Fredrik Backman

Fredrik Backman

Fredrik Backman

Fredrik Backman

Ajöss, och tack för fisken.

 |  Publicerad 2011-03-21 10:39  |  Lästid: 2 minuter

Liten korrektion angående guldfiskarna på den traditionella persiska nyårsdukningen. Eftersom några läsare hörde av sig och undrade om vi verkligen hade levande guldfiskar på bordet.

Så, alltså: Förra året beslutade sig min fru för att göra den här dukningen enligt alla traditionens regler. Det inkluderade alltså den levande guldfisken. Saken är nu bara att min fru, gud välsigne det lilla livet, är en stor djurvän. (Och då menar jag inte enligt den lite mer förnuftiga “jag klappar hundar och katter och allt annat äter jag”-principen utan enligt den betydligt mer samhällsomstörtande “jag äter inte saker som brukade ha ansikte och förbjuder min man att steka bacon i vårt kök”-principen). Hon skaffade därför två guldfiskar. Så att den första inte skulle bli ensam. Hon köpte dessutom en massa växter och ett litet slott och öppnade mer eller mindre ett litet guldfiskspa i botten på vattenskålen. Så att de inte skulle känna sig utnyttjade. Och ni kan lita på mig, när hon var färdig var det inte så mycket ett akvarium som det var en all inclusive-resort.

Morgonen efter nyår kom dock vi ut i vardagsrummet, och upptäckte att bara en av guldfiskarna fortfarande var incheckad. Och att den var mycket tjock.

Man kan säga att min frus tillit till vattenvarelsers känsla för etik, moral och vänskap fick sig en ordentlig törn den morgonen.

Så i år körde vi med en lite mer såattsäga symbolisk form av guldfisk:

Vår son har fortfarande inte riktigt rett ut om det är vårt badkar som har krympt eller om det är hans badleksaker som har varit inblandade i någon form av genetiskt experiment. Jag funderar lite löst på att ersätta båda två med en väldigt tjock blå fisk nästa gång han sover och se hur han reagerar. Jag tror att det kommer avslöja vem av hans föräldrars genpooler som egentligen är den dominerande i honom.

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2023-09-13 16:29