Jag konstaterade imorse att en 1,5-åring som iakttar dig 05.30 lördag morgon är lite som T-Rexen i Jurassic Park.
Minsta lilla rörelse. Och du är körd.
Jag blev dock några timmar senare bryskt informerad av en god vän som är trebarnspappa att för den sakens skull inte vara dum nog att falla i fällan att tro att ”om vi skaffar ett syskon till honom så kan de ju leka med varandra på morgnarna”.
Tydligen ”muterar de små jävlarna till velociraptorer då och börjar jaga i flock”.
Jag frågade inte vad den tredje ungen blir.
Men jag förmodar att det är den här.