Annons

Fredrik Backman
Läs Fredrik Backmans roligaste och allra bästa bloggposter. Här skrev Fredrik Backman sina roligaste texter under tiden han bloggade för Café.se.

Annons
 

Burn notice

Det kom en norsk tidning till Stockholm idag för att prata om hur det går för Ove i Norge. Det gick okej, tror jag. Eller alltså, själva intervjun gick bra, tror jag. Men efter den ville fotografen ta några bilder. Och, ja. Det gick ungefär så här:

(DISCLAIMER: Den norska terminologin i det här blogginlägget är inte nödvändigtvis vad som sades utan vad jag upplevde. Grammatiken är inte nödvändigtvis riktig grammatik. Den kan vara helt fiktiv grammatik för språk som inte existerar som jag bara har improviserat fram i mitt huvud också. Jag gör sånt när jag blir rädd. Det är en väldigt ineffektiv försvarsmekanism.)

Fotograf: (Pekar med alldeles spektakulär sorglöshet på ett litet staket i slutet av en gräskulle. På andra sidan staketet finns en handledsbred liten avsats på en mur. En och en halv meter nedanför staketet finns någon form av dike. Diket är en dryg meter brett. På andra sidan diket börjar den nedre änden av ett sluttande hustak till någon form av fabriksbyggnad)) Hvis du kan hoppe over dette och hoppe över det bare!

Jag: Ställa mig…varförnåt?

Fotograf: (Med den obekymrade tonen som kanske hade varit rimlig att använda om ”taket” på norska betydde ”marken”) På taket bare!

Jag: Hoppa över…vadåförnåt?

Fotograf: (Med tonen som folk som aldrig har sett mig ”hoppa” över ett staket använder när de ber mig hoppa över ett staket, bara) Gjerdet! Bare!

Jag: Gjerde? Vad är det?

Fotograf: (Pekar muntert på staketet)

Jag: Hoppa över staketet?

Fotograf: (Nickar ivrigt) 

Jag: Du känner verkligen inte mig alls.

Fotograf: (Med tonen som man bara använder om man har en ytterst liberal relation till tyngdlagen) Du hopper over gjerdet och hopper over til taket! Det blir veldig fint lys i bildet!

Jag: Lys?

Fotograf: (Nickar som man gör om man tycker att lys är väldigt viktigt) 

Jag: Du menar att det kommer bli bra ljus på bilden?

Fotograf: (Nickar som man gör om man tycker att bild är väldigt viktigt)

Jag: Det kommer sluta med att jag bryter benet, det är vad fan det här kommer sluta med!

Fotograf: Va?

Jag: Bryta benet. Jag vet inte vad det heter på norska. (Pekar på mitt ben, illustrerar om jag får säga det själv ganska så himla grafiskt hur det bryts)

Fotograf: Åh! ”Brekke beinet”!

Jag: Jag kommer brekke beinet, det är vad fan jag kommer brekke!

Fotograf: (Gör en uppmuntrande rörelse med handflatan, inte helt olik den där rörelsen den där ungen i Rädda Willy gör när han ska få späckhuggaren att fatta att den ska hoppa över den där dammen eller vad fan det nu är) Bare hoppe!

(Ganska ansträngd tystnad)

Jag: (Börjar kliva över staketet i en serie fysiska rörelsekombinationer som för en utomstående på lite avstånd eventuellt kanske hade sett ut som om en full panda försökte lära sig brasiliansk kampsport i ultrarapid) Och nu vill du att jag ska…hoppa över till taket? Det är ju svinbrant!

Fotograf: (Börjar fotografera på ett sätt som faktiskt helt uppriktigt får mig att misstänka att hela klättexercisen är själva målet med bildserien, inte nåt himla ”lys”) Va?

Jag: Svinbrant! Alltså…vafan…taket! Det är ju…”kjempebrant”! Eller vad fan det heter!

Fotograf: (Tittar på taksluttningen) Åh! Bratt!

Jag: Det är svinbratt!!!

Fotograf: (Nickar glatt) 

Jag: (Håller i staketet med ena handen och tittar ner) Det är typ en och en halv meter ner här. Jag väger 100 kilo. Jag vet fan inte vad det blir i norska kilo men när 100 svenska kilo hoppar en och en halv meter ner i ett dike som nån jävla cirkusbjörn så brekker vi fan benen.

Fotograf: Äsch! Hoppe bare!

Jag: (Halkar, sätter mig på röven på avsatsen, med ena handen i änden av staketet och den andra handen runt en stor näve av någon form av grön växt som växer i diket, eller vad det nu är, och som jag nu har fötterna nerkörda i ett hav av)

Fotograf: (Låter för något ögonblick en smula orolig) Hvordan gjorde det?

Jag: Vem?

Fotograf: (Anstränger sig för att prata svenska) Hvordan. G-i-c-k. Det?

Jag: Det gick bra. Tror jag. Jag har lite ont i röven bara.

Fotograf: Va?

Jag: (Nickar mot baken)

Fotograf: (Nickar glatt) Åh! Baken!

Jag: (Nickar lite mindre glatt) 

Fotografen: (Pekar glatt på de gröna växterna som jag håller i handen) Hva kaller du dem på svensk?

Jag: (Tittar på växten, suckar ganska djupt, släpper växten) ”Brännässlor”. Vi kallar dem ”brännässlor”.

(Lång tystnad) 

Fotograf: (Harklar sig. Ler uppmuntrande) Samme i norsk! ”Brennesler”!

(Längre tystnad)

Jag: Det här är verkligen en skitdålig kulturell bro vi håller på att bygga. Jag vill bara att vi ska ha det klart för oss.

Dela (0)
Tweeta
 

Annons

DU KANSKE OCKSÅ GILLAR

Annons

Laddar