Alltså, jag fattar att alla föräldrar har lite väl höga tankar om sina barn. Övertolkar grejer och tror att de är genier för att de kan klappa händerna utan hjälp och sådär.
Så det är liksom inte som att jag försöker vara dramatisk här. Inte alls.
Men ni vet hur religiösa förgrundsgestalter alltid får så sjukt mycket credd för att de tar fem bröd och två fiskar och mättar femtusen män?
Jag säger bara att jag gav min sju månader gamla dotter EN liten baguettebit och nu ser vårt köksgolv ut som ett skumparty på Flamingo Club i Ayia Napa. När jag höll baguettebiten i handen var den en liten boll i mitten av min handflata men när min dotter hade hållit i samma baguettebit i en halv minut så fick jag vada ut härifrån som en tjock livvakt i en sirapsbassäng. Vi hade kunnat förvandla ett dussin ekorrar till Biggest Loser-deltagare på fem minuter härinne.
Vi är något på spåren. Det är allt jag säger.