Jag beställer baconlindad oxfilé och mörkt öl. Min fru muttrar att det ”minsann i alla fall uppenbarligen inte är ALLA hjärtans dag”.
Servitrisen undrar om jag vill ha potatisgratäng till den. Jag säger ja. Min fru undrar om man möjligen kan få en defibrillator som side order.
Jag frågar servitrisen om jag kan få kolla text-tv på teven i baren. Min fru beställer en ny flaska vin. Och betonar att servitrisen inte alls behöver bemöda sig om att komma in med ett extra glas åt mig.
Servitrisen undrar om vi vill ha efterrätt. Jag säger ja. Min fru säger nej. Sen äter hon två tredjedelar av min.
Servitrisen frågar om maten smakade bra. Jag säger att det var lite dåligt med kaffe i min tiramisu. Servitrisen påpekar att det möjligen kan ha ett samband med att jag beställde en pannacotta. Sen diskuterar vi om det heter antrekått eller antrekååå i ungefär en kvart. Min fru går till baren.
Jag frågar min fru om vi ska splitta notan. Hon säger att jag kan ta upp det med skilsmässoadvokaterna.
Sen tar vi en taxi hem.
Same alla hjärtans as last year miss Sophie?
Same alla hjärtans as every year, James.
Kärlek. Ren kärlek.
Men vafan? Text tv? hahahaha
Ha ha.. Text-tv?? Kanske inte SÅ romantiskt precis! Ha ha
Vill bara klargöra en liten detalj: Ni åkte till samma hem i samma taxi?
I övrigt känns hela situationen mest, ja, orutinerad. Normala människor, har det sagts mig, lär sig efter ett, max två år vilka de vanliga felen är och undviker dem. Text-TV, klaga på maten, splitta notan och långa diskussioner om semantik eller uttal är klassiska fallgropar, kompletta med dåligt camouflage och vässade bambupinnar i botten, lååångt där nere. Du bjöd i alla fall på din efterrätt, det var förmodligen det som räddade kvällen. Grattis, nu står hon ut med dig ett år till.
Jag måste ju säga att inget du gjorde ter sig lika oförsvarligt som den gamla ”Nej-jag-ska-inte-ha-något-jag-äter-din-istället”-tricket som din fru körde.
För oss som har läst franska är det nu läge att vara besserwissrar: Den circumflexa accenten över o-et i entrecôte visar att vokalen skall uttalas långt. T-et är inte stumt, så pinsamt nog skall ordet uttalas antrekåt, med långt å och uttalat t.
Alltså, helt jävla underbar blogg !
haha
Jag vrider mig i skratt hela tiden, för det första måste jag säga att din fru borde starta en blogg som handlar enbart om dig, och för det andra så ville jag bara fråga om du ska fixa något som man kan för-äta till frulle, får i mig rätt lite carbs nowadays!
Magdalena, var har du fått det ifrån? Circumflexet visar bara att det har funnits ett ‘s’ med i ordet en gång (det har ju samma rot som engelskas ”cost”). Uttalar du händelsevis ”être” med lång vokal också? Eller för den delen ”Côte-d’Or”?
Circumflex har så otroligt liten funktion att den håller på att tas bort ur språket.
Besserwissra gärna, men gör det ordentligt.
Inte för att jag har läst så värst mycket franska, men jag börjar fundera över hur Daniel uttalar être.
Det kanske är jag som är okunnig, men jag uttalar det åtminstone med ett långt ä-ljud.