Fru: (Viftar med armarna) Men vafa…FÖRSVINN SÄGER JAG!
Jag: Vad håller du på med?
Fru: (Med koreografin av Loreens bakgrundsdansare) Mygg! Det är mygg överallt!!!
Jag: Men larva dig inte nu. Det är inga mygg här. Det har ju knappt blivit vår än.
Fru: (Pekar ursinnigt på två myggbett på sin arm)
Jag: På riktigt? Sjuuukt.
Fru: Har inte du fått några!?
Jag: Här på balkongen? Skojar du?
Fru: (Ser inte ut som att hon skojar)
Jag: Alltså…jag har alltid trott att det var en myt, det där. Att mygg skulle gilla vissa människors blod mer än andras.
Fru: (Pekar på sina myggbett) Det är ingen myt, säger jag ju! Det är såhär VARJE ÅR!!!
Jag: Wow. Och det här är liksom Stockholm. Tänk om vi skulle fjällvandra i Norrland. Vi hade fan fått placera ut blodbussar med 500 meters mellanrum för att du inte skulle dö…
Fru: (Fäktar med knytnävarna i luften, som om myggorna var stora som handbollar) Kom. Inte. Hit. Sa. Jag!
Jag: Om vi åkte till Afrika hade du fått Malaria innan vi kommit på flygbussen.
Fru: (Börjar kasta tidningar omkring sig)
Jag: Om den här stan tas över av vampyrer är det kört för dig, jag säger det nu direkt. De kommer döda dig först av alla.
Fru: (Springer runt i små, små cirklar) Det är ju just det de INTE kommer göra! De kommer döda d-i-g, för du har ändå äckligt blod. Mig kommer de hålla vid liv. Jag är en himla bag-in-box, det är vad jag är!
(Tystnad)
Jag: Vadå döda mig?
Fru: (Rufsar i håret, reser sig, rusar in i lägenheten)
Jag: Vadå DÖDA mig?
(Balkongdörr stängs. Tystnad. Alla myggor försvinner.)
Jag: VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ MITT BLOD NU DÅ!?