Annons
Övrigt | Publicerad 04 mars 2015 14.45

Fashion sense

Jag har inte jättebra närminne. Eller det där andra minnet heller, för den delen, vad det nu heter. Eller något minne, om det nu finns fler sorter som jag har glömt. Jag har inte jättebra simultankapacitet heller. Eller koncentrationsförmåga. Eller vad det nu är man har om man är bra på att organisera saker och hålla sams med människor som är yngre än fem år. Så när min fru kommer hem på kvällarna och frågar ”vad har barnen ätit?” brukar jag i de allra bästa fallen kunna svara ”ja”. Men i de flesta fallen mer någonting i stil med ”de senaste timmarna är lite av en…dimma, förstår du”.

Helt orelaterat till det här började min fru för en tid sedan då och då ge mig komplimanger för min klädsel. Det var ofta helt generella iakttagelser som ”fin skjorta”, men oftare och oftare handlade det om att hon bara som hastigast ville berätta att jag verkligen passade i vita kläder. Att det verkligen var ”min” färg. Jag vet inte exakt när det började, det smög sig liksom på, men nu när jag tänker tillbaka kan jag minnas att jag fick en hel del kläder av henne runt jul som hon ursäktade sig med att hon ”bara råkade ramla över på mellandagsrean”, och de var allihop vita.

Och det var först för ett par dagar sedan som jag på allvar märkte att hon har slutat fråga vad barnen har ätit. Numera frågar hon bara vad jag har ätit. Sen tittar hon på min tröja och sen tycks hon använda uteslutningsmetoden.

Om hon bara hade ändrat sin frågeställning till ”vad har barnen kastat på dig idag?” från första början så hade faktiskt allt det här gått mycket smidigare.

Annons
Övrigt | Publicerad 03 mars 2015 23.42

Jag är glad att du frågar

Jo, angående förra blogginlägget så dök de här frågorna upp i kommentarsfältet (frågorna kommer från riktiga personer, vilket avslöjas av att personerna har de mycket riktiga namnen ”Maja” och ”Kenny”, som är namn som i allt väsentligt är helt olika till exempel namnet ”Fredrik”.)


Skrmavbild 2015-03-03 kl. 22.27.06

Kära Maja, (som jag på grund av ingen särskild anledning eller namngiven familjemedlem alls bara som hastigast vill påpeka INTE har samma ip-nummer som jag utan faktiskt MYCKET väl kan vara en riktig person) vad roligt att du frågar. Som Mr Garrison i South Park lärde oss alla finns det ju inga dumma frågor, bara dumma människor. Till exempel den sortens människor som inte ställer frågor. Och den sortens människor som går över gula linjen vid bagagebandet.

Så: För att förstå vad en ”franchise tag” är måste vi först prata om vad ett ”lönetak” är. Och det är lite komplicerat. Men man kan säga att ett lönetak är som ett tak för vad ett NFL-lag får betala ut i löner till sina spelare. Okej, nu när jag tittar på det så var det inte riktigt så komplicerat att förklara som jag trodde. Men det är alltså lite som en veckopeng som båda parter har enats om för att den ena parten var lite slösig ett tag, kan man väl säga, som det där avsnittet av Hollywoodfruar när Maria Montazami gick fullständigt oligark i en tofsaffär och sen ångrade sig lite. NFL, som är världens största liga för amerikansk fotboll, beslutade helt enkelt att ett lag inte ska kunna skaffa alla de bästa tofsarna bara för att det har mest pengar, utan att alla ska ha samma veckopeng att spendera varje säsong. De får helt enkelt sansa sig lite och tofsransonera.

Nu ska det väl visserligen nämnas att lönetaket för nästa säsong är i runda slänga 143 miljoner. Dollar.

Per lag.

Får man mycket tofs för, om man vet vart man ska gå. Det ska vi ju inte sticka under stol med.

Men ändå. Ni vet ju hur det blir. Det är ju mycket som ska göras. Alla goa gubbar ska ha pröjs, det räcker inte med två backar öl i logen längre. Att hantera ett lönetak i NFL är därför inte helt olikt att renovera en villa och försöka göra alla hantverkarna nöjda nog att inte förvandla golvvärmen i badrummet till en elektrisk jävla dödsfälla från The Capitol utan att det innebär att man måste sälja ett av sina barn till en underjordisk fabrik i Borås där det måste sitta fastkedjat i en laptop och levla upp överklassens World of Warcraft-gubbar fram till tonåren. It’s hard out there, som Lily Allen säger.

Så: Eftersom de bästa spelarna i laget ofta också vill ha mest i lön (de är dessutom allihop män, så det funkar inte att bara ge några av dem 80% av lönen och nicka mot deras mage och knacka på sitt armbandsur och säga ”nämenduvet” när de undrar varför) leder förstås detta till ett budgivningskrig varje gång en bra spelare blir ”free agent” (vilket betyder att spelarens kontrakt gått ut, inte att de fått sparken från Säpo). Och för att ge lagen en chans att ”bygga långsiktigt”/”förslava arbetskraften” (en aning beroende på om man frågar lagägarnas representationsgrupp eller spelarfacket) har NFL gett varje lag möjligheten att välja ut en spelare per år att använda en ”franchise tag” på.

Istället för att ge en bra spelare vars kontrakt precis gått ut ett nytt flerårigt kontrakt värt Estlands BNP, kan laget då skrika ”KULL!” (eller ”pjett” om NFL-laget ifråga händelsevis befinner sig i Skåne, vilket tycks osannolikt men för transparensens skull inte helt och hållet ska uteslutas) och ge spelaren ifråga ett 1-årskontrakt med en i förväg avgjord lön (den lönen avgörs såvitt jag begriper det genom att spelaren antingen får 120% av sin nuvarande lön eller får snittlönen av de fem bäst betalda spelarna på sin position i ligan i övrigt, vilket som råkar vara högst). Spelaren måste acceptera det, och inget annat lag kan då värva honom. Det är alltså som att förlova sig. If you liked then you should have put a ring on it, som Beyoncé skaldade.

När 1-årskontraktet går ut (vilket det pedagogiskt nog gör efter ungefär ett år) blir spelaren på nytt free agent, och kan i det läget antingen förhandla om ett nytt kontrakt med klubben eller skaffa ett konto på Tinder och utvärdera sina alternativ.

Det var alltså detta Dallas Cowboys gjorde med Dez Bryant häromdagen. Dez Bryant spelar på positionen ”wide reciever”, vilket innebär att det är han som springer som om han är först in på Elgigantens mellandagsrea och fångar bollarna som quarterbacken (det är han i alla filmer om amerikansk fotboll som har snyggast frisyr) kastar. Dez Bryant är en exceptionellt bra wide receiver. Jag köpte ett par hörlurar nyligen för att Dez Bryant har såna. Han skulle få fånga mina barn. (Han skulle inte få fånga mina barn. Givetvis inte. Jag känner inte ens karln. Men du vet. Han skulle få låna nästan alla mina kepsar.)
Skrmavbild 2015-03-03 kl. 22.28.11

Kära Kenny med ett ip-nummer helt orelaterat till mitt, det heter såvitt jag vet ”football” eftersom det från början växte fram ur samma spel som det vi icke-amerikaner kallar ”fotboll”. Ett par universitet i USA importerade väl sporten från engelska universitet, får man förmoda (det betyder att jag inte vet men kastar ur mig en helt okvalificerad hypotes här, jag är inte helt och hållet säker på vad hypotes betyder) och på den tiden var ju även den engelska formen av fotboll ganska våldsam (man hade inte uppfunnit domaren ännu), vilket så småningom mynnade ut i två förgreningar: En blev rugby och en blev den sport där världens bästa spelare numera kan lämna planen efter 90 minuter med exakt samma frisyr som han äntrade den.

Och någonstans i mitten av detta dök en trevlig herre med kvalitetsmustasch som hette Walter Camp (googla gärna, det är verkligen en utmärkt mustasch) upp i slutet av 1800-talet. Han spelade ”rugby fotboll” på Yale och föreslog en uppsättning nya regler som snart blev så brett accepterade att hela sporten helt bytte riktning. Bland annat var det hans idé att spelarna ska ställa upp på rad mot varandra i en ”line of scrimmage” varje gång bollen har varit död och ska sättas i spel igen. Det var även Walter som kom på poängsystemet där en touchdown ger 6 poäng och en spark mellan målstolparna ger 3 poäng, fast inte om det är precis efter en touchdown för då ger det bara 1 poäng, och om man istället för att sparka bollen efter att man gjort en touchdown kastar bollen och gör ytterligare en touchdown istället så är inte det en riktig touchdown så då får man bara 2 poäng för den.

Walter hade antingen ett matematiskt intresse strax över genomsnittet eller så var han glad i flaskan. Så kan vi väl sammanfatta det.

Men anledningen till att det kallas ”football” är alltså att det härstammar från det spel vi kallar ”fotboll” men som amerikanerna själva numera kallar ”soccer”.

Because they can’t handle the truth.

Annons
Övrigt | Publicerad 02 mars 2015 22.56

Min fru. Hon är en lyssnare.

Jag: Vi behöver prata.

Fru: Va?

Jag: Vi behöver prata.

Fru: Det tror jag inte.

Jag: Okej JAG behöver prata då!

Fru: Nu igen?

Jag: Det går snabbt.

Fru: Hur snabbt då?

Jag: Tio minuter.

Fru: Men på riktigt?

Jag: En kvart kanske.

Fru: (Försöker lämna rummet) Nej, det är för sent på kvällen för det här.

Jag: Du får sovmorgon imorgon!

Fru: Bra försök.

Jag: Kom igen!

Fru: Nej.

Jag: Okej du får sovmorgon resten av veckan!

Fru: (Stannar upp. Överväger. Höjer på ögonbrynen.) Och vad kräver du av mig i så fall?

Jag: Nämen det vanliga bara.

Fru: Jag måste lyssna men jag måste inte vara intresserad?

Jag: Du får gärna låtsas att du är intresserad.

Fru: (Jätteonödigt skeptiskt.) Handlar det om sport?

Jag: Det handlar om livet.

Fru: (Jätteonödig suck.) Det handlar alltså om sport.

Jag: Det handlar om amerikansk fotboll.

Fru: Kommer du visa Youtube-klipp och sånt?

Jag: Inte nödvändigtvis.

Fru: Men troligtvis?

Jag: Femton minuter, max!

Fru: (Andas djupt genom näsan. Tittar på klockan.) Det bästa jag kan ge dig så här dags i så fall är att du pratar och jag låtsas tycka att det som är viktigt för dig är viktigt för mig.

Jag: Jag tar det!

Fru: (Sätter sig i soffan.) Okej. Du har en kvart.

Jag: (Möjligen med visst uppdämt konversationsbehov) OKEJ!!! Det har precis blivit officiellt att Dallas Cowboys har aktiverat sin franchise tag på Dez Bryant!!!

(Tystnad)

Fru: Dallas Cowboys är de du gillar va?

Jag: Ja!

(Tystnad)

Fru: Är det nu jag ska låtsas att jag vill veta vem den där ”Desbo” är?

Jag: Det är nu du ska fråga vad en ”franchise tag” är.

Fru: Det här kommer inte ta en kvart, eller hur?

Jag: Det kommer ta ungefär en kvart.

Fru: (Pekar på mitt anteckningsblock) Är det där såna där ”pedagogiska illustrationer” som du gör när du vill förklara något för mig? Alltså vafa…nä…nänänä…jag ser att du har ritat pilar där, Fredrik! Förra gången du ritade pilar så tog det h-e-l-a nat…

Jag: Det var när jag skulle förklara hur draften gick till, ja! Men det här tar inte alls lika lång tid!

Fru: (Masserar ansiktet) Och du är säker på att du inte har, du vet…”vänner” som du kan prata med om sånt här?

Jag: Jo men de har ju skaffat barn och sånt nu så de svarar inte när jag ringer så här dags längre.

Fru: Lyllos dem.

Jag: DET SOM ÄR VIKTIGT FÖR MIG ÄR VIKTIGT FÖR DIG!

Fru: (Lägger sig i fosterställning) Det som är viktigt för mig är att det som är viktigt för dig är värt sovmorgnar resten av veckan. Fortsätt nu: De där du gillar har taggat Desbo?

Övrigt | Publicerad 01 mars 2015 20.38

Bara så att vi har den riktiga versionen klar för oss från början

Det kommer eventuellt finnas icke namngivna delar av den här familjen som kommer försöka återberätta den här historien som att ”Fredrik sa det till alla i kön tio gånger och blev j-ä-t-t-e-provocerad när ingen skrattade!”.

Det är, som ni förstår, inte sant. Det är en gravt manipulerad version av det verkliga händelseförloppet.

Jag sa det kanske max tre gånger. Och det var flera personer i kön som faktiskt tyckte att det var roligt. Eller åtminstone en. Hon i blå jacka näst längst bak. Eller hon hade i alla fall roligt, såg det ut som, det är möjligt att det inte helt och hållet var så mycket åt skämtet som åt situationen.

Men vi stod alltså framme vid kassan och precis när vi skulle betala så upptäckte min fru att vi hade köpt fel storlek på blöjorna. Och då sa min fru ”oj, vi köpte fel!”.

Och jag väntade faktiskt i flera sekunder på att någon annan skulle säga det. Eftersom det faktiskt är kutym. Det är lite som att man säger ”prosit” när någon nyser eller ”hoppsan Kerstin, upp igen!” när ett barn springer in i ett träd. Det var inte som att jag VILLE säga det men nationell tradition bjuder faktiskt sedan urminnes tider att om någon säger ”köpte fel” högt och tydligt i en affär så svarar någon annan genast ”en så kallad miss-handel”.

Det var ingen som tog ansvaret. Jag tycker att det är viktigt med traditioner.

Visst, jag kunde kanske ha nöjt mig med att säga det en gång. I normal samtalston. Det går jag med på. Men jag vidhåller att det var lite överdrivet av min familj att inte vara kvar i affären när jag hade hämtat rätt blöjor och kom tillbaka till kassan.

Övrigt | Publicerad 28 februari 2015 22.54

Working title

En vän till familjen som jobbar som personlig tränare har varit här. Det talades träning. Olika sorters träning. Jag var inte helt och hållet totalt uppmärksam hela tiden, det tar jag på mig. Min koncentration är lite som flyttfåglar, den hittar tillbaka så småningom, det kan bli lite störningar i magnetfältet på vägen bara. Jag vet inte exakt hur flyttfåglar fungerar.

Hur som helst.

Sammanfattningsvis har det i alla fall konstaterats att det nuförtiden finns något som heter ”aktiv vila”. Det här är alltså vad man förväntas syssla med de dagarna man inte tränar. Exempel på aktiv vila är till exempel ”promenad, cykling eller simning”.

Jag vill inte lägga mig i. Det påpekade jag precis innan jag la mig i. Men till slut fick jag faktiskt höja rösten och påpeka att det fanns en tid när det fanns ett annat ord för ”promenad, cykling och simning”. Det kallades TRÄNING.

”Aktiv vila” brukade vara när man hämtade fjärrkontrollen själv istället för att muta barnen med ostbågar så att de skulle göra det.

Jag är inte säker på att jag är redo för samtiden.