Vi hade gäster. Och de pratade om matlagning, eftersom de har ett stort matintresse. Och då menar jag alltså inte att de gillar att äta utan att de verkligen har ett intresse av själva maten, de gillar att titta på den och prata med den och bygga små pyramider av den och sådär.
Men hur som helst så lyssnade jag väl inte jättenoga, men en av dem sa vid något tillfälle något om att ”all riktigt bra matlagning handlar ju först och främst om perfekta råvaror, va”. Och då sa jag instinktivt ”öl och grädde”. Och då blev det liksom lite tyst. Och sen sa någon ”va?” och då sa jag ”är inte det råvaror?”. Och då sa någon ”öl och grädde?” och då sa jag ”jag har öl och grädde i all min mat”, och då sa någon ”i all din mat?” och då sa jag ”grädde och öl”, och då sa någon ”och om det är mat där inte öl och grädde riktigt passar?” och då sa jag ”då är det inte min mat”.
Och då sa min fru ”det här är anledningen till att det fanns två väldigt tydliga regler för Fredrik när han var föräldraledig: Han fick inte laga mat till barnen och han fick inte lära dem vad han tror är texten till ’Min hatt den har tre kanter’.”
Jag tycker fortfarande att det var lite onödigt sagt av henne.
Det var jävligt roligt, men ändå onödigt.
Jag hatar när hon lyckas med det.