Word feud
Okej. Så det visar sig att ”muffins” och ”cupcakes” inte är samma sak.
Jag har alltid varit under intrycket att det är samma sak, att det har fungerat lite som när människor som har halsduk på sig inomhus säger ”pork” istället för ”fläsk”. Men detta är alltså tydligen fel. Muffins och cupcakes är tydligen två helt olika saker. Jag har tillgodogjort mig den informationen. Jag har googlat. Och jag har bett om ursäkt för missförståndet.
Nu tycker jag att vi ska fokusera på att reda ut vilken av dem det egentligen är jag får skäll för att jag har ätit upp här.
Det är inte rimligt att jag inte åtminstone fick äta upp den ena sorten.
Förklaringar och efterklaringar
Jag är lite sen in till bloggen idag, vilket eventuellt har framgått genom att jag inte varit här. Jag har nämligen, som framgick av blogginlägget igår, istället ägnat min tid åt att skriva mitt namn i tusen pocketböcker i ett hörn av ett lager strax norr om egentligen ingenstans. Det tog en stund. Och sen tog det en stund att köra hem. Och det hade väl visserligen inte varit en så värst tidsödande aktivitet (för att vara helt ärlig kom jag hem för flera timmar sen) om det inte hade varit för att min fru ringde medan jag satt i bilkö. Och jag förklarade att det nog skulle ta ganska lång tid innan jag kom hem eftersom det var sjukt mycket trafik där jag var.
Och sen kom jag hem. Och så skulle min fru ta bilen. Och sen ringde hon och undrade varför det var ketchup på hela blinkersspaken.
Och då försökte jag säga att det var blod.
Vi har kommit till den punkten i vårt förhållande nu där det hade varit enklare att förklara.
Reklam
Jo. Hej. Det är jag igen.
Jag skriver ju böcker, emellanåt. Vi tjatar ju en del om det här, då och då. Jag ska försöka hålla mig kortfattad. Både ni och jag vet att det inte kommer gå så värst jättebra. Men gå och hämta en macka och något att dricka och kom tillbaka så ger vi det ett försök, okej? Okej. Alltså:
”En man som heter Ove”, som är en bok som jag skrev förra året och som handlar rätt mycket om kött och potatis och sås och att backa med släp ordentligt, släpps i pocket 31 maj. Jag vet inte exakt vad pocketböcker kostar nuförtiden, men jag har förstått att den kommer ha det vanliga priset. Den kommer förstås gå att köpa på såväl bensinmackar som på internet och var det nu är kidsen tjackar sin litteratur nuförtiden, men Adlibris.se kommer sälja 1000 ex som jag har skrivit mitt namn och eventuellt ritat en Saab i eller så, och om man inte har något emot att en ganska tjock skåning har kladdat i ens bok så kan man köpa dem direkt därifrån det datumet. Jag lägger upp en länk härifrån när det är dags. Så ingen stress eller så. Jag ska förresten tydligen signera de där 1000 exen imorgon. Jag kommer behöva ha med mig mackor, tror jag. Det är möjligt att det inte har direkt med saken att göra men jag har varit väldigt upptagen med att tänka på det under helgen. Men 31 maj börjar de säljas, alltså. Böckerna, alltså. Inte mackorna. Signerade på Adlibris och osignerade var man vill.
”Min mormor hälsar och säger förlåt” är den bok som jag säger till människor på mitt bokförlag att jag sitter och skriver på väldigt mycket just nu när jag egentligen sitter på kontoret och äter cashewnötter och kollar på tredje säsongen av Sopranos. Men den ska i alla fall släppas i mitten av september. Den handlar om en sjuårig unge som är rätt jobbig och hennes mormor som gillar paintballgevär och har en väldigt liberal inställning till underkläder. Om man vill förhandsbeställa den signerad så kan man fortfarande göra det på Adlibris HÄR.
”Saker min son behöver veta om världen” är en bok som jag släppte samtidigt som ”En man som heter Ove” förra året. Det är möjligt att vi inte har tjatat riktigt lika mycket om den, men den flyter alltså också runt hos mer eller mindre nogräknade bokhandlare därute. Det är till skillnad från de två böcker som vi redan har tjatat om ingen roman, utan mer en sorts bok om min sons och min relation de första två åren av hans liv. Lite som att den här bloggen är en sorts blogg om…ja. Vad det nu är en sorts blogg om. Jag tror att boken i alla fall påminner rätt mycket om bloggen så om man inte gillar bloggen så är nog inte det här en bra bok att köpa om man inte behöver någonting att elda med eller palla upp iPaden på vid frukostbordet eller så. Men skulle man ändra sig så går den att köpa lite varstans. Till exempel på Adlibris här.
Mer eller mindre onödig tilläggsinformation för högst begränsad målgrupp (om man behöver hämta en macka till kan man i lugn och ro göra det nu, det här är inte direkt superviktigt): För den handfull läsare som har hört av sig och undrat om ”En man som heter Ove” kommer ut på några andra språk än svenska så är detta vad jag vet just nu: Den är släppt på norska, den kommer släppas på finska och danska i höst, den kommer ut i Holland i vår och jag t-r-o-r att den även kommer ut på engelska, tyska och italienska under 2013. Kanske franska och spanska också, jag har inte alldeles på rak arm någon större järnkoll. Utöver det vet jag att det har härjats lite om alltifrån Ungern och Tjeckien till länder som får mig att tro att någon bara har snurrat på en jordglob och blundat och pekat och vidare till länder som jag faktiskt tror att min agent bara har hittat på. Så om någon av någon anledning och helt uppriktigt mot all rimlig förmodan skulle ha en specifik fråga om språk utöver redan nämnda får ni givetvis gärna hojta till så ska jag se vad jag kan ta reda på.
Ja. Det var bara det.
Tack för att jag fick störa.
Nu: Mer macka.
Inte för att vi räknar poäng. Eller så.
Hon tror att hon är smartare än jag, va. Och det är då hon slappnar av och gör misstag. Fattar ni? Underskattning. Det är då jag vänder.
Så idag innan jag gick ut och promenerade så bad hon mig hämta dynorna till balkongmöblerna från förrådet först. Och då gjorde jag det, utan att protestera. För att vagga in henne i falsk säkerhet. För varje sommar när det börjar regna och hon ringer och ber mig ta in dynorna från balkongen och jag glömmer ta in dynorna så bråkar vi om det.
Så nu la jag ut dynorna på balkongmöblerna INNAN jag gick ut och promenerade. Och då kunde hon inte framkalla regn för då hade dynorna också blivit blöta.
Eftersom jag är ett geni.
Eller, ja.
Hon skulle visserligen kunna hämta in dynorna själv när jag har kommit halvvägs och s-e-n få det att regna.
Det är inte en helt vattentät plan. Jag erkänner det.
Och nu när jag tänker efter så ville hon ju bara att jag skulle hämta dynorna i förrådet. Och det gjorde jag. Eftersom jag var rädd att hon skulle få det att regna annars. Och sen la jag ut dem på balkongen för att hon inte skulle kunna få det att regna utan att de också blev blöta.
Och det var ju precis där hon ville ha dem.
Så då bevisade det ju egentligen bara hennes maktposition när det sen inte började regna.
Men jag känner att jag, på något sätt, måste ha gått moraliskt segrande ur det här ändå.
Det måste jag fan bara.
Det regnade inte
Och det är både bevis och motbevis.
Så terroristerna vann igen.
Och visst, ni skrattar ni. Det gör ni. Det gör alla i början.
Men sen går man där nere vid sjön i grå mjukisbrallor med den där aggressiva svanjäveln som alltid hänger där efter sig. Och så börjar det ösregna.
Och då är det inte så jävla roligt längre. Det ska ni ha klart för er.
Jag är gift med Storm i X-Men, liksom. Och jag älskar att promenera i mjukisbrallor. Det är en förbannat dålig förhandlingssituation.
