Air time

Under en utlandsresa förra året delade flygbolaget ut den här typen av uppblåsbara flygplan till alla barn ombord.

Vi tänkte inte närmare på det just då, men häromdagen hittade min fru det i en väska och blåste upp det till vår son. Vår son, som ju vid sidan av att vara traktorkonnässör extraordinaire också är flygplansentusiast av tionde graden, gick förstås alldeles osedvanligt mycket bananer.

Imorse väckte han mig således vid 05.30-snåret genom att hoppa upp och ner i sängen och försöka nödlanda nämnda plan i mitt ansikte.

Varpå jag fick syn på den här varningstexten på sidan av det.

Och. Alltså.

Nu vill jag ju inte jag hålla på och hålla här. Inte alls. Men jag tänker mig ändå att "This is not a lifesaving device" ändå är en text vars behov måste ha uppstått efter att åtminstone en människa tagit för givet att den uppblåsbara plastleksaken ifråga var just det.

Och jag har ändå lite svårt att släppa tanken på att den människan eventuellt kan vara lite av den sortens människa som efter att ha Spotifyat gamla dansgruppen Indeep försöker rädda en drunknande genom att kasta en diskjockey i vattnet.

Och. Ja.

Det är kanske inte en filosofisk insikt på sokratisk nivå.

Men det var i alla fall så jag inledde den här dagen.