Bara för att man är hypokondriker så betyder det faktiskt inte att man inte kan ha alla sjukdomar. Samtidigt.

Bloggens bristfälliga uppdateringar de senaste dagarna beror på att jag har varit sjuk. Det är, som den långtida bloggläsaren vid det här laget lagt märke till, inte direkt första gången jag är sjuk. Att jag så ofta är sjuk beror enligt min tidigare husläkare (hon gick i pension, på grund av sin ålder, inte på grund av mig, oavsett vad min fru försöker lura i folk på vår nuvarande vårdcentral) på “en kombination av att du har barn i förskoleåldern, ett häpnadsväckande lågt immunförsvar för en vuxen man, samt att du är något av en hypokondriker”.

Det är givetvis inte sant, det där med att jag är hypokondriker. Och även om det HADE varit sant så betyder faktiskt inte det att jag inte skulle kunna ha en extremt allvarlig sjukdom ÄVEN om just den sjukdomen än så länge bara har påträffats bland karaktärer i en science fiction-roman som jag läste när jag var liten.

Någon måste vara apan i Outbreak. Det börjar med en. Jag kan mycket väl vara den apan. Jag är trött på att folk försöker tala om för mig att jag inte kan vara speciell. Jag är jävligt speciell.

Hur som helst så hade jag huvudvärk i lite drygt ett dygn och efter att min fru konsulterat en god vän som jobbar inom vården har de konstaterat att det förmodligen var migrän.

Sen gick det över.

Och nu har jag läst på internet att det finns ASMÅNGA sjukdomar som har som inledande symtom att man först är jättejättesjuk (som jag var), och sen blir man plötsligt helt frisk (som jag är nu), och sen dröjer det några dagar då man tror att allt har gått över, och sen blir man plötsligt jättejättejättesjuk igen.

Och sen är det kört.

Och nu har ju min fru förbjudit mig att ringa och störa sjukvårdsrådgivningen fler gånger den här sommaren så nu kan jag inte ens ringa dem och berätta att jag mår jättebra och fråga om det betyder att det snart är kört.