Mitt skrivbord är, för första gången sedan min vän N och jag skaffade kontor tillsammans, ganska välstädat och inte fyllt av läskburkar, X-Men-tidningar och arga brev från olika myndigheter. Det beror förstås inte på att jag har genomgått en personlighetsförändring utan bara på att jag inte har packat upp mina flyttkartonger sedan vi bytte kontor än. Tyvärr råkade jag säga till min vän N att det “faktiskt är skitenkelt att ha ett välstädat skrivbord om man VILL!” eftersom han håller på och beter sig som om det är nån jävla konstform.
Så då slog han vad med mig om att jag inte skulle kunna hålla mitt skrivbord så här välstädat i en vecka. Och då sa jag ja. Och då ställde han som villkor att jag i så fall inte fick lägga min skit i flyttkartonger och ha kartongerna på golvet för det var fusk. Och då sa jag “HA!” för jag förvarar ju mina flyttkartonger inne hos en av våra kontorsgrannar lite på obestämd tid. Men sen kom den kontorsgrannen in och sa att jag inte kunde ha flyttkartongerna därinne längre för de var tydligen inte helt överens med mig angående vad som kan vara rimligt att förvänta sig i “obestämd tid” när någon säger “kan jag ha de här inne hos er en liten stund bara?”.
Så då blev det ett slags problem.
Men sen kom en som jobbar på kontorshotellet hit och bad oss att tömma vårt postfack, eftersom vi ska byta postfack. Och då sa jag att jag kunde göra det om jag i utbyte kunde få låna en av de där vagnarna som de har maten på när de får catering till konferensanläggningen i andra änden av huset. Och då fick jag det. Men jag var tvungen att lova att jag skulle lämna tillbaka den idag. Men både ni och jag vet ju att det är jättelång tid kvar av den här dagen. Så nu har jag slängt en massa skräp som låg i flyttkartongerna. Och allt viktigt skräp som jag inte vill slänga har jag lagt på vagnen. Och skrivbordet är fortfarande rent.
Och när jag tömde postfacket så upptäckte jag att jag hade fått två paket. I ett av dem låg det en klocka från läsaren “Jonas aka Ogräs”, för han hade läst det där blogginlägget om att jag skulle köpa en ny klocka och att jag ville ha en som var hållbar och svart. Så då SKICKADE Jonas en klocka till mig som var hållbar och svart. Fattar ni? Herregud. Om du läser det här Jonas, tack som fan! Jag började nästan gråta. Och sen skulle jag ta en bild på klockan men då visade det sig att efter att jag tappade min mobil i en grej häromdagen så funkar inte den så bra längre. Och med “inte så bra” så menar jag “inte alls”. Fast sen upptäckte jag att man kan ta tid på grejer med min nya klocka. Och sen upptäckte jag att i det andra paketet som jag hade fått så låg det godis. Så nu tar jag tid på hur lång tid det tar för mig att äta upp godiset.
Så jag tycker ändå att allt, sett lite i det större perspektivet, har löst sig till det bästa.
Min vän N säger förstås att jag redan har förlorat vårt vad men han vet ju inte vad han snackar om. Det är inte ett stökigt skrivbord om det är fullt av g-o-d-i-s.
Godis kan aldrig vara stökigt.
Alla vet detta.