Fredrik Backman

Fredrik Backman

Fredrik Backman

Fredrik Backman

Dixie Chicks borde göra låtar om sånt här

 |  Publicerad 2014-07-29 22:37  |  Lästid: 2 minuter

Jo, godkväll.

Familjen Backman har alltså varit på semester. Och eftersom jag glömde min dator hemma och ett barn tappade min telefon i havet så blev blogguppdaterandet därefter. Eller, ja. Barnet tappade väl egentligen inte telefonen i havet utan mer i en pool. Eller ja, alltså, jag tappade åtminstone telefonen på ett barn. Ett barn som satt i en pool. Eller jag tappade den väl om vi ska vara riktigt exakta i en drink. Det var inga barn i närheten. Jag drack åtminstone drinkar och glömde min telefon i en taxi. Men låt oss nu inte klyva hår.

Idag körde vi i alla fall hem. 66 mil eller så.

Och för att nu vara helt tydlig med förutsättningarna så är alltså min fru extremt värmetålig. Jag hanterar däremot värme väldigt, väldigt, väldigt dåligt. Hon är som silvertejp, jag är mer som ost. Jag lämpar mig bäst för temperaturer mellan 7 och 13 grader. Eller okej, förutom halloumi då. Jag är inte halloumi. Jag är mer till exempel en herrgårdsost. En ganska gnällig herrgårdsost som får utslag och måste gå hem till hotellet om det inte finns parasoller och extrema mängder kall vattenmelon på stranden. Min dröm är att bygga ett panic room som fungerar som en vinkyl med olika tempererade zoner. Den sortens herrgårdsost är jag.

Så, jo, hur som helst. Våra barn är alltså till hälften konstruerade med min DNA-stege. Och halvvägs mellan Skåne och hemma gick luftkonditioneringen i vår bil sönder. Jag vet inte om ni har suttit en svart bil i 30-gradig utomhustemperatur med trasig luftkonditionering och tre personer som till minst 50% består av skåning, men det blev rätt...varmt. Jag skulle uppskatta att det var kanske niotusen grader varmt men jag kan inte säga något med exakthet. Jag vill inte låta som att jag överdriver, men mina ögonlock smälte och byäldsten från en uråldrig civilisation dök upp och försökte kasta ner oskulder i golvmattan för att blidka bergets gudar.

Och sedan blev det bilkö på motorvägen. I några mil. Och jag vet väl inte exakt hur jag ska förklara situationen efter det, men jag har febriga minnesbilder av att min dotter grät, och att min son skrek, och att jag satt med naglarna inborrade i gummit på ratten och vrålade "THIS IS SPARTA!!!" i drygt 15 mil.

Strax söder om Stockholm stannade vi och tankade. Min fru gick på toaletten och var borta i nästan en halvtimme.

Hon säger nu att det bara var "mycket folk" men barnen och jag är rätt säkra på att hon stod på långtradarparkeringen på andra sidan macken i åtminstone en kvart och övervägde hur lätt det vore att bara starta ett nytt liv.

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2023-09-13 15:10