Fredrik Backman

Fredrik Backman

Fredrik Backman

Fredrik Backman

Alltså

 |  Publicerad 2013-12-19 16:57  |  Lästid: 2 minuter

Jag är ingen speciellt god människokännare, jag är medveten om det. En väldigt stor del av min bristande sociala kompetens beror på min oförmåga att läsa av främmande människors ansiktsuttryck. Jag är högst medveten om det också.

Men idag var jag på Ica. Och det var ganska lång kö. Och man kan bara hämta ut paket i den ena kassan och jag skulle hämta ut ett paket så det var där jag stod. Och killen som jobbade i den kassan var ganska stressad eftersom han var tvungen att hantera både folk som skulle handla grejer och folk som skulle hämta ut paket. Jag var båda sorternas folk. Så vi fick väl en dålig start på vår relation redan från början, kan man säga.

Hur som helst så hade jag ett sånt där kollinummer eller vad det nu är som jag läste upp för honom. Varpå han frågade “vet du var paketet kommer ifrån?”.

Och då vill jag bara till mitt försvar påpeka att jag trodde att han menade om jag visste vem som hade LEVERERAT paketet. För ibland hämtar jag ut paket på den lilla tips & trav-butiken längre bort och de har olika hyllor för DHL, Schenker och vad det nu finns för andra fraktbolag, så ibland frågar de exakt den där frågan, och då måste man kolla på sms:et eller vad det nu är vad det står för fraktbolag och det har jag nästan aldrig gjort och då suckar tips & trav-butikspersonerna åt mig. Men den här gången hade jag av en händelse KOLL på att det här paketet hade skickats via posten så när han den unge mannen på Ica nu frågade så svarade jag glatt och entusiastiskt och möjligen lite för högt "POSTEN!".

Och då tittade han på mig. Och jag tittade på honom. Och sedan tittade vi gemensamt på en av paket i varierande storlekar sprängfylld vagn stor som en flerfamiljsigloo som det stod "Posten" på som rent händelsevis stod precis bredvid mig.

Och då fattade jag att han menade om jag visste vem avsändaren var, och om det på något sätt kunde finnas ett sätt att identifiera paketet utan att plocka upp varenda ett och läsa av kollinumret eller vad det nu är.

Jag hann aldrig förklara för honom att jag hade fattat. Det fanns ett ögonblick där när jag kunde ha gjort men det hann liksom passera utan att jag öppnade munnen. Och i nästa ögonblick insåg jag att han nog trodde att jag hade noterat igloovagnen med "Posten"-skylten redan innan han ställde frågan och därför behagat försöka göra mig lustig på hans bekostnad genom att gapa "POSTEN!" över hela butiken.

Det blev komplicerat.

Men han tittade i alla fall på mig. Rakt in i ögonen. Och jag är som sagt ingen stor människokännare och spektakulärt dålig på att avläsa ansiktsuttryck men jag är nästan helt säker på att han hatade mig.

Så det är ändå ett stort steg framåt för min inlärningskurva, känner jag.

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2023-09-13 15:15