Det är faktiskt mitt barn också
På mödravårdscentralen.
Sköterska: Och allt annat känns bra?
Fru: Ja, absolut. (Klappar sig på magen) Men nu när du säger det så har jag faktiskt känt mig lite svullen runt det här området de senaste månaderna…
Sköterska: (Skrattar högt)
Fru: (Reser sig småskrockande från britsen)
Sköterska: (Skriver i några papper) Och annars? Hur är det med ryggen och höfterna?
Fru: Det är helt okej. Ingen fara.
Sköterska: (Ler) Och andra gravidkrämpor? Sockersug, till exempel?
Jag: Som FAN!
(Tystnad)
Sköterska: (Tittar på mig) Du har fortfarande sockersug, ja? Vi pratade om det sist ni var här, vill jag minnas.
Jag: Jag går upp på nätterna och letar igenom frysen för att jag tror att hon har gömt muffins därinne. Det är en sjukdom.
Fru: (Suckar lite onödigt djupt, faktiskt) Han klagar väldigt mycket över att han har ont i höften också.
Jag: Jag tror att det kan vara en sträckning. Ryggen känns lite stel också. Och ibland när jag går upp på morgonen så kan jag vara sjukt illamående innan jag har ätit frukost.
Sköterska: Vi är nog klara här för den här gången...
Jag: Tror du att jag liksom har tagit över grejerna som hon borde ha haft? Som i Highlander?
(Tystnad)
Jag: Alltså jag menar inte att...alltså de hugger ju huvudena av varandra i Highlander för att ta över varandras krafter. Jag menade mer...som koncept.
(Tystnad)
Jag: Ärligt nu, hon fick ett HÖGT skratt för "svullen runt magen" men jag kan inte ens få en highfive för det här?
