Days of our lives

Idag är ju en dag att fira, förstås. Extra mycket i det här hemmet, av naturliga skäl. Dels för att det är nationaldag, dels för att det är min frus och min första bröllopsdag. Nationaldag/bröllopsdag inte nödvändigtvis nämnd i prioriteringsordning, bör kanske nämnas. Och det bör kanske eventuellt även nämnas att det inte är vår första bröllopsdag, bara vår första bröllopsdag i år. Vi gifte oss ju två gånger av de enkla anledningarna att vi dels hade ett svenskt och ett persiskt bröllop och dels för att jag hade läst att hälften av alla äktenskap slutar i skilsmässa och tyckte att det här verkade vara ett praktiskt sätt att blåsa systemet. Lite som att katter har nio liv av samma anledning.

Hur som helst. Min fru sedan 6 juni 2009 visade inte alls vederbörlig uppskattning för att jag imorse hade satt ett foto av hennes ansikte på en utskrift av Jed Bartlets kropp och hade lärt vårt son att marschera runt i sovrummet och vråla “FOUR MORE YEARS! FOUR MORE YEARS!”

Hon förstod inte den romantiska gesten. Eftersom hon vägrar titta på Vita Huset. Jag förklarade att det är ju det som är romantiken, att hon vägrar titta på Vita Huset och jag behåller henne ändå.

Sedan ägnade vi en ganska stor del av förmiddagen åt att diskutera betydelsen av olika ord i det svenska språket. Till att börja med min användning av ordet "behålla". Därefter, tätt följt av det på vår bröllopsdag traditionella tjatet om den traditionella cheesecakefrukosten, diskuterade vi vilket av de två "traditionella" som borde tas bort ur den ordföljden.

Det slutade med att jag började planera hur jag ska gottgöra den här dagen när vi firar vår nästa bröllopsdag i augusti.

Traditionsenligt, det också.