Min frus svärföräldrar är här på besök. Och det är förstås, som det alltid är, delade procentsatser välsignelser och förbannelser. Framför allt när en av julklapparna de hade med sig var en studsboll.
Som blinkar.
Om man kastar den i golvet.
Så nu står min farsa och instruerar sin sonson noggrant, noggrant, noggrant att “kasta bollen allt vad du orkar i golvet så BLINKAR den!”. Och 2,5-åringen bredvid honom kastar bollen allt vad han orkar i golvet. Och då blinkar bollen. Och då berömmer min farsa honom. Och ni vet hur barn ser ut precis i såna där ögonblick när de har lärt sig något nytt, och de helt plötsligt börjar titta sig omkring i lägenheten och utvärdera varje föremål på varje hylla med helt nya förväntningar?
Mmm.
Nu säger farsan till honom att kasta bollen i golvet igen.
Men nej. Nej. Jag ser inte alls hur det här skulle kunna gå fel.
Inte alls.
Having a ball.