Det är så här behaviorilsmässor börjar
Visst.
Jag är en ganska stor kille.
Och visst. Jag är den första att erkänna att jag inte alltid, i alla situationer, är den absolut mest graciösa individen i rummet. Jag väger basketresultat, inte golfhandikapp. Jag rör mig därefter.
Men jag har också känslor. Så det löser liksom inga problem att påpeka att jag är klumpig hela tiden.
Som ikväll. När vi precis har lagt vår son i hans rum. Och min fru sätter sin tekopp på golvet bredvid soffan. Och så tittar hon på mig och pekar demonstrativt på koppen och säger ”nu sätter jag den här TEKOPPEN med VARMT TE här på GOLVET Fredrik, kan du försöka att INTE sparka omkull den då?”.
Som om jag var dum i huvudet. Som om hon pratade med ett litet barn.
Och varje gång jag reser mig för att hämta något i köket kastar hon sig fram med handflatan över koppen. Trots att den står flera meter ifrån mig. Som om jag skulle gå en omväg tvärs över hela vardagsrummet på vägen till köket.
Som om jag är så klumpig att jag bara behöver befinna mig i närheten av tekoppar för att de helt frivilligt ska slänga sig omkull. Som om tekopparna är portugisiska fotbollsspelare.
Och varje gång jag kommer tillbaka från köket ropar hon ”akta min tekopp nu!!!” medan jag fortfarande praktiskt taget befinner mig på andra sidan av lägenheten. Som om jag har en hjärntumör som slår ut mitt korttidsminne. Som om jag inte kan komma ihåg att det står en tekopp där när det tydligt har förklarats för mig för mindre än 20 sekunder sedan.
Som om jag är en person som sitter hos en psykolog som visar mig olika bilder och ber mig säga det första ordet jag associerar bilden till, och jag helt oavsett vilket bild som visas ropar ”SOOOOOLEN” om och om igen och flaxar lyckligt med armarna.
Och så hör vi att vår son har vaknat inne i sitt rum. Och så reser hon sig för att gå och titta till honom. Och innan hon lämnar rummet pekar hon övertydligt på tekoppen, tittar på mig, och säger ”akta så att du inte välter min tekopp nu!”. Som om hon förmanade en labrador att den inte fick äta lasagnen.
Och så kommer hon tillbaka och sätter sig i soffan igen. Tar en klunk te. Sätter koppen på golvet igen. Pekar på koppen, pekar på mig. Som om jag har hunnit FÖRTRÄNGA det här sen hon gjorde det sist för en minut sen.
Och en stund senare vaknar vår son igen. Och jag reser mig för att gå och titta till honom. Och då schuschar hon mig sådär som man schuschar en katt som klättrar upp på matbordet fastän den inte får bara för att hon tycker att jag kommer lite för nära koppen.
När jag är vid TEVEN!
Och så går jag in i vår sons rum. Försöker få honom att somna om. Sitter där i 45 minuter och läser Nicke Nyfiken och försöker motstå impulsen att erbjuda min son alternativa slut, som man gör på specialutgåvor av dvd-boxar. Till exempel att apjäveln blir frejmad för mord och hamnar i fängelse där han blir tvingad att gå runt och hålla i en killes ficka för att slippa bli slagen med biljardbollar invirade i strumpor i lunchrummet. Och så beslutar jag mig för att det förmodligen möjligen inte är helt i linje med en ansvarsfull föräldraroll att göra det för en unge som inte har fyllt två än. Så det får bli den vanliga skiten med att Nicke åker iväg i rymdraketen och hoppar ut i fallskärm och får medalj och att alla är glada och sån skit.
Och sen får jag inte honom att somna om igen. Och sen blir han arg för att jag säger åt honom att han måste sova. Och sen blir han ledsen. Och då ger jag upp och plockar upp honom ur sängen och bär ut honom i vardagsrummet.
Och då har min fru gjort en ny kopp te. Och satt den på exakt samma ställe som förut.
Och ja.
Då råkar jag ju sparka ut den.
Och det är DÅ jag faktiskt bara vill påpeka att jag har också känslor. Så jag känner liksom det. För jag får liksom skitvarmt te på hela foten. Så det löser liksom inga problem att påpeka att jag är klumpig hela tiden.
Hon måste faktiskt bara lära sig förr eller senare att inte sätta tekoppar på golvet.
Jag vet inte hur många gånger jag ska behöva säga det till henne.
Oj. Sådär ser det ut exakt hemma också. Fast kaffe istället för te. Eller mjölk. Det beror på vad min så kallade pojk”vän” bestämmer sig för att ha i glaset/koppen. Jag tycker dock att han litar alldeles för lite på mig. Och jag kan inte ens skylla på att jag är stor och klumpig och jag är ganska liten och klumpig…
Varför i hela friden ha den på golvet?
Men alltså… Saknar ni bord i lägenheten? Vad gör koppen på golvet??
Exackt min fråga….är det så illa ställt att ni inte har bord i lägenheten där vanligt folk brukar ställa sina koppar? Eller kan det vara så att hon ställer den på golvet bara för att få trycka till dig? :/
Att ha suttit i 45 min med ungen och försökt få honom att somna för att sedan bli tvungen att ta honom på armen och knalla iväg på en tur runt lägenheten kan man ju å andra sidan definitivt se som en värdig ursäkt att glömma en jävla tekopp kan jag tycka. Speciellt en tekopp som står på golvet. Vad är det för paganism?! Duger inte bord åt folk i det här landet längre?!?!?
Hon frejmade dig. ”Undermedvetna” (på ett medvetet sätt) meddelanden från henne om den förbenade koppen gjorde att du drogs till den till slut. Hennes fel alltså.
Instämmer med föregående, kan vi få en förklaring vad koppen gör på golvet?
Jag håller SÅÅÅÅÅÅÅ på din fru här!! Vad är så svårt att fatta??
Du är inte klumpig, du är motoriskt och spatialt funktionshindrad! Kanske dags att ta ett snack med DO?
Kan du inte bara hämta ett bord hemma hos någon eller i något förråd, så hon kan ställa tekoppen där?
Vi har alltså inget bord i vardagsrummet. Eftersom vi har en tvååring. Och tvååringar har en tendens att slå sig på soffbord.
Dagens tips: En sådandär termosmugg med lock på. Kan det vara något för herrn?
http://energiskaewa.blogspot.com
Dagens tips: En sådandär termosmugg med lock på. Kan det vara något för herrn?
energiskaewa.blogspot.com
Dagens tips: En sådandär termosmugg med lock på. Kan det vara något för herrn?
energiskaewa.blogspot.com
Dagens tips: En sådandär termosmugg med lock på. Kan det vara något för herrn?
Fixa en tebricka så kan fru Backman sitta med koppen i knät istället för att hela tiden ställa den där du ska vara. Att natta en två-åring kräver ju svängrum!!
http://www.ikea.com/se/sv/catalog/products/90099167/#/10099166
eller
http://www.ikea.com/se/sv/catalog/products/70169533/#/00168650
bord som inte är hotfulla för tvååring och som kanske kan rädda mammas tekopp och pappas tår… kanske
De slår sig inte så många gånger på soffbordet. Åtminstone inte här.
Nej, detta var verkligen INTE ditt fel, Fredrik!
Amen, det säger ju sig självt att den koppen skulle spillas ut snarare förr än senare. Mer än en gång har jag själv lyckats välta ut min egen kopp, eftersom jag redan efter tre sekunder glömt att jag satt den på nåt dumt ställe och dessutom ser taskigt. (Golvet tex, är ett jäkligt dumt ställe!)
Håller med Energiska Ewa, som tre gånger (egergisk, ja) skrivit att hustrun borde skaffa termosmugg med lock
*skrattar* du är rätt klumpig, men ett bord kan ni väl ha, Ikeas små fyrkantiga har vi hemma. Lätta att flytta undan när man inte använder dem etc.
Vad för slags människa ställer något man ska dricka på GOLVET???
Ett tips. När frun tittar bort rycker du raffen ur famnen på sonen. Sonen lägger givetvis av ett illvrål. Samtidigt skriker du ”Akta, det är varmt”. Då kan det tänkas att frun tror att sonen bränt sig och är mer försiktig med tekopparna i framtiden. För att öka trovärdigheten kan man rusa med sonen mot duschen, akta tekoppen bara!
Disclaimer: Det finns alltid en liten risk att frun istället börjar dricka kall Local 1 istället.
Meningsbyggnaden i sista meningen i förra inlägget skulle kanske kunna förbättras.
Jag skulle precis gå och lägga mig när jag såg att du kommit med nytt inlägg. Var ju tvungen att läsa… Sitter nu här och skrattar för mig själv. Tack!! =)
Godnatt!
Är det bara jag som funderar på hur många gånger Herr Backman tar sig ut till köket under tiden hand fru dricker en kopp te? Vad gör du i köket? Är du en sån som springer ut i köket varje gång det är reklam?
Jag känner personligen att det är överdrivet försiktigt att inte ha ett soffbord, då många tvååringar överlever den hälsorisken, men den viktigaste frågan här är väl ändå: vad var det för sorts te?
Runt bord?
Alltså, jag älskar din fru. Men i det här läget förvånas jag över att hon som ändå verkar rätt pedagogisk, inte hört talas om ”inte- teorin”. Alltså, att man liksom inte ”hör” ordet inte. Säg till ett barn ”Cykla nu inte ner i diket!” Och barnet far rätt ner i diket. Istället ska man säga ”Cykla rakt fram på vägen” och du ska se att barnet faktiskt cyklar rakt fram, och inte vinglar ner i diket. När din fru säger ”Vält INTE koppen!” så hör du ”Vält koppen” och du gör som hon säger! Konstigare än så är det inte!
Måste nog hålla med om att detta nog är din frus fel. Minera golvet med obevakad varm dryck på det sättet… hon borde åtminstone sätta upp en varningstriangel eller något?
För övrigt: Har ni inte någon bokhylla eller något att ställa upp koppen i?
De som sitter på golvet.. ställer sina saker där. Som jag, när jag målar. Då ligger allt på golvet. Men än så länge har ungarna inte vält något från golvet. Det är när vi ställer sakerna på bordet saker händer.
Jag tror att det är dags för bloggen att leta efter bord på blocket. Helst ett 4×4 kvm stort, som väger 50 kg och som inte under några som helst omständigheter kan plockas isär.
Din klumpige f-n! Fattar inte varför män absolut måste ha sönder eller spilla ut allt hela tiden? Till och med att ni bara öppnar dörren på ett köksskåp så ”bara” ramlar det ut ömtåliga saker som går sönder. Va? Va?
Herregud, vad är det för fel på att ställa tekoppar på ev bord?
Nästa gång du köper en mugg till din son, köp en liknade till din fru.
Du vet, dubbla handtag och nappflaske-pip.
Köp en hjälm samtidig också, ty du lär få den svingad i skallen, istället för att trampa på den.
Annars gör säkert stålex bra tofflor med stålhätta.
det är när du skriver ”Och min fru sätter sin tekopp på golvet bredvid soffan” som jag slår mig för pannan, skakar uppgivet på huvudet och VET att du kommer få skit för att den välts ut. Men jag vill bara säga en sak, det är NEDAS fel! Man ställer inte koppar med varmt te på golvet om man vill behålla vätskan i koppen, den är endast placerad där som en FÄLLA!
Haha under hela läsningen tänker man ”han kommer spilla ut koppen, nuu, snaaart, där!”
Varför ställer hon koppen på golvet? Den frågan gnager mig:)
vet precis hur det är…min man skriker varje gång jag dammsuger ”akta högtalarna” Som om de inte har stått där i flera år.
Tur jag inte dammsuger så ofta, det kan man ha halvstora barn till, och då kan mannen skrika åt dem ”akta högtalarna”
Märks att det är första barnet. Ta bort bordet för att för att de slår sig. Ha, har fyra småsyskon och alla lever fortfarande även fast de kanske har slagit sig någon gång i soffbordet och alla andra möbler i huset. Ändra ändringen på soffbord som har skett i det huset är att de plockade bort det där underdelen var en stålkonstruktion, Lite begränsningar får ju finnas. Förövrigt tror jag alla dessa livsfarliga leksaker orsakar mer skada. Min lillebror har ett ärr i pannan och det uppkom av någon skum leksak och inte ett soffbord.
hon ska naturligtvis inte sätta tekoppen på golvet. om hon vet att du är klumpig ska hon överhuvudtaget inte ha tekoppen i närheten av dig. hennes fel, helt klart.
hälsningar en som inte längre har tekoppen nånstans
Vi har soffbord.. Visst, han har slagit huvudet i det vid nåt tillfälle, men när han krupit under bordet -men inga skador. Han överlever och han lär sig att det står ett bord där. Annars finns det ju små sidobord man kan ha intill soffan där man kan ha sitt te, eller annat man äter/dricker.
Det som är mest irri ang soffbord är att han alltid ska leka med sina saker på bordet när man tittar på tv.. ^^
Något slags litet sidobord känns ju som en bra investering för tekoppar för att slippa få dem utsparkade/sparka ut dem. Eller ett armstödsbord till soffan kanske?
Alternativt en bra termosmugg! 
Fast två-åringen kanske skulle lära sig att inte slå sig på bordet snabbare än du lär dig att inte sparka omkull saker. Något för henne att tänka på!
Tekoppar skall inte stå på golvet, de skall stå på soffryggen. Det vet väl alla!
Man kan ju inte plocka bort soffbordet bara för att det finns en risk att ungen slår sig? Det finns risker med allt. Min lillasyster är ungefär två år gammal, och hon har nog lyckats slå sig en eller två gånger på soffbordet. Inga allvarliga skador. De slår sig någon enstaka gång sen lär de sig att bordet står där och det gör ont om man försöker flytta på det med pannan. Så slår de sig inte mer.
Man kan inte ställa saker på golvet, jag hade fått panikångest om någon ställde tekoppar på golvet här. Om man nu vägrar ha soffbord får man låta bli att dricka/äta i vardagsrummet också. Man kan inte äta kakan och ha den kvar!
Hopfällbrt brickbord att ställas undan när gossen är vaken, kanske? Endast för Nedas eget bruk, eller om du behöver ställa en macka där kanske…
behaviorilsmässor??? Är det ens ett ord eller bara ett frenetiskt hamrande på tangenter?
Här håller jag faktiskt med curlingfredrik – tekoppar skall inte ställas på golvet.
Men man kan inte ta bort allt som småbarn kan tänkas göra illa sig på. Det är ju trots allt deras uppgift – hitta på mer eller mindre omöjliga sätt att skada sig på, och driva föräldrarna till vansinne. Om ni är så här mesiga med ett soffbord så har ni en tuff tid framför er..
Men tekopp på golvet? Va fan det är väll det man har bordet till.
Nu börjar kommentarerna likna din fru, men here we go. Vad tusan gör tekoppen på golvet? Skaffa någonting att ställa koppen på. Har ni inga bort alls i lägenheten? Hur är det med bokhyllor? Ungar slår sig på allt, böcker och leksaker oxå…
Om nu bord är så farliga så finns det ju armstödsbrickor. Kanon, har en själv. Men inte för att bord är farliga, utanför att det är så långt till bordet när man sitter i soffan (och att det oftast är belamrat med leksaker). http://www.rummet.se/armstodsbricka-p-4516-c-10220.aspx
Finns en teknik för detta Fredrik!
LEAN-Management
jag vet att jag är sen i kommentaren så det har säkert sagts förut men, varför ställer man en tekopp med varmt te på golvet??? Vad är det för fel på soffbordet? Eller är den möbeln bortrationaliserad i ert hem?
Hon kanske kan få ett eget litet tjusigt tebord som hon kan flytta med sig och ställa sin tekopp på. Då måste man ju iof akta sig så man inte knäar omkull koppen.
Gillar förresten referensen till portugisiska fotbollspelare. Det blev lite kontorsfniss av det.
Alltså, nu läste jag kommentaren om 2-åringar som slår sig på soffbord. Vi har också en 2-åring. Hon slår sig också ibland på soffbordet, ibland snubblar hon på trösklarna (snacka om klumpig!) och faller raklång i golvet med ett brak. Det betyder inte att vi har börjat ta bort alla trösklar…
Åh, det är preciiiiiis likadant här hemma! Jag tjatar också och det slutar oftast med att jag får lägga av den bästa av kommentarer: Vad var det jag sa?!
However, jag undrar också varför koppen skulle stå på golvet? Av intrycket av din fru att dömma finns SÄKERT en rationell förklaring.
Åh, nu såg jag också, sorryyyyy
Enligt de flesta försäkringsvillkor täcker inte försäkringen om den försäkrade handlat sk klandervärt. Som exempel uttalar en jurist att om du lämnar dina glasögon på golvet eller i en soffa och en gäst sätter sig eller går på dem, så har du handlat klandervärt då du borde kunnat förutse att man går på golvet respektive sätter sig i soffan. Däremot har du inte handlat klandervärt om du lämnat dina glasögon på bordet och gästen sätter sig på bordet då du inte borde förutsett att någon sätter sig på ett bord. Man skulle helt enkelt kunna säga att din fru och inte du har handlat klandervärt i just detta enda enskilda fallet.
Men snälla Fredrik (och Neda)! Barn slår sig. På allt och ingenting. De överlever. Det är en del av livet. Varför skulle det vara farligt att ha ett soffbord hemma? Tror det är farligare för er son att snubbla på en kopp varmt te faktiskt.
Alltså, ni som svingade er in här och försöker uppfostra världen i vad man ska och inte ska ha i sitt hem och hur man ska och inte ska handskas med sina barn.
Jag sa inte att alla som har tvååringar ska ta bort sina soffbord. Jag sa att vi gjorde det. För att vi kände för det. Vad ni gör med era soffbord kan jag helt ärligt inte skita mer i.
Man har nått en imponerande nivå av självgodhet när man tar på sig uppgiften att bedöma någons förmåga att vara förälder baserat på hur personen ifråga valde att inreda ett vardagsrum.
Så jag vill gärna att ni som axlade det ansvaret här ovan läser era kommentarer igen.
Och sedan vill jag att ni ägnar en lång, lång stund åt att utvärdera vad för sorts människor ni själva tycker att ni låter som.
Och vill ni fortfarande läxa upp främlingar om soffbord efter det föreslår jag att ni loggar in på Familjeliv. Där finns gott om plats för det.
På den här bloggen går vi under tiden vidare med andra, trevligare saker.
Sagts ett par gånger men det där behöver man inte vara klumpig för att lyckad med, Fredrik. Att natta en liten behöver man golvyta för och med dem i famnen är det fan inte lätt att se sig för. Vi har Duplo på golvet och tre katter som litar alldeles för mycket på oss så jag hasar och känner mig för, men lyckas ändå trampa på något ibland.
Rent spontant känner jag att hon faktiskt får skylla sig själv som ställer koppen på golvet. Koppar ska stå på bord. Golv är till för folk att gå på.
Hon borde be dig om ursäkt när jag tänker efter!
Det är inte o kommer aldrig bli Nedas fel att Fredrik sparkar omkull koppen. Glad 8.e mars på er!
Hahahaha, det där känns precis exakt som min käre man! Hans fötter är magiska och kan få vilket glas som helst att välta.
Nu kändes du lite grinig Fredrik! Klart man får gnälla på ängsliga förstagångsföräldrar som tror de kan möblera bort blåmärken. Lycka till!
Bockan: Eller så hittar man andra sätt att kompensera för sin egen osäkerhet och ångest än att gömma sig anonymt i ett kommentarsfält på en blogg klockan ett på natten, där man försöker döma ut andra människor som ”ängsliga förstagångsföräldrar” bara för att man själv behöver få känna sig lite duktig och viktig på någon annans bekostnad.
Det är också ett alternativ.
Men lycka till själv. Verkligen. Med allt.
Haha taggen
så jävla kul!
hahaha underbart!
tack för ett gott SKRATT! <3
Det är ok att vara klumpig…
Framför allt så straffas man ju liksom mest själv, tekoppen lär ju inte få ont av att bli omkullvällt. Hos mig har dock både handfat och toalett fått lida när jag vält ner parfymflaskan två gånger från badrumsskåpet. Man kan ju tro att flaskan spricker innan porslinet, men ack nej..
Slutsats, att vara klumpig har inte med storlek att göra, jag är liten och fantastiskt klumpig!
Och vem envisas med att flytta på soffan/bordet/dörrkarmen så man slår i foten/låret/handen när man går förbi?!
Hehe, been there, done that, med möbleringen så jag kan vara hur äckligt självgod som helst i det! Och anonym, tja varför inte? Det går ju! Och skyller även ohämmat på tonåringar som skulle dö eller mera DÖÖÖÖÖ om de såg vad deras morsa skrev! Gillar ditt sätt (eller inte?) att ta kritik på! Anfall är bästa försvar!
Bockan: Att gå genom livet övertygad om att den enda anledningen till att någon bemöter ditt hävdelsebehov är att personen ifråga ”inte kan ta kritik” är förstås ett utmärkt sätt för dig att aldrig någonsin behöva fundera över om du verkligen mår bra. Det är en utomordentlig taktik för att slippa inse att det faktum att du flera nätter i rad (01.00 i förrgår, 02.14 i natt) anonymt sitter och kommenterar ett blogginlägg om ett soffbord kanske är ett symtom på att det är något som inte stämmer i ditt liv.
Jag har inte den psykologiska kompetensen att avgöra om det är bra eller dåligt. Men du kanske skulle gagnas av att fundera en stund över det själv?
Vad gäller dina tonårsbarn vet jag ingenting. Men du insinuerar ju själv tydligt här att de tydligen ofta skäms över dig. Kanske skulle de skämmas lite mindre om du vågade stå för dina åsikter, som en vuxen människa, och inte gömde dig bakom den svagbegåvade retoriken ”anonym? Tja, varför inte? Det går ju!” som ett fegt litet barn?
Kanske skulle de också respektera dig mer om du tog tag i ditt eget liv innan du tog på dig ansvaret att försöka ta tag i andras.
Det är bara en tanke.
Hoppas att du mår bättre snart.
Varma hälsningar,
/F