(Telefonsamtal)
Fru: Har du varit och klippt dig?
Jag: Nej.
Fru: Men…var det inte idag du hade bokat tid?
Jag: Nej. Eller…nej, inte exakt i alla fall.
Fru: Vad menar du med det?
Jag: Jag menar att det var inte idag jag skulle klippa mig. Det var TILL idag jag skulle boka tid när du sa till mig att ringa och BOKA tid i förra veckan.
(Rätt lång paus för viss skepsis.)
Fru: Du glömde att ringa och boka tid?
Jag: Så skulle man kanske kunna sammanfatta det.
Fru: Hur skulle du själv sammanfatta det?
Jag: Jag skulle säga att jag mer sköt upp det.
Fru: Och hur länge hade du planerat att skjuta upp det?
Jag: Inte riktigt så här länge.
Fru: (Låter lite som att hon är förvånad fast som att hon eventuellt inte är det utan bara låtsas vara det) NÄHÄ!!!???
Jag: Jag kan medge så här i efterhand att planen hade vissa brister. Det hade den.
Fru: Vad fint av dig att medge det.
Jag: Men jag tycker ändå att det löste sig till det bästa.
Fru: (Låter imponerad) Fick du klipptid ändå alltså?
Jag: Nej.
Fru: Så du gick till en annan frisör?
Jag: Jag köpte en keps.
Fru: (Låter inte riktigt lika imponerad) Du köpte en…keps?
Jag: Den kostade lika mycket som en klippning. Men den håller mycket längre.
Fru: Jag orkar inte.
Jag: Jag är prismedveten.
Fru: Är du även medveten om att vi ska på bröllop på lördag?
Jag: Jag skulle vilja att vi fokuserade på att jag löste problemet här.
Fru: HUR löste du problemet när problemet var att du skulle KLIPPA dig???
Jag: Jag köpte en keps.
Fru: Vi ska på BRÖLLOP!
Jag: Jag känner att det här är en fråga om att se glaset som halvfullt eller halvtomt.
Fru: (Låter lite, lite som man kanske skulle göra om man tryckte ansiktet mot kanten på kontorsstolen medan man pratade) Om jag ska gå med dig på bröllop, och du ska ha keps på dig, då kommer det krävas att alla glas runtomkring mig är heltomma först. Det ska du ha väldigt klart för dig.