Fredrik Backman

Fredrik Backman

Fredrik Backman

Fredrik Backman

Evolutionen av en superhjältesolbränna

 |  Publicerad 2014-08-31 09:07  |  Lästid: < 1 minuter

Det började förstås tidigt i somras, som det börjar för mig varje sommar, med pikétröjesolbrännan. Den lämnade mig med en överkropp som såg ut som om jag hade armbågshöga röda handskar matchade med en röd scarf knuten runt halsen.

Detta högst sporadiska kräftkamouflage utökades sedan med pilotsolgasögonsolbrännan och den klassiska sandlådesvanktatueringen, som möjligen är okänd för de läsare som ännu inte fortplantat sig men alltså i all enkelhet är resultatet av att vara en smula överviktig och sitta framåtlutad på kanten av en sandlåda i tre timmar runt midsommar iklädd jeans. Det blir en slags rosa triumfbåge, kan man säga. Tänk en rörmokare som jobbar utomhus.

Nu har jag ju dock lyckligtvis åkt på charter, och har därför fått den gyllene möjligheten att sola bort sandlådesvanktatueringen med hjälp av det enda kända botemedlet mot den: Barnpoolsmanteln.

Man får den genom att hasa runt, runt, runt framåtböjd i barnpoolen i knappt knähögt vatten samtidigt som man försöker styra en överentusiastisk ettåring att undvika att dränka andra ettåringar.

Så nu har jag en röd hjälm i hela ansiktet med en vit mask runt ögonen, armbågshöga röda handskar och en mantel från nacken ner till halva röven komplett med en liten oregelbunden trekant på halsen där manteln ser ut att vara knäppt.

Superhjältesolbrännan.

Eller, om man ska hålla på och vara NEGATIV: "Haha pappa, du ser ut som om du är helt röd och har ett vitt förkläde på dig!".

Om man ska vara negativ kan man hålla på så.

Men jag är en positiv person. Det kan vara min superkraft, nu när jag tänker efter. Jag är Har-dåliga-pigment-men-är-positiv-mannen.

Min alternativa superkraft är det oroade ansiktsuttrycket för att någon av alla de här ungarna förr eller senare kommer bajsa i poolen.

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2023-09-13 15:10