Jag: (Tittar in i kylskåpet) Vet du var yoghurten står?
Fru: (Med den onödiga tonen) I kylskåpet.
Jag: (Med en fullt berättigad suck) No SHIT att den står i kylskåpet, jag undrar om du vet VAR i kylskå…vänta…
(Tystnad)
Fru: Jag sa ju det.
Jag: Det här räknas inte. Den stod mitt framför ögonen på mig.
Fru: Jag sa ju det.
Jag: Du sa ”i kylskåpet”. Det räknas inte då!
Fru: (Slår med spektakulär nonchalans ut med armarna, lite som Zlatan hade gjort om han hade imiterat Marlon Brando) Du frågade var den var, eh?
Jag: Ja, vafan, men det här räknas i-n-t-e som en av gångerna som du får tjata om sen när du säger att jag alltid frågar efter allt och att du alltid får berätta var allting är bara för att jag ”inte letar ordentligt utan bara frågar direkt”.
Fru: (Rycker på axlarna) Du frågade var yoghurten var.
Jag: Det räknas för fan inte om du säger ”i kylskåpet”!
Fru: (Gnuggar knogarna mot tröjärmen) Hittade du den eller inte?
Jag: Det berodde ju för fan inte på din beskrivning, det var ju för fan en SLUMP!
Fru: (Rycker på axlarna) Säger du, ja. Varje gång.
Jag: Den stod ju mitt framför ögonen på mig!
Fru: (Knäpper betänksamt händerna framför höfterna) Det är ju det jag säger. Du letar aldrig ordentligt. Du bara frågar dire…
Jag: DET RÄKNAS INTE SÄGER JAG TILL DIG!
