Jag antar att varje förälder och varje barn når en punkt i sina liv där det retoriska överläget plötsligt vänder. När de blir smartare än oss. Det är säkert normalt.
Och, ja, det är förstås på alla sätt möjligt att det här egentligen bara beror på att jag inte är speciellt smart från början.
Men imorse vägrade alltså mitt treochetthalvtåriga barn att ta på sig jackan när vi skulle gå till förskolan. Barnets motivering var att ”om man tar på sig jacka blir det kallt ute”. När jag sa ”va!?” hängde han beslutsamt tillbaka jackan på kroken och förklarade att varje gång jag tvingat honom att ta på sig jackan de senaste veckorna ”så har det varit jättekallt ute”.
Och han vill inte att det ska vara kallt.
Jag kan inte argumentera med den sortens logik.
