Först bestämmer de att vi ska leka kurragömma. Sen bestämmer de att det inte heter “kurragömma” utan något annat helt obegripligt som jag inte ens uppfattar. Sen blir de arga på mig för att jag inte fattar. Sen bestämmer de att det är jag som ska gömma mig, och de som ska leta. Sen säger de till mig var jag ska gömma mig. När jag gömmer mig där så säger de att jag har gömt mig på fel ställe. Sen gömmer jag mig på rätt ställe, men då säger de att jag har gömt mig på fel sätt. Sen gör jag rätt och då går de iväg och räknar till tio och sen kommer de springande tillbaka och vrålar “vi hittade dig!!!”. Sen retar de mig för att jag är megadålig på att gömma mig. Och sen tittar de svinallvarligt på mig och frågar “var är bollen?”. Och när jag då säger “va?” svarar de “du ska ha en boll!”. För det är tydligen en regel som någon av dem precis har hittat på. Och när jag då säger “vilken jävla boll!?” så börjar de gråta och skrika och springer och hämtar sina föräldrar.
Jag börjar mer och mer förstå att det måste vara så här det börjar när man bygger upp statliga myndigheters kundtjänster.
