Bortamatch

Jo, bloggen ber givetvis om ursäkt för den obefintliga uppdateringen under gårdagen (och större delen av den här dagen), men bloggen ägnade gårdagen åt fotboll (och den här dagen åt att gå runt och svära över defensivt positionsspel och hutlösa nachospriser).

Eftersom fotbollen befann sig i Solna hade mina barndomsvänner dessutom rest upp hit från Skåne och, ja, ni vet hur det blir när ett gäng gamla vänner träffas utan sina respektive för första gången på länge. Det blir rätt mycket känslor, en del svårare att hantera än andra. Det här är ju inte direkt typen av blogg som ägnar sig åt vältrande i relationsproblem eller försöker gräva ner sig i tunga känslofrågor om tillit och trohet, men i all korthet hamnade gruppen helt enkelt i en av de där komplicerade situationerna som uppstår när en i gruppen gör någonting som vi andra plötsligt var tvungna att besluta oss för om vi skulle berätta för hans partner eller inte. Det är ju egentligen inget man vill prata om, den där sortens saker som var highfivesoptimerade när man var 20 men som man när man närmar sig 35 vaknar dagen efter och önskar att man kunde ha ogjort. Det kan ju hända alla, givetvis, det ska man ju ha klart för sig, även om alla i gruppen är gifta eller sambos nu och har fruar och flickvänner som vi älskar mer än livet självt så kan det ju bli som det blir när man faller in i gamla roller och börjar hetsa varandra.

Vi hade druckit en del whisky först, det ska sägas. Jag vet att det inte är någon ursäkt, jag bara försöker berätta hur situationen såg ut. Det är väl tyvärr den gamla sanningen att många av oss helt enkelt inte är mer principfasta och lojala än de tillfällen som uppenbarar sig.

Så, ja, en av oss gjorde ett snedsteg.

Jag ska inte på något sätt ursäkta honom. Och det är inte som att vi är den där typen av kompisgäng som har hela "what happens in Vegas stays in Vegas"-attityden när vi träffas utan våra respektive. Men ja, ni vet, vi är ändå bästa vänner. Man tjallar inte på sin bästa vän. Man håller honom om ryggen även om man vet vad han har gjort. Det är kanske inte så lätt för alla att förstå, men det så vi har växt upp.

Det handlar ju om vad man har kommit överens om i sin respektive parrelation, också, känner jag. Min fru och jag har till exempel ett ganska öppet förhållande när jag går ut på det här sättet. Hon säger att det är så sällan det händer så hon kan se mellan fingrarna med att jag unnar mig något. Men en del andra i gruppen har ju överenskommelser om exklusivitet, att det helt enkelt inte funkar om inte båda två håller på sig. Att det här är något intimt, något som de bara gör med varandra.

Så när vi satt där efter att det hade hänt och vi tittade på varandra och den där skammen som sköljer in när alkoholen börjat förbrännas började ta över oss och vi insåg vår kompis egentligen hade gjort, och han såg ner på sina tre renskrapade tallrikar och såg upp på oss andra och mumlade "alltså...vafan...jag...ni vet. När vi kommer hem så...om min tjej frågar så...alltså...ni säger att jag körde LCHF hela resan va?".

När det händer. Då håller man käft.

Så är det bara.

Potatismos before hoes. Som det heter på skånska.