Barn och jag. En grundkurs i kommunikation.
Barn: Kan vi åka och bada nu då?
Jag: Strax.
Barn: Vi vill åka och bada nu.
Jag: Vi ska åka strax.
Barn: Vi vill åka och bada nu!
Jag: Jag hör er. Vi ska åka strax.
Barn: Vi vill åka och bada NU!
Jag: Jag hör er! Vi ska åka strax säger jag!
Barn: När strax?
Jag: Strax!
Barn: Kan vi åka och bada nu?
Jag: Ja! Strax!
Barn: Vi vill åka nu.
Jag: Nu vill jag att ni slutar tjata.
Barn: Vi vill åka NU!
Jag: Sluta tjata.
Barn: Kan vi åka nu?
Jag: Vi ska åka strax.
Barn: När strax?
Jag: Om ni inte slutar tjata nu så åker vi inte och badar alls.
Barn: Vi tjatar inte.
Jag: Okej.
Barn: Vi tjatar inte.
Jag: Jag hör det.
Barn: Vi tjatar inte.
Jag: Vi ska åka alldeles strax, så fort vi har packat alla grejerna, men om ni fortsätter tjata så åker vi inte och badar alls.
Barn: Vi vill bada.
Jag: Jag vet. Det är därför vi ska åka och bada.
Barn: Vi tjatar inte.
Jag: Sluta nu.
Barn: Sluta vad?
Jag: Sluta tjata.
Barn: Vi tjatar inte.
Jag: Okej.
Barn: Vi tjatar inte.
Jag: Tysta.
Barn: Får vi bada om vi inte tjatar?
Jag: Ja.
Barn: Vi tjatar inte.
Jag: Okej.
Barn: Vi. Tjatar. Inte.
Jag: (Möjligen överdrivet aggressivt med hela kastandet av alla simkläderna in i väggen och allting) NI TJATAR TAMEJFAN LITEGRANN!!!
(Lång tystnad)
(Mer tystnad)
(Aningen mer tystnad)
(En smula tveksamhet)
(Aningen mer tystnad)
Barn: Vi tjatar inte.
(Kortare tystnad)
Barn: Kan vi åka och bada nu?
(Repetera från början)