriktigt alltid varit att han är extremt ödmjuk och storsint när det gäller att hjälpa andra skribenter som försöker ta sig fram. Det är väldigt hedervärt, och det kommer jag alltid vara väldigt tacksam över.

Jag tycker det uppdateras lite dåligt om hur det går i Football Manager. Hur går det egentligen? Har du scoutat fram nåt fynd i södra Frankrike?
Per

Jag förlorade mina savefiler när jag spillde öl i min dator. Det är för tidigt för att jag ska känna mig redo att prata om det.