Som den uppmärksamme läsaren redan har lagt märke till är ju inte den här bloggen längre så mycket en blogg som den är ett nyhetsbrev kring bloggläsaren Malins kärleksliv. (Känd från koppleribloggen.)
Det började alltså med Steven Seagal, den kampsportande kocken, vilket ju bloggen inte under några som helst omständigheter kunde finna argument emot. Under bloggglöggen i torsdags kröp det dock fram att Malin ”träffat en kille på gymmet” och att denne nu seglat upp som rival till Steven.
Givetvis var gymkillen OCKSÅ en kampsportande kock. (Inte för att Malin har en speciell ”typ” eller så, verkligen inte, och det skulle ju givetvis vara bloggen helt främmande att ifrågasätta hur en tjej som ringat in sin smak av män kring just kampsportande kockar har lyckats förhålla sig singel så här länge…)
Ja, ni fattar ju. Detta måste ju lösas. Den här bloggen är ju faktiskt inte den sortens blogg som rullar in en boll och bara låter den rulla. Som inte tar tag i lösa trådar. Och så vidare.
Alltså:
Antingen får Steven Seagal och Gymkillen mötas i ringen. I det som läsaren Hoddle helst vill ska ske enligt Mad Max-devisen men enter, one man leaves”.
Eller så får de helt enkelt ha en cook-off i vem som gör de bästa pepparkaksmuffinsen med apelsinkrämsfyllning.
Vilket tror ni blir mest spektakulärt?
Att de först får baka muffinsen, sen använda den som tillhygge….?!
Naturligtvis så gör de en cook-off I ringen. Allt annat vore ju andrahandsmaterial.
Extra touchen blir ju att medelst diverse kampsportsmoves sabba den andres tillagning (tillbakning?) under fightens gång.
Typ.
alltså, kan hon inte bara få välja själv? Utöver det stöjder jag efterrättsduellen. It’s a win-win.
combat cook-off får min röst. Den däringa apelsinfyllningen är inte att leka med serrö.
Vilket som skulle vara spännande! Någon som vill vara bookmaker och ta emot mina satsade muffins på kille nr 2?
Jag är tamigfan inte kapabel att välja själv. Igår var jag på juristfest, och då jag var den enda flickan som tagit på mig paljettklänning syntes jag mest. Jag hade, på allvar, ett slem som smög upp bakom mig, smekte min nacke och viskade ”Du är så jävla söt” i mitt öra. Där har ni typen jag drar till mig…
Sen träffade jag även, eh, på en annan kille som det flirtats med en del förut. Det är rena ketchupeffekten detta.
(Och en vän till mig kom fram och brölade ”Hur går det med bloggdejtandet??” Han är en trogen läsare tydligen. Hej Peter.)
Cook-off, helt klart. Och som officiell uppviglare erbjuder jag mig även som hetsare under själva tävlingen och second opinion under provsmakningen. Kommentator hade varit kul, men jag tror faktiskt att du får ta den själv, Fredrik. Jag menar, vem annars ska döma en cook-off i en kampsportsring om inte en ordninja?
Ytterligare får jag min tes att vi killar har inget att säga till om när det gäller dejting!!
Jag tycker att Malin skall berätta vad hon kan erbjuda dessa killar och sen får de ställa sina krav och först då får Malin möjlighet att säga vilka krav hon vill godkänna eller inte…
Fredrik stå upp emot det feministiska lobby verksamheten!!!!
Ps till alla rabiata feminister, ta detta inlägg med lite ironi
ds
Ylva – Nej, det har du väl märkt att hon inte kan!?
Malin – Jag ska väl inte berätta det här då, men om typer som bröl-Peter är lite småirriterande såhär just nu… så är det inget mot vad en eventuell framtida kille kommer få höra (”Hö-hö, så det är DU som är ”blogg-killen” asså, kul, hö-hö..”) osv osv..
Jag ska dock ge dig lite hopp också. Jag träffade faktiskt min fru via bloggen, vi är gifta och har två barn nu. Hon hatar visserligen fotboll men.. tja, annars är det finfint
Julia – Provsmakning måste vara en jury, inte sant? Jag är också frivillig för övrigt, känns inte som att det kommer bli ett problem att få ihop folk där va?
Daniel S: Jag tycker nog inte du ska låta dina egna tillkortakommanden vara ivägen för Malin nu, seså, ta din mossiga uppviglar-ton och somna om, sen tar du en mini-muffins när du vaknar och lägger en röst som vi andra istället, tycker jag.
Vad är detta…Ingen som ser det finfina med ett Thunderdomeavslut?
Haha fast Peter var inte irriterande alls, jag tyckte mest det var lite kul att han sett det.
Jamen sluta gnäll då Malin
Och nej, inte den HÄR bloggen, jag såg hur det kunde tolkas…
Hoddle – jag förstår inte vad du menar? Jag höll ju med om det, med tillägget att de måste fixa efterrätt samtidigt bara…
Eftersom jag rekommenderade Viktor och därför är hans största påhejare (efter möjligen herr Backman) och röstar för pepparkaksmuffinsvarianten.
Det skulle visserligen kunna ses som ett något osportsligt upplägg eftersom Viktor ju faktiskt är dessertspecialist (och även om man kan tvivla på min objektivitet i frågan så är hans morotskaka fan det godaste jag någonsin ätit!)!
Josefin, jag är dig evigt tacksam!!
Malin – Exakt HUR tacksam är du då…?
Men jag har ju inte träffat honom än, men han är ju rasande trevlig, det är han…
Sry där Andreas…
Blir det match-making utav fler kvinnliga läsare någon gång?
Malin, det var så lite så!
Jag behöver ju dessutom någon som hjälper mig att äta upp morotskakorna, de börjar sätta sig på mina höfter, så jag tror helt klart att detta blir en win/win!
Malin: Slem som går på sådär förtjänar en lavett.
Inte för att jag är dejtexpert men är inte själva dejtandet en urvalsprocess för att komma fram till en ev. relation. Tycker att Malin kan dejta båda och känna sig för vilken som verkar mest pojkvänsmaterial.
Linda: Tror att det bara är att bjuda upp
”Önskar jag var lika het som Malin… för jag hade gärna haft någon som taffsade på mig och sa: Du är så fin…”
hm kanske dax att gå ut en lönehelg och ragga på någon ensam singelmamma
Jag vill se blod. Jag vill alltid se blod. Så jag tycker att de kan fightas på riktigt enligt just devisen ”Two men enter..”
Vinnaren får Malin, förloraren får laga middag åt dem
Vcitoria: Jag är inte helt säker på att du förstår devisen ”one man leaves”. Den går liksom inte riktigt ut på ”two men enter, one man leaves, and the other one has to make dinner for the first one and his new girlfriend”. Det är mer ”one man leaves, and the other one is playing Finns i sjön with Sankte Pär”. Kan man säga.
@Andreas: Som vänner till bloggen och följdaktligen då också vänner till Malin så anser jag att det är vår förbannade plikt att vara provsmakningsjury. Tänk om alla hade vänner som vi.
@Fredrik Jo jo, det är jag med på men nu får man ju inte önska livet ur folk och man får inte vilja att någon ska dö så det där var den humanistiska, Di Leva-drypande varianten av ”Two men enter, one man leaves”.
”man får inte vilja att någon ska blöda” skulle det stå…
Lite sent kanske, men om det inte redan är avgjort föreslår jag en femkamp i nydanande actioncooking för att avgöra det hela.
Matlagning/fight/matlagning/fight/matlagning
Nytt och oprövat men erkänn att det skulle vara en sport som hade allt.
…ju mer jag tänker på det så borde det verkligen vara en egen OS gren! (Nån som vet vart man vänder sig för att föreslå det?) /Maxi
Maxi – Man ringer Juan Antonio Samaranch?
Andereas- Nja…Samaranch verkar vara lite väl död, för att vara aktuell…
Maxi – Jag tror att Jacques Rogges rumpa är lämplig att slicka på.
Karin- Rogge it is. Men jag tror bestämt att jag nöjjer mig med att bara skicka ett mail, eller så.
Maxi – Inget småprat alltså? Jag har hört att det ska vara effektivt annars..