Det som göms i snö

Min fru och jag har idag tömt den inre etappen av vårt källarförråd. Jag skulle vilja likna det vid stormningen av Normandie, där jag var killen som landsattes på fientligt territorium under fasansfullt nazistiskt artilleri men bara rusade rakt in i elden med dödsföraktande självuppoffring, medan min fru mer iklädde sig rollen av kaptenen som satt på en fällstol ute på något hangarfartyg på jävligt safe avstånd och ropade “lite vänster älskling, mäh! Du måste ju ta i lite!”.

Min fru skulle vilja likna detta vid att jag “överdriver”.

Hur som helst så hittade jag, efter att ha forcerat mittendelen av förrådet under svår fientlig eldgivning av en låda dvd-filmer, en resväska som min fru och jag packade ihop och satte ner i förrådet i vår gamla lägenhet strax innan vår son föddes för tre år sedan. Den innehöll, kortfattat, alla den där sortens saker som en kvinna och en man i 30-årsåldern inser att de inte kommer behöva på väldigt länge när de väl har fortplantat sig. Att öppna den var som att öppna ett litet monument över sakerna man försakar för chansen att få bli föräldrar, kan man säga.

Min frus sida av resväskan innehöll kläder, handväskor och exklusiva skor, uppenbart anpassade för nattklubbsmiljö.

Min sida innehöll sladdar.

Jag antar att det säger något om skillnaderna i hur min fru och jag levde våra liv innan vi råkade träffa varandra.

Men jag vill i alla fall påpeka att inte EN enda av mina sladdar hade prislappen kvar.