Hoppa till innehåll

Efter-ätandet. Varför det här gick åt helvete.

Ja. Vi skulle alltså fritera glass idag, ni och jag. Så, två viktiga saker med att fritera glass: 1. Man måste frysa glassen väldigt länge. 2. Man måste hålla rätt temperatur på oljan. Jag frös inte glassen speciellt länge. Jag höll inte rätt temperatur på oljan. Analyserar man min insats så här i efterhand finns … Continued

Ja. Vi skulle alltså fritera glass idag, ni och jag.

Så, två viktiga saker med att fritera glass: 1. Man måste frysa glassen väldigt länge. 2. Man måste hålla rätt temperatur på oljan.

Jag frös inte glassen speciellt länge. Jag höll inte rätt temperatur på oljan.

Analyserar man min insats så här i efterhand finns det självklart några uppenbara punkter där det började gå snett. Jag har inte friterat glass på…tja, ni vet…sen jag och min fru skaffade gemensamt kök. Jag överskattade väl min formkurva lite, kan man säga. Och jag försökte vädra lägenheten samtidigt som jag hettade upp oljan.

Rookie mistake.

Och jag var stressad. Och jag kanske gick in det här med fel inställning. Kanske var lite övertänd. Ville för mycket, helt enkelt.

Jag vet inte.

Men när jag tog ut glassen alldeles för tidigt ur frysen, och doppade den i oljan, då smälte glassen innan smeten runt den hann stelna. Och en sak som man kan säga om Snickersglass som spontansmälter ut i lite för varm frityrolja är att det börjar stänka något så in i helvete. Så inom femton sekunder såg vårt kök ut som om det när som helst skulle storma in två dussin solbrända män med höftskynken och mammuttandshalsband och försöka offra en oskuld åt gudarna i min wokpanna.

Så jag försökte flytta woken från den varma plattan.

Det gick inte skitbra.

Eller, för att vara mer precis så välte den liksom lite.

Det finns inga ursäkter för det.

Jag kom fel in i matchen. Var dåligt mentalt förberedd. Som Coach Taylor i Friday Night Lights hade sagt: Jag svek inte bara laget. Jag svek mig själv.

Det var i alla fall jävligt mycket olja överallt. Och det enda som kunde fiskas upp ur den när allt var över var något som såg ut som resterna av tre Fiat Unos som någon satt eld på vid ett övergivet skrotupplag.

Jag ber er alla om ursäkt. Jag förstår att ni är besvikna. Mina enda ord av tröst är att det är ingenting emot hur besviken jag är på mig själv.

Förhoppningsvis får jag chans till revansch under veckan som kommer.

Men först ska min fru sätta upp den inofficiella Way Out Vadvardetjagsa-festivalen 2011 här en stund.

Jag återkommer imorgon.


Det var inte så här det skulle bli. Det var inte alls så här det skulle bli.

Nyhetsbrev

Varje vecka skickar Cafés redaktion ut de senaste, roligaste och vassaste artiklarna från sajten så du alltid håller dig uppdaterad.

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.