Förlåt, då.

Jag vill bara som hastigast be alla som råkar komma i närheten av mig på kollektivtrafik eller lunchrestaurang idag om ursäkt. Jag tänkte inte riktigt igenom det här, jag förstår det nu. My bad.

Men jag har alltså gått ner lite i vikt. Det är egentligen därför. Eller, alltså, jag ber givetvis inte om ursäkt för att jag har gått ner i vikt. Det är ju tydligen jättebra säger min läkare. Eller, ja, om vi nu ska vara helt och hållet ärliga och det känner jag väl att vi ska eftersträva att vara mot varandra så jag ju inte gått ner jättemycket i vikt. Jag har gått ner typ två kilo. Och det är egentligen bara för att det var för lång kö på Texas Longhorn två gånger den här veckan för att min vän N skulle orka äta där, så vi gick till den där japanska restaurangen istället och det finns inga pommes frites där.

Men, ja. Hur som helst. Det var jävligt kallt imorse när jag skulle lämna på förskolan. Eller, vafan, JÄVLIGT kallt är väl att ta i kanske. Det var typ nollgradigt. Men de där två kilona jag har gått ner har liksom visat sig vara mina hålla-värmen-kilon. Så jag frös så in i helvete.

Det är det jag ber om ursäkt för.

Eller, alltså, det är ju inte DET jag ber om ursäkt för.

Men jag inser ju själv nu när vi står här att jag kraftigt undervärderade svängradien i den här dunjackan. Det gör jag ju.

Och det ber jag om ursäkt för.