(Telefonsamtal, söndag morgon)
God vän: Hur är läget?
Jag: Det är inte så bra, faktiskt. Jag är sjuk igen.
God vän: (Suckar) Jaha. Vad är det den här gången då?
Jag: Jag vet inte. Jag har varit förkyld i typ en månad. Och jag är illamåe…
God vän: Låt mig gissa: Du tror att det är allvarligt?
(En möjligen aningen kränkt tystnad)
Jag: Det kan vara allvarligt, faktiskt.
God vän: Som den där gången du trodde att du hade den där djungelfebern?
Jag: Neeej!
(Möjligen aningen eftertänksam tystnad)
Jag: Men man kan få den där febern i Thailand. Och när jag trodde att jag hade fått den hade jag precis varit där.
God vän: Du var i Thailand när vi var 19. Du trodde att du hade fått djungelfebern när vi var typ 25.
Jag: Jag tänkte att jag kanske hade långsam inkubationstid.
God vän: Du hade börjat kolla på House ungefär då, hade du inte det?
Jag: Det HADE kunnat vara det!!!
God vän: Mmm. Men nu är du förkyld, alltså?
Jag: Det kan vara något annat också.
God vän: Som vadå?
Jag: Jag vet inte, säger jag ju. Men det känns som att det skulle kunna vara något allvarligt.
God vän: Som den där gången du trodde att du hade fått japansk hjärnhinneinflammation? Fast egentligen var det bara lite huvudvärk och det gick över med ett glas vatten och två Alvedon?
Jag: Det HADE kunnat vara japansk hjärnhinneinflammation!!!
God vän: Och nu? Vad tror du att du har nu då?
Jag: (Harklar mig) Jag har googlat lite.
God vän: (Suckar) Åååkej. Och den här sjukdomen du tror att du har fått nu, hur stor risk står det att det är att drabbas av den i Sverige ungefär?
(Möjligen aningen motvillig tystnad)
Jag: Det verkar vara en chans på några miljoner.
God vän: Hur många miljoner?
Jag: Några…hundra miljoner.
God vän: Så det KAN vara så att du bara är förkyld också va?
Jag: Jaha! Det kanske det kan! Men det KAN för fan även vara så att jag är en på några hundra miljoner! NÅGON ska fan vara det!!!
(Tystnad)
God vän: Ibland är det fan rätt svårt att avgöra om du är hypokondriker eller om du bara har hybris.
