icon
icon
Övrigt | Publicerad 16 april 2014 12.25

Tänka innanför lådan

Så vi skulle byta säng till vår dotter, eftersom hon har vuxit ur den lilla spjälsängen. Så jag skulle lägga ner spjälsängen i sin kartong och tejpa igen kartongen och ställa ner den i förrådet. Så jag hämtade kartongen och tejpen. Och så skruvade jag isär spjälsängen och la ner alla delar i kartongen och tejpade igen kartongen jättehårt så att den inte skulle gå sönder på vägen ner i källaren så att skruvar och skit rasar nerför trapporna så att jag får krypa runt och leta efter dem hela jävla natten.

Igen.

Tyvärr visade det sig när jag var färdig med det här att jag inte hade lagt i ”alla delar” så mycket som jag hade lagt i ”nästan alla delar” i kartongen. Och så kom min fru och frågade om jag behövde hjälp. Och då sa jag nej. Och då sa hon ”ska du verkligen försöka bita upp all tejpen?”. Och då sa jag ”men kom med ett BÄTTRE förslag då?”. Och då gick hon och hämtade en sax. Men under tiden kom jag på att jag kunde använda en nyckel. Och när hon kom tillbaka tittade hon på mig och sa ”är det där mina nycklar?”. Och då sa jag ”tyst när jag arbetar!” och då sa hon ”ska du inte ta saxen i alla fall?” och då sa jag ”oh ye of little faith” med asbra dialekt och allting.

Och så sprättade jag upp all tejpen med hjälp av nycklarna. Som Russell Crowe hade gjort. Och sen öppnade jag kartongen och la ner ALLA delar till spjälsängen i den. Och sen tejpade jag igen HELA kartongen ASNOGA med väldigt, väldigt, väldigt många varv tejp. Och sen bar jag ner alltihop i källaren och lyfte upp det på en jättehög hylla i vårt förråd. Utan en enda repa eller endaste litet märke i spjälsängen. Utan att tappa en enda skruv. Utan att gnälla en enda gång.

Och när jag hade gjort allt det, helt själv och helt utan hjälp, och kom upp i lägenheten till den familj jag dagligen med mitt anletes svett beskyddar och det hem som jag bygger med mina bara händer, vad tror ni att min fru säger då? Va?

Vad för slags TACK för sin insats får man av sitt livs kärlek, sin hustru, modern till sina barn?

”Du tejpade in mina nycklar i kartongen, eller hur?”.

Det är vad man får.

Annons
Övrigt | Publicerad 15 april 2014 23.41

Det är inte det att vi har växt isär det är bara det att vi aldrig riktigt har växt ihop

Om man ska sammanfatta alla bråk min fru och jag någonsin har haft i det här äktenskapet , och samtidigt sammanfatta alla sätt vi är så fundamentalt olika på att det stundtals är helt obegripligt att vi över huvud taget lyckas bo under samma tak, då kan man väl säga så här:

Jag böjer skärmarna på alla nya kepsar genom att sätta dem i kaffekoppar. Alla vet att det är så man gör. Allt annat är faktiskt barbariskt.

Så när vi kommer hem från USA och jag sätter alla mina nya kepsar i kaffekoppar och min fru kommer upp nästa morgon och ska dricka kaffe. Då finns det två sätt att betrakta livet på:

Antingen så behöver vi fler kaffekoppar.

Eller så behöver jag sluta köpa kepsar.

Så vi behöver fler kaffekoppar.

Annons
Övrigt | Publicerad 15 april 2014 21.05

Alltså

Jag är inte kemist eller fysiker eller vad man nu behöver vara, så jag vet inte exakt vad det är som händer när såna där smörgåsrån blandas med bebisars saliv, men vad det än är så borde det fan finnas avancerad forskning på hur man skulle kunna använda den här smeten som vapen för smeten som är kvar på matstolen och på bebisens kläder och på mina kläder och i mitt hår är fan som cement. Jätteondskefull cement. Jättejätteonda superhjältar skulle kunna bygga vapen som dödar goda superhjältar av det här.

Jag tänker samla ihop all smörgåsrån- och salivsmet från det här köket och sen ska jag bygga ett sånt där panic room av det. Det kommer bli ett fucking ogenomträngligt panic room. Och sen tänker jag gå in i mitt panic room och stänga dörren nästa gång någon ger min dotter ett smörgåsrån. Det är vad jag tänker göra.

Men, jo.

Hur som helst.

Din iPhone är alltså sönder och det var ungefär så här det gick till.

Annons
Övrigt | Publicerad 14 april 2014 20.04

Läsa tankar

Vanlig kväll. Vanligt liv.

Snart fyraårig son: Vill inte sova!

Jag: Nej men vafa…vad vill du att jag ska göra då? Du är fyra år. Det är liksom lag på att du ska sova då och då. Annars är det jag som får skiten.

Snart fyraårig son: (Med armarna i kors) Vill. Inte. Sova!

Jag: Nä. Nä. Nä. Vad vill du att vi gör då?

Snart fyraårig son: (Pekar på bokhylla) Läsa bok!

Jag: Men vi har redan läst typ sju böcker. Jag orkar inte mer. Är du säker på att du inte bara vill spela Lego Batman på iPaden istället?

Snart fyraårig son: (Lite onödigt skarp i tonen, om jag får vara helt objektiv) Läsa. Bok!

Jag: Jaha. Jaha. Vilken bok vill du läsa då?

Snart fyraårig son: (Rycker på axlarna)

Jag: Vad betyder det?

Snart fyraårig son: (Rycker på axlarna)

Jag: Men lägg av. Välj en bok om du vill läsa en bok.

Snart fyraårig son: Nä.

Jag: Vadå nä? Hur ska jag veta vilken bok du vill ha om du inte säger vilken du vill ha?

Snart fyraårig son: (Rycker på axlarna)

Jag: Men skärp dig nu. Vilken bok vill du ha?

Snart fyraårig son: (Rycker på axlarna)

Jag: Kolla, här är Nicke Nyfiken! Den är asbra. Den tar vi!

Snart fyraårig son: Nä.

Jag: Vadå nä? Det är Nicke Nyfiken. Alla gillar Nicke Nyfiken.

Snart fyraårig son: Inte rolig.

Jag: Är du inte klok eller? Det är Nicke NYFIKEN. Han åker till RYMDEN! Vad har du för krav på underhållning egentligen?

Snart fyraårig son: Inte. Rolig!

Jag: Men vad i hel…vilken bok vill du läsa då?

Snart fyraårig son: (Rycker på axlarna)

Jag: Men bara välj en bok. Det spelar väl ingen roll?

Snart fyraårig son: (Skakar på huvudet, pekar på mig) Jag vill att DU väljer vilken bok jag vill ha pappa.

Jag: Va?

Snart fyraårig son: (Lutar sig fram och kramar mig) Jag vill att du väljer vilken bok jag vill ha pappa.

Jag: Men…jaha. Ska jag välja?

Snart fyraårig son: (Lägger sig i mitt knä) Mmm. Du får välja pappa.

Jag: Okej. Då väljer jag Nicke Nyfiken.

Snart fyraårig son: (Sätter sig upp, himlar med ögonen, slår ut med armarna som om de var fulla av personnummerstatueringar) Mäh näää! Inte rolig ju!

Jag: Du sa att jag fick välja!

Snart fyraårig son: (Lägger armarna i kors) Men jag vill inte att du väljer den.

Jag: MEN DU SA JU ATT JAG FICK VÄLJA! DET ÄR HELA KONCEPTET AV ATT JAG FÅR VÄLJA!

Snart fyraårig son: (Tårar i ögonen) Men. Jag. Vill. Inte. Att. Du. Väljer. Den.

Jag: Nähä. Nähä. Nähä. Välj en själv då!

Snart fyraårig son: (Kramar mig) Jag vill att pappa väljer.

Jag: Men då väljer jag Nicke Nyfik…

Snart fyraårig son: (Suckar jätteonödigt högljutt och himlar med ögonen igen) Jag vill att du väljer DEN boken! (Pekar på bok om traktorer eller nåt sånt skit)

Jag: Den här?

Snart fyraårig son: Ja.

Jag: Är det den du vill välja att läsa?

Snart fyraårig son: Neeej. Jag vill att DU väljer!

(Eftertänksam tystnad)

Jag: Okej. Då väljer jag den här boken om traktorer eller vad det nu är.

Snart fyraårig son: (Jublar överlyckligt) Jaaa! DEN kan vi läsa pappa! Den är rolig!

Jag: Vet du, det var exakt så här det var att försöka beställa hämtmat med din mamma i början av vårt förhållande.

Övrigt | Publicerad 13 april 2014 20.42

Safety first. (Men utöver DET gick hemresan helt problemfritt. I stort sett.)

På flygplats. I säkerhetskontroll. 

Min fru: (Går genom säkerhetskontrollen med vår son och vår ena barnvagn) 

Tulltjänsteman: (Pekar på vagnen, pekar på bandet genom röntgenmaskinen) If you would just fold that up and put it through here, please.

Min fru: (Viker ihop vagnen, tar vår son i handen, går genom säkerhetskontrollen.)

Jag: (Stiger fram mot säkerhetskontrollen med vår dotter och vår andra barnvagn.) Hello!

Tulltjänsteman: (Tittar på mig. Tittar på barnvagnen. Vänder sig mot min fru på andra sidan säkerhetskontrollen och säger något som jag inte riktigt uppfattar.)

Jag: Va? Eller jag menar sorry!

Min fru: (Till tulltjänsteman) Yes, I hope so. But it’s new, we just bought it.

Jag: (Ropar till min fru) Vad pratar ni om?

Min fru: De frågade om du vet hur man viker ihop barnvagnen.

Jag: Va?

Min fru: (Pekar på barnvagnen) De frågade om du vet hur man viker ihop den. Du måste lägga den i röntgenmaskinen.

Jag: Det är för fan klart att jag vet hur man viker ihop den! Varför skulle jag inte veta det?

Min fru: De sa att ibland vet inte papporna hur man gör.

Jag: Vad är det för jävla fördom?

Min fru: Alltså, de jobbar här varje dag älskling. Jag tror nog kanske att det bygger på erfarenhet, inte på fördomar.

Jag: Jag är fan kränkt!

Min fru: Okej. Vill du att jag ska säga det till dem?

Jag: Nej!

Tulltjänsteman: (Pekar på mig, pekar på vagnen) Do you know how to fold it up?

Min fru: (Till tulltjänsteman) He says he knows.

Jag: Of course I know! Maybe in America dads do not know these thing, but in Swede…

Tulltjänsteman: (Pekar en smula mer distinkt på vagnen) Please fold it up.

Jag: Yes!

(Viss väntetid) 

Fru: Älskling?

Jag: Jag är fan kränkt. Det här är någon form av profilering.

Fru: Okej. Men vet du hur man viker ihop den eller ska jag komma tillbaka till din sida?

Tulltjänsteman: (Pekar på mig, pekar på vagnen) Do you know how to fold the stroller or not, sir?

Jag: I am a parent too, you know. I am a little bit offended.

Tulltjänsteman: Do you know how to fol…

Jag: NO! But it is NEW! I know how to fold the other one!

Tulltjänsteman: (Tittar på min fru) 

Fru: Sorry. I’ll come back.

Jag: This is not because I am a dad! All other swedish dads can fold a stroller!

Fru: (På väg tillbaka genom säkerhetskontrollen) Okej, älskling, så det du förklarar för honom nu är alltså att det här beror inte på att du är pappa utan bara på att du inte är så smart?

Jag: För att den är NY ja! Gå och hämta hit den andra vagnen så ska jag visa honom!

Fru: (Viker ihop vagnen, lyfter upp den på bandet till röntgenmaskinen)

Tulltjänsteman: (Till min fru) Thankyou. (Tittar på mig. Skakar på huvudet. Eller det känns i alla fall så. Det kan även bara vara en liten nickning som betyder att jag ska gå därifrån.)

Jag: I am still offende…wait! Men vafan älskling, kan du bara hämta hit den andra vagnen så att jag kan visa at…

Fru: (Tar vår dotter i ena handen och vår son i andra handen. Går genom säkerhetskontrollen.) Det är det här som är anledningen till att jag håller i biljetterna, älskling. Gör vad du känner blir bäst här så väntar vi på planet.