Jag försörjer mig, som några av er kanske snappat upp, på att skriva mer eller mindre samhällsrelevanta texter för mer eller mindre samhällsrelevanta tidningar. Ibland är det för tidningar som riktar sig till ”urbana, stilmedvetna storstadsmän”. Ibland är det för tidningar som riktar sig till ”unga kvinnor intresserade av mode, kändisar och relationer”.
Den här veckan hade jag planeringsmöten med båda de två tidningarna. Direkt efter varandra. Det var inte en heltigenom klockren idé.
På det första pratade vi om ”coola nya teknikprylar” som jag kunde skriva om. Jag pitchade, lite förhastat, då det där armbandet som känner av om du har druckit alkohol på din handledssvett, som Lindsay Lohan blivit dömd till att använda efter att ha bränt sin senaste rehabtur.
Fyra 35-åriga män i figuransat skägg och jävligt dyra jackor stirrade länge på mig. Jag blev lite obekväm. Sen fick jag panik. Så då mumlade jag att det var ett skämt. Och sen la jag till ”Ni vet…ska vi inte skriva om Lindsay Lohan – *LOL*!”
Spänd tystnad.
Till sist räddade jag situationen genom att börja prata om nya Audi R8 och sedan lova att skriva något om ”världens värsta sekter” till nästa nummer.
Sen gick jag på nästa möte, där jag skulle pitcha ett par jävligt innovativa idéer om Kim Kardashians celluliter och ”gissa bringan – hitta hunken!”-bildjobb. Halvvägs in i det mötet råkade jag istället föreslå ett dokument om ”världens mest kreativa massmördare”.
Spänd tystnad.
*LOL*, säger jag då. Men gör det fatala misstaget att säga det samtidigt som jag gör luftcitationstecken. Som om jag LOL:ade ironiskt.
Ingen fattade någonting.
Spänd tystnad.
Och nu svarar ingen av tidningarna på mina mail.
Jag behöver fan semester.
Så sammanfattningsvis:
Klichéer betalar bra, så länge man kan hålla isär dom?
Andreas:
Du har revanscherat dig!
Snacka om att hitta essensen i en text
Tack tack Linus. Vart får man jobb som sammanfattare tro? Är det ett jobb att skriva ingresser i kvällstidningar? Eller det kanske rentav är rubrikmakare jag ska satsa på?
Andreas: Du sammanfattade hela mitt yrkesliv där, tror jag.
Linus: Skönt att ni är vänner igen. Det gläder mig.
Andreas: Ruriksättare, skulle jag säga. Soft jobb. 99% av gångerna som folk lackar ur på tidningar så handlar det om rubrikerna. Och 100% av de gångerna är det artikelförfattaren som får ta skiten.
Säger som Bourdieu (fast på svenska): Kategorisering förvillar och fördummar.
Världens värsta sekter? Lova att du berättar när och i vilken tidning det dyker upp i så fall! Jag har en uppsjö av suspekta intressen, men läskiga sekter är en av de skummare…
Skönt att höra att det inte bara är jag Julia! Berätta, vilken finner du intressantast/läskigast?
Ja! Berätta Julia! Jag behöver all researchhjälp jag kan få!
Andreas: Håller med Fredrik där, satsa på rubriksättare. Men försök att hamna tidningar av typen Hänt Extra eller dylikt. Där finns oanade möjligheter till kreativitet, hitta samband där ingen annan gör det och lyckas få ner det på bara några få ord…
Fredrik: Visst är det bra….fast egentligen vet jag inte om jag var ovän med någon…dessutom hör det till det förflutna, det som har hänt har hänt och är jäkligt svårt att påverka, bättre att se framtiden an och försöka göra det bästa av vad den har att erbjuda.