Att samtala med barn

Jag: Vad gör du?

Barn: Spela spel.

Jag: Vad för spel?

Barn: Man kör båten.

Jag: Har man några bra vapen?

Barn: Nej. Man har hjälmen.

Jag: Har hjälmen några bra vapen?

Barn: Man har hjälmen för man inte får vatten på sitt huvud.

Jag: Du menar att man har hjälm för att man inte ska slå i huvudet om man trillar av båten?

Barn: Nej. Man har hjälmen för man inte får VATTEN på sitt huvud.

Jag: Det är ingen duschmössa. Det är en hjälm. Hjälmar har man för att man inte ska slå i huvudet om man trillar, förstår du.

Barn: NEJ säger jag! Man har hjälmen för man inte får vatten på sitt HUVUD!

Jag: Du behöver inte bli aggressiv. Jag försöker bara lära dig vad man har en hjälm till.

(Lång paus för kontemplation)

Barn: (Klappar sig själv onödigt överdrivet dramatiskt på huvudet) Titta'rå! Man har hjälmen för man inte får vatten på sitt h-u-v-u-d.

Jag: (Pekar jättejättepedagogiskt på båten i spelet) Men herregu...man har hjälmen för att man inte ska slå i huvudet om man trillar AV båten! SKÄRP DIG!

Barn: (Tittar på båten i spelet. Tittar på mig. Pekar på vattnet bredvid båten.) Det är vatten.

Jag: Ja. Det är vatten, ja. Jätteduktigt. Och om man trillar av båten så hamnar man i vattnet. Det är därför man behöver hjälm, för om man kör båten jättefort och trillar av båten så slår man huvudet jättehårt i vattnet.

(Kontemplation. Ömsesidigt utbyte av nedlåtande blickar.)

Barn: (Pekar) Det är vatten. Bredvid båten det är vatten där.

Jag: Jag ser att det är vatten.

Barn: (Onödigt dryg med vokalerna) Såååååååååååå: Man har hjälmen för man inte får vatten på sitt huvud!

(Tystnad.)

Jag: (Harklar mig) Jag kan erkänna att du har en poäng där.

(Längre tystnad.)

Jag: Kan vi spela något med vapen eller inte?