icon
icon
Övrigt | Publicerad 17 december 2014 21.17

What kind of onsdag has it been

IMG_2229

Det är en ”Snöross”.

Mina barn och jag har bråkat en del om fjärrkontrollen på sistone. De gillar Animal Planet, jag gillar Cake Boss. Det här var en kreativ kompromiss, kan man säga.

Sen föreslog min son att jag skulle sätta på snörossen min keps, för att det skulle vara ”skojigt”. Och då blev jag arg och sa att jag ta mig fan inte tänkte lämna min keps utomhus hela förbannade natten. Och då stirrade mina barn på mig och skrek ”VADÅ SKA SNÖROSSEN VARA UTOMHUS HELA NATTEN!!!???”.

Men det här med årets första snö var i alla fall roligt för hela familjen i ungefär tjugo minuter.

Annons
Övrigt | Publicerad 16 december 2014 23.17

That’s me in the corner

Det finns en ständigt återkommande uträkning i tidningar så fort det ska pratas om familjeekonomi att ett genomsnittligt barn i Sverige kostar föräldrarna 1,4 miljoner kronor fram till sin 18-årsdag. Jag har alltid tyckt att den siffran verkar lite överdriven. Framför allt har jag aldrig riktigt fattat hur den hänger ihop, eftersom jag flera gånger räknat ihop alla poster de där ekonomerna tagit fram om ”mat” och ”kläder” och ”tak över huvudet” och aldrig riktigt fått ihop totalsumman till 1,4 miljoner. Det har alltid känts som att det har funnits en dold X-faktor där någonstans som ingen nämner. En budgetpost som är hemlig och som varje förälder helt enkelt får vänta och upptäcka själv.

Och jag kan givetvis bara prata för mig själv här. Jag har ingen aning om hur det är för andra familjer.

Men det här är andra dagen av inskolningen.

Och för den h-ä-r familjen är X-faktorn i budgetuträkningen i alla fall just nu alla förbannade mutor som jag måste börja köpa med mig på eftermiddagarna för att mina barn ens ska överväga att följa med mig hem från förskolan. Jag vet inte riktigt vad det är för slags retoriska färdigheter det var meningen att jag automatiskt skulle utveckla efter fortplantningen här, men jag ägnar mitt liv åt att springa runt mellan sandlådor och gungor och låta som om jag försöker locka fram en katt ur en sovsäck. (Har ni försökt göra det någon gång eller? Nä? Nähä! Men katter ÄLSKAR fan att vara i sovsäckar ska ni har klart för er så det är liksom inte skitenkelt!) Det här är ändå två barn som till hälften består av mina genetiska byggstenar och de föredrar alltså att sitta på huk i en blöt overall och gräva i kall sand i regnet med bara händerna framför att åka hem och göra vad som helst med mig. Jag vill inte låta som att jag tycker synd om mig själv här men det börjar bli ganska svårt att inte ta det personligt.

Jag är faktiskt rolig att umgås med. Det finns faktiskt folk som tycker att jag är rolig att umgås med. Det finns faktiskt folk därute som kanske hade kunnat tänka sig att göra det gratis.

Visst. Jag fattar nu i efterhand att det var en lite svår popkulturell referens för en ettåring och en fyraåring att relatera till när deras pappa stod hängd över staketet och vrålade ”I COULD HAVE BEEN A CONTENDER!!!” medan de andra föräldrarna en efter en gick därifrån hand i hand med sina barn.

Men det var så jag kände just då.

Annons
Övrigt | Publicerad 15 december 2014 21.57

Reklam

Jo, hej. Förlåt. Vi går rakt på sak:

1. På torsdag klockan 11-14 signerar jag böcker på Hötorget i Stockholm. Eller, nåja, inte på Hötorget, egentligen, om vi ska vara petiga, utan i Akademibokhandeln som ligger precis bredvid Hötorget. Det är en affär som säljer böcker. Man känner igen den på att det står ”Akademibokhandeln” på en stor skylt utanför. Man kan ta med sig böcker eller köpa böcker direkt i affären. Det måste inte vara mina böcker. Om man inte gillar böcker kan man köpa frukt på torget utanför. Om man vill att jag ska signera frukten får man gärna köpa bokformad frukt.

2. På lördag klockan 13.30 signerar jag böcker i Löddeköpinge, på Akademibokhandeln i Center Syd. Jag vet inte om man kan köpa frukt där.

3. Vill man händelsevis köpa ett signerat ex av min bok ”Britt-Marie var här” utan att behöva gå igenom obehaget att faktiskt träffa mig kan man göra det på CDON. Om man inte vill köpa min bok kan man köpa något annat där. De har till exempel en hel del bra grejer på CD.

Det var bara det.

Förlåt att jag störde. Det kommer tyvärr inte vara sista gången.

Annons
Övrigt | Publicerad 15 december 2014 10.05

Too uncool for school

Jag har varit hemma med min dotter sedan september. Visserligen inte så jättemycket ”föräldraledig” som alla andra föräldrar, eftersom jag ju inte per definition möjligen har ett jobb att vara ledig från, men ändå.

Ändå. Liksom.

Min dotter och jag har gjort allt tillsammans. Sovit. Ätit. Lekt. Diskuterat. Kollat på Teletubbies och Dallas Cowboys. Vi har levt ihop 24 timmar om dygnet. Vi har åkt bil och gått i köpcentrum och övat på att sätta upp håret i en sån där Zlatansamurajtofs och vi har köpt kepsar och leksaksapor som sjunger om man killar dem på magen. Vi har delat glädje och sorg. Vi har delat bananer och såna där jättejättejättesmå Daninoyoghurtar. Vi har skrattat och dansat och LEVT. Liksom. I nästan fyra månader. Fyra frikkin månader. Jag vill inte låta dramatisk här men det är en fjärdedel av hennes liv. Om jag hade levt dygnet runt med någon i en fjärdedel av mitt liv så hade det varit nästan åtta och ett halvt år. Det är en ganska monumental förändring. Det är ett våldsamt ingrepp i hela en persons sociala funktioner och grundläggande trygghetssystem.

Jag fattar ju det.

Och idag började vi inskolningen. Så jag var liksom förberedd på att det skulle bli lite jobbigt för det lilla livet. Att släppa taget om mig, så att säga. Jag var förberedd på hela grejen där jag skulle få försöka backa mot grinden med en panikslagen liten gremlinkoala fastklamrad runt benet. Jag hade stålsatt mig för det hjärtskärande skriket när personalen skulle få försöka ömsom slita och ömsom försiktigt pilla loss henne från mig som tuggummi ur hår. Jag visste att det här skulle bli svårt. Jag begrep att det här skulle bli en hemsk erfarenhet av extrem separationsångest.

Och så kommer vi fram. Och så vinkar ungen bara och går in. Skriker ”EJÅ!” och stänger grinden efter sig. Det otacksamma lilla trollet. Och nu sitter jag ensam på ett köpcentrum och får tydligen göra vad jag vill hela dagen.

Det känns som den där gången när jag åkte buss och en pojke i högstadieåldern reste sig upp och erbjöd mig sin sittplats.

Jag är både tacksam och jävligt kränkt.

Övrigt | Publicerad 13 december 2014 23.57

Min familj älskar mig

Verkligen.

Jag är säker på att de älskar mig.

Vi har visserligen varit tillsammans 16 timmar i sträck idag och det regnade ute och vårt wi-fi fungerade inte. Och jag var ganska noga med reglerna när vi spelade Monopol. Men jag tror att de älskar mig. Jag är nästan säker på att de älskar mig.

De började visserligen kolla på internet vilka länder i världen som saknar utlämningsavtal med Sverige, och jag skämtade och sa ”alltså det är inte så utlämningsavtal funkar, det är inte så att ni kan skicka dit mig och bli av med mig!”, och min fru muttrade ”när vi säger ‘utlämningsavtal’ så menar vi vilka länder vi ANDRA kan åka till utan att riskera att någon kommer dit och försöker lämna tillbaka dig”.

Men jag är säker på att det var helt hypotetiskt.

Jag är säker på att de älskar mig.