icon
icon
< Tillbaka
Övrigt | Publicerad 3 augusti 2011 14.48

För-ätar-burgaren

DISCLAIMER: En för-ätar-burgare är ingen hel måltid, och får under inga som helst omständigheter blandas ihop med en riktig hamburgare. En för-ätar-burgare kan väga så lite som 120-130 gram, medan en riktig hamburgare som alla vet för att betraktas som ens i närheten av seriös bör väga åtminstone det dubbla. En för-ätar-burgares primära syfte är inte att göra dig nu-måste-jag-ha-en-snus-mätt. En för-ätar-burgares primära syfte är bara att dämpa den värsta blodsockeraggressiviteten inför den sortens påtvingade sociala situationer som man av olika anledningar (vanligaste anledningen är att man ingått äktenskap) kan bli tvungen att närvara vid trots att den inbjudande parten frångår det allmänt grundläggande hyfset att informera om tillställningens CPM-faktor (Calories Per Minute) i förväg. Antalet för-ätar-burgare som konsumeras innan avfärd är valfritt. Jag brukar äta tre.

För en mer pedagogisk introduktion till för-ätandet som princip, klicka här.

1.

Man får köra i vilken slags panna man vill. Jag har den här grillpannan. Lite för att den ser cool ut, och lite för att det är den enda stekpanna jag får använda efter det där som min fru bara brukar hänvisa till som ”incidenten” och ganska många persiska svärord (det är en lång historia, men vi kan eventuellt för sakens skull ponera att man inte ska ”experimentera” för mycket med ”frityrsmet”, så kan vi ponera). Man får steka i vad man vill. Jag brukar ha hälften olivolja och hälften smör. Och sen lite extra smör.

Man kan göra egna hamburgare och mala sin egen köttfärs och hålla på. Men det verkar ju sjukt jobbigt. Om den har legat i öppnad förpackning i frysen brukar jag däremot skrapa av lite av isen på den mot kanten av diskbänken. Men jag lägger mig inte i hur ni gör med det.

Man får smaksätta köttet med vad man vill. Jag brukar ta Heineken.

Det kan ryka lite. Det är, som Zlatan brukar säga, ”normalt på den här nivån”.

Om personen som har köpt stänkskyddet till spisen är hemma kan man använda det. Om personen som har köpt stänkskyddet är på jobbet kan man göra som man vill och hävda att stänkskyddet ju helt uppenbart var felkonstruerat och av skitdålig kvalitet när personen kommer hem.

Tyvärr har personen i just det här fallet gömt de riktiga hamburgarbröden (det är en lång historia men det har lite med ett läkarbesök ganska nyligen att göra), så idag får vi använda såna här. Jag vet att de ser äckliga ut, men det där gröna nyckelhålet betyder att de är nyttiga och det är ju bra. Man ska tänka på sånt.

Och det där med att de är äckliga brukar ordna upp sig efter att man har stekt dem i öl, smör och olja.

När brödet är klart brukar jag lägga på sallad. För att det är trevligt. Och för att jag gillar att det får för-ätar-burgaren att liksom kännas lite GI.

Sen har jag på majonnäs och rostad lök. En vanlig fråga jag får är varför jag använder så mycket majonnäs, men det är för att den rostade löken inte alls fastnar lika bra annars.

Medan brödet ligger och drar sig lite brukar jag börja steka chorizo och bacon (bacon ej på bild, eftersom det började ryka lite mycket när jag la i den). Det kan ryka lite. Det är normalt.

Om det ryker för lite så kan man ha i mer smaksättare.

Medan pannan står och göttar sig lite brer jag på ett respektabelt lager bearnaisesås på köttet och lägger det på brödet. Man får använda så mycket sås man vill, men jag brukar tycka att ungefär den där tjockleken man har när man spacklar upp en vardagsrumsvägg är lagom.

Sen lägger jag på rå lök, saltgurka och chorizo. Jag gillar när chorizon liksom böjer sig lite när man steker den. Den ska liksom spoona saltgurkan när man lägger den på brödet, som om chorizon och saltgurkan var två riktigt frusna lumpare i ett tält på en fältövning i Lappland som lovar varandra att aldrig prata om det här med någon. Då blir det inte så slirigt när man ska hålla i brödet sen.

Sen lägger jag på ost på den övre brödhalvan. Om man vill kan man smälta den i mikron, men jag brukar använda osthyveln som stekspade istället och när den är riktigt varm så skär jag osten direkt med den. Lite för att det är effektivt och lite för att det får mig att känna som att det är så Rambo hade gjort. Men jag dömer ingen om ni vill göra på något annat sätt.

Sen lägger jag på lite mer ost, bacon, ketchup och stark senap. Man får använda hur stark senap man vill, men jag gillar när den är sådär stark så att den börjar skrika på östgötska åt en och helt plötsligt marscherar iväg med två traktordäck under armen. Det tycker jag är lagom. Men det är förstås en smaksak.

Ja, sen är det bara att lägga locket på så in i helvete att Moderaterna ringer och frågar om du övervägt jobbet som pressekreterare.

Hur många för-ätar-burgare man äter i ett svep beror förstås på vilken sorts social tillställning man ska på. Är det en middag brukar jag tycka att tre är lagom. Är det någon form av sånt där ”mingel” (det är ett ord som uppfanns i Stockholm och betyder ”vi tänker inte ge dig käk men vill ändå ha presenter”) som folk håller på med nuförtiden så brukar jag ta några fler.

Frågor på detta?

Annons

126 Kommentarer

Kommentera inlägget

*

Annons