Jag har varit ute i den där verkligheten idag. Gått på möten. Pratat med bokförlaget. Ätit lunch med folk. Svarat på mejl. Ni vet. Som om det här var ett riktigt jobb.
Sen ägnade jag eftermiddagen åt att äta hänga runt med min goda vän M, som är hemma på tillfällig rekreationsvecka från sitt jobb som soldat i utlandsstyrkan i Afghanistan. Det var trevligt. M berättade lite om hur man desarmerar trampminor. Jag åt glass. Han berättade lite om hur det är att fastna i ett fientligt bakhåll sittandes i ett ickebepansrat fordon i ett bergsområde som kontrolleras av arga män med automatvapen, när man vet att alla eventuella förstärkningar från basen är minst 45 minuter bort. Jag jämförde det med den där gången när jag fastnade vid det där vägbygget på Solnabron och missade första halvleken av United-Arsenal. M tyckte inte att det var riktigt samma sak. Jag tyckte ändå att det fanns vissa gemensamma beröringspunkter.
Sen berättade han att det är jättesvårt att få tag på de nya Ben & Jerry’s-smakerna i Kabul. Och då fick jag hålla med om att han väl ändå vann lite där då.
Sen skulle han sticka ut i skogen och springa, och sen hem och packa för att åka på nån pistolskjutningskurs eller nåt och sen åka tillbaka till Afghanistan. Och då gick jag och åt kebab och köpte nya numret av Rocky.
Det är inte det att jag känner att mitt liv ska kallas ”ospektakulärt” i jämförelse med M:s.
Jag föredrar att se det som lite mer ”lågintensivt”.