3-åring: Pappa!
Jag: Ja?
3-åring: Gå till mitt rum!
Jag: Va?
3-årings kompis: (Pekar lite onödigt bryskt med hela handen faktiskt) Gå. Till. Hans. Rum. Nu!
Jag: Vad snackar ni om?
3-årings kompis: Gå till hans rum och lek med hans leksaker!
Jag: Va?
3-åring: (Tar mig i handen, tittar vänligt på mig, klappar mig på underarmen) Snälla pappa. Kan du gå till mitt och leka med mina leksaker?
(Tystnad)
Jag: Är det här någon form av lek?
3-årings kompis: (Nickar ivrigt) Gå till hans rum och lek med hans leksaker!
Jag: (Går till min sons rum och väntar. Eftersom jag tror att det är en del av leken. Ganska länge.)
(15 minuter senare)
Min fru: (Tittar in i min sons rum) Var är barnen?
Jag: I vardagsrummet.
Min fru: Vad gör de?
Jag: Kollar på film.
Min fru: Vad gör du då?
Jag: Bygger Lego.
Min fru: Varför det?
Jag: Jag blev tillsagd.
Min fru: Du blev…va?
Jag: Jag är inte helt säker. Först trodde jag att det var en lek. Men nu börjar jag tro att de bara har lärt sig på förskolan hur man outsourcar leken till mer lågavlönad arbetskraft så att de får mer tid att kolla på film.
