Folk frågar ibland om min frus och min respektive kulturella bakgrund, hon från Teheran och jag från Skåne, ofta ställer till med missförstånd och språkförbistringar oss emellan.
Och nej, för det mesta kan jag inte säga att de gör det. Min fru har inte svenska som modersmål, visst, men hon talar det ju ändå nästintill perfekt.
Det finns några små skavanker, självklart.
Prepositioner, till exempel.
Där kan hon ju vara fullständigt ute och cykla ibland. Så är det ju.
Men det kan man ju inte lasta det lilla livet för, tycker jag. Man måste ha empati. Man måste vara lite ödmjuk. Det känner jag.
Men, ja. Ni vet.
Det tråkiga är ju faktiskt bara att hon inte ERKÄNNER när hon har fel, förstår ni?
Då kan det faktiskt störa mig. Det måste jag erkänna.
Som alldeles nyss då. När vår son fick den där fotbollen lite i huvudet. Då vet ju både ni och jag att jag sköt den ”till” honom.
Men hon envisas med ”på”.
Svenska är ett svårt språk på det sättet.
hahahahahaha I know the feeling ;D
”Min fru har inte svenska som modersmål, visst, men hon talar det ju ändå nästintill perfekt”
Jag känner inte Neda, men utifrån det intrycket du har gett, vill hon absolut mena, at svenska inte är ditt modersmål heller
Brinner huset upp eller brinner huset ner?
Du får lära honom hur man tar emot bollen. För självklart passade du till honom.
Trösta henne med att prepositioner är bland det svåraste i andraspråksinlärningen!
(studerar svenska som andraspråk vid Lunds universitet)
Gapflabbar
Den där med bollen i huvudet på ungarna är du inte ensam om, kan jag trösta dig med. Farsan gjorde den på alla sina tre barn. Äldste brorsan fick den i sidan av skallen,lipade som en tok. Jag (sist i skaran )fick den i bakhuvudet,dök i backen,lipade som en tok. Vi hade med andra ord en helt normal reaktion på en stenhård läderkula mot huvudet.
Den andre brorsan däremot…Han kom cyklande på sin trehjuling, fick bollen rakt i ansiktet,slog en baklängesvolt av cykeln,landade på röven och började asgarva….Iiinte riktigt lika normal reaktion. Nu hävdar han så fort han gör något galet att det minsan inte är hans fel. Alla vet ju att något blev fel i huvudet på honom i samma sekund som bollen träffade. Beviset är ju att han garvade åt det
Det är fan så mycket värre när din pappa nästintill halshugger dig med hjälp av en skridsko. Ibland är det inte en höjdare att ha en överentusiatisk far som kan göra ispiruetter trettio centimeter från sin sjuåriga dotter… Jag överlevde men håller mig undan pappa på isbanan.
Svenska är jättesvårt:
http://mansken.blogspot.se/2006/04/sten-thaning-svenskkurs-i-tre-delar.html
//JJ