Ni vet när ens fru hittar de här väggklistermärkena på Bauhaus.
Och man säger till henne att man tycker att den där jäveln ser lite obehaglig ut. Och hon bara “men gud! Ska du börja tjata om den där lilla dansande plastgiraffen nu igen?”. Och man svarar att den där “lilla plastgiraffen” var faktiskt ONDSKAN SJÄLV!
Och hon säger att man har “issues”. Och man svarar att det faktiskt är ett “trauma”. Och hon säger “jaha, men nu köper jag den här i alla fall”. Och man svarar “ÖVER MIN DÖDA KROPP!”
Och hon tittar en rakt i ögonen. Och rycker på axlarna.
Då känns det faktiskt lite som att man har försatt sig själv i något av ett förhandlingsmässigt underläge. Det gör det.