Det är inte naturligt. Det är allt jag säger.

Bekant: (Tittar på vår son) Gud vilken gullig tomtedräkt!

Min fru: Mmm. Det fick bli det som kompromiss. Fredrik vägrade klä honom i dräkten jag hade köpt.

Bekant: (Nickar förstående, ler vänligt) Ah, är det hela den här “pojkar ska inte vara Lucia”-debatten han har hakat upp sig på?

Min fru: Va? Nej, verkligen inte.

Jag: Hon hade köpt en pepparkaksgubbekostym!

Min fru: (Med ett ansiktsuttryck som klart och tydligt talar om att hon inte alls tar det här på vederbörligt allvar) Fredrik blir sjukt provocerad när barn klär ut sig till mat.

Bekant: (Tittar på mig. Tittar på min fru. Ser obekväm ut) Åh...

Jag: Den skiten är i-n-t-e okej! Jag står fan för det!

(Tystnad. Bekant tittar på klockan. Ler nervöst mot min fru.)

Jag: Så vadå? Om det hade varit "pojkar får inte vara Lucia"-anledningen så hade det varit okej? Men nu är man nåt jävla PSYKFALL?