Fru: Köpte du gröten?
Jag: Gröten?
Fru: (Den faktiskt ganska överdrivna sucken) Jag skrev det på listan, jag sms:ade listan OCH jag ringde och påminde dig.
Jag: Ja.
Fru: Och du glömde den ändå?
(Tystnad)
Jag: Kommer du ihåg våra grannar som du blev kompis med?
Fru: Sluta nu. Glömde du eller inte?
Jag: Först var det det där första paret, och jag sa till dig att inte prata med dem och du bara “vi har faktiskt barn i samma ålder” och sen pratade du med dem och så var de här och fikade och sen blev ni kompisar och sen flyttade de.
Fru: Jag går och handlar gröten själv.
Jag: Och sen flyttade det andra paret in här, och hon var gravid samtidigt som du, och jag sa till dig att inte prata med dem, men du bara “sluta vara otrevlig” och så pratade ni och blev kompisar och sen flyttade de!
Fru: Folk flyttar! Folk får barn och behöver större lägenheter och flyttar!
Jag: Efter att de blivit kompisar med oss ja, för vi bär på en FÖRBANNELSE! Precis som med tv-serier! Så fort vi börjar kolla på något vi gillar och har sett tre avsnitt och precis kommit in i det så PANG så läggs serien ner!
Fru: Det har hänt två gånger.
Jag: Tre!
Fru: Men du glömde gröten alltså?
Jag: Nej. Den finns inte längre. För du började gilla den för mycket.
Fru: Skärp dig nu.
Jag: Affären har slutat ta in den. Eller så har den slutat tillverkas. Det är en del av förbannelsen.
Fru: Om jag går till affären exakt nu, Fredrik, vågar du garantera till 100 procent att jag inte kommer hitt…
Jag: Jag sa till dig att inte prata med grannarna, jag gillade de där grannarna!
Fru: DU GÖMDE DIG I HISSEN NÄR DU HÖRDE DEM I TRAPPAN!
Jag: FÖR ATT JAG GILLADE DEM JA OCH VILLE ATT DE SKULLE BO KVAR OCH SEN BLEV DU KOMPIS MED DEM OCH KOLLA HUR DET GICK!
(Tystnad)
Fru: Nu går jag till affär…
Jag: Okej jag glömde grötjäveln.