Så min fru och jag skulle plocka ner alla julprydnader idag, eftersom jag i utbyte mot att hon städade hela lägenheten förra helgen hade lovat att jag skulle plocka ner alla julprydnader. Förra helgen. Och…ja. Det gjorde jag ju inte. Till mitt försvar så säger hon ”ja” varje gång jag frågar ”är du klar att gå nu?” och sen står barnen och jag i hallen i ytterkläderna och…ja. Hon säger visserligen att fem minuters fördröjning på ”klar nu” inte är detsamma som sju DAGARS fördröjning på ”jag gör det nu i helgen” men hon behövde faktiskt inte stå i hallen i ytterkläderna i sju dagar. Det är allt jag säger. Eller det är inte allt jag säger, jag sa ganska många andra grejer också men jag tror att hon hade satt i sina hörlurar och börjat lyssna på musik då för efter en stund kändes det lite som att hon nickade i takt när jag trodde att hon höll med mig.
Hur som helst. Vi skulle plocka ner alla julprydnader idag. Så jag skulle hämta lådan som vi har julprydnader i från källarförrådet. Och det tog ganska lång tid eftersom min fru sa till mig förra julen att jag verkligen borde ta en tuschpenna och skriva ”Julprydnader” stort på lådan så att den blev lättare att hitta bland alla identiska lådor i källarförrådet, och…ja. Till mitt försvar så sa jag säkert en massa smarta grejer till henne förra julen som hon sket i.
Men jag hittade i alla fall lådan efter en ganska lång stund och tog upp den till lägenheten. Och inuti den hittade min fru datorfodralet som jag letade jättemycket efter i januari för ett år sedan, och mina glasögon och mina vantar som jag letade ganska mycket efter ungefär samtidigt, och en halv muffin, och mitt gamla bankomatkort, som jag nu eventuellt är skyldig kontaktpersonen på min bank en ursäkt för, eftersom jag skrek ”JAG HAR FÖR FAN INTE BARA LAGT DET NÅGONSTANS!” när hon vänligt frågade om jag var säker på att det hade blivit stulet och inte bara ”förlagts”, när jag ringde och stöldanmälde det för ett år sedan. Jag var ärligt talat mest chockad över att jag hade glömt en halv muffin. Det är verkligen inte alls likt mig.
Men min fru och jag packade alltså ner alla julprydnader. Och jag gick ner med den till förrådet. Och det var ganska rörigt där, så det tog en stund att flytta ut en massa grejer så att jag kunde få in lådan, och sen sätta in en massa grejer framför den, eftersom jag var smart och tänkte att nu behövs den ju inte igen förrän om ett år så då kan den lika gärna stå rätt långt in i förrådet. Eftersom jag är smart. På flera olika sätt. Jag använder osthyveln för att skära tunna gurkskivor och jag hade 1.7 på högskoleprovet och jag klarade Lego Batman tillsammans med min fyraårige son utan att fuska så mycket att det skulle anses extremt och vid kanske inte jättemånga men åtminstone flertalet tillfällen har jag svarat på typ max andra eller kanske tredje ledtråden i På Spåret. Så när jag var färdig gick jag ut ur förrådet och stängde förrådsdörren och tryckte ihop hänglåset på den. Och så gick jag upp till lägenheten. Och ungefär där insåg jag att jag eventuellt hade packat ner både lägenhetsnycklarna och nycklarna till hänglåset på förrådsdörren i lådan med julprydnader. Som jag ställde ganska långt in i förrådet. Innan jag låste förrådsdörren.
Så. Jo. Ja.
Det här skapar ju några olika problem. Det första är att jag måste hitta någon som vet hur man öppnar ett hänglås på en förrådsdörr. Det andra är att VARJE gång hädanefter som jag inte hittar någonting som jag letar efter, alldeles oavsett vad det är, så kommer det första min fru säger vara ”har du letat i lådan med julprydnader?”.
Det tredje är att min fru precis tittade på mig och frågade ”kommer du ihåg var i förrådet du ställde lådan?”. Och direkt efteråt suckade hon och sa ”men du märkte den väl med tuschpennan i alla fa…”