Jo.
Det hände sig ju så, tidigt i våras, att Café skickade mig till en terapeut för att reda ut ett och annat som tydligen behövde besiktigas. Fokus låg främst på att bota min höjdskräck, men tydligen (vilket väl möjligen vid det här laget har framgått på denna plats) är insidan av mitt huvud lite som ett sånt där städskåp där man har tryckt in källsortering och pantburkar så till den grad att man nu inte kan öppna dörren för att ta ut en sak utan att det rasar ut ett dussin andra som man inte alls bett om.
Hur som helst. Det där blev en längre text som handlar om att vara rädd. Den gick i Café för några månader sedan. Och nu ligger den på nätet för den som så önskar här.
Och för er som undrar så är ansiktsuttrycket jag har på den första bilden identiskt med det jag burit hela dagen idag varje gång någon sagt ”ny backlinje”.
Vi syns på andra sidan.