Fredrik Backman

Fredrik Backman

Fredrik Backman

Fredrik Backman

Ain’t my bag, baby.

 |  Publicerad 2014-11-01 11:39  |  Lästid: 3 minuter

Så vi stod i kön på Ica. Och min fru och mina barn gick för att packa påsarna medan jag betalade. Och när jag hade betalat stod min fru och mina barn i slutet av bandet och tittade på mig och var helt “var är påsarna då?”. Och då var det jättelång kö i kassan. Och jag var ju i slutet av bandet, och hade redan fått mitt kvitto och allting, och enligt internationella matbutiksköregler så hade jag ju lämnat min plats i kön då. Alla begriper det. Och jag hade inte ens några mynt på mig för att betala för påsar med, så jag kunde inte bara springa tillbaka förbi kassan heller och hojta lite nonchalant och skönt kontinentalt sådär att “hörru jag tar några påsar också, va?” och langa mynten över disken och hasta vidare. Jag hade varit tvungen att gå tillbaka och tränga mig i kön och be om ursäkt och försöka betala för påsarna med kort. Och one does not simply walk into Mordor, och så vidare.

Så då gjorde jag det som en vuxen person gör i den situationen: Jag sa till min familj att börja packa ner alla varorna i facket under barnvagnen, så att det skulle se ut som att vi hade planerat det här hela tiden och inte alls hade glömt köpa påsar utan i själva verket hade låtit bli med flit. Men då skulle förstås min son börja ifrågasätta och vara helt “men varför köper vi inte bara påsar?”, så då var jag tvungen att säga jättehögt så att alla i kön skulle höra att “för att vi har så otroligt många påsar hemma och det är faktiskt inte bra för MILJÖN!”. Så att det skulle verka som att det var därför jag inte hade köpt några påsar från första början. Men då skulle förstås min fru börja påpeka att “men vi har ju typ inga påsar alls hemma, vi pratade om det senast imorse att vi faktiskt skulle behöva påsar till källsorte…”.

Och då blev jag sur och tryckte ganska demonstrativt ner alla varorna under vagnen och fick dra med min familj lite avsides och förklara för dem att jag faktiskt hade varit stressad i kassan, för kassor gör mig sjukt stressad och de vet det, så jag hade glömt ta påsar och nu fick de faktiskt bara ta och släppa det! Men det gjorde de förstås inte. Så istället började de ställa helt sjuka frågor som “men varför går du inte tillbaka och köper påsar då?”. Och då fick jag förklara att nu hade jag liksom inga mynt på mig, så i så fall hade jag varit tvungen att gå fram till kassan, mitt framför den som stod längst fram i kön, och liksom sträcka mig fram och säga “jo, hej, ursäkta, men jag glömde köpa påsar…” och vifta sådär bortkommet med kreditkortet som man gör. Och då hade ju kassörskan lett sådär överseende som kassörskor gör och nickat och sagt bara lite, lite för högt: “Nä, nä, men det går bra. Ta du några påsar. Jag bjuder på dem!” Och sen hade jag varit tvungen att tränga mig förbi de tre (kanske FYRA, beroende på var påsarna ligger nuförtiden!) första personerna i kön för att kunna sträcka mig in under kassan och ta påsar. Och sen hade jag fått gå tillbaka till min familj i slutet av bandet och börjat packa påsarna. Där alla kan se mig. Och vid det laget hade jag ju liksom redan sabbat hela rytmen för hela kön, så då hade hela kön stått där och tänkt “alltså herregud vilken snål människa, så jävla uppenbart att han bara fejkade allt det där för att han visste att han skulle slippa betala för plastpåsarna då”.

Så jag förklarade det här för min familj.

Och då tittade min son jättelänge på mig och sa "vem skulle tänka så?".

Och då sa jag "vadå vem skulle tänka så?"

Och då sa min fru, faktiskt lite onödigt skarp i tonen, "VEM skulle stå i kön och tänka att du var för snål för att betala för plastpåsar, Fredrik? Vem tänker så om folk?".

Och då sa jag: Jag. Att jag tänker så om folk. Varje gång jag ser det hända. Och sen frågade jag min fru om inte hon gör det. För det tog jag faktiskt för givet att alla människor gjorde.

Och då sa hon "nej".

Och då sa jag "jomen du vet! Sådär som man tänker om folk som inte tar några plastpåsar och sen packar ALLA sina grejer i de där fryspåsarna som är gratis, trots att INGET av det är frysvaror!".

Och då frågade hon "är det sånt här du går runt och tänker på, helt allvarligt?"

Och då sa jag "det gör väl alla?".

Och då suckade hon och sa att hon skulle gå och köpa påsar, och då förbjöd jag henne att göra det. För då hade alla i kön tänkt att jag var en sån som inte kan erkänna att jag gjorde fel och skickar min fru att köpa påsar för att jag skäms för mycket för att göra det själv.

Och nu säger min fru att jag har "problem".

Hon har inte gått närmare in på vilken sort.

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2023-09-13 15:08