Förfrysningsskador
För några år sedan gjorde jag illa mig i benet och fick gå på kryckor ett par månader. Det ledde till någon slags snedbelastning i några kotor eller vad det nu var, så sedan dess har jag haft en överdriven benägenhet att sträcka mig i ryggen och få olika typer av ryggskott. Det är faktiskt ett sjukdomstillstånd. Jag går hos en kiropraktor. Det är faktiskt en sorts läkare. Det här är allvarliga grejer.
Jag vill bara göra det klart.
Det finns vissa icke namngivna delar av den här familjen som då och då kommer hävda att det här bara beror på att jag inte är 20 längre, men jag vill bara göra klart att det inte är min ålder det beror på. Jag gick på kryckor. Snedbelastade. Det skulle kunna hända jättemånga jättevältränade människor som till exempel är maratonlöpare eller navy seals. Nu hände det mig. Själva grundorsaken till alla sträckningar och ryggskott är alltså inte alls TVUNGET jätteocool.
Det är väl bara, ja. Ni vet. Själva följdskadorna som kan framstå som saker som kanske inte normalt händer 20-åringar. Eller navy seals.
Den bloggläsare som eventuellt haft det högst tveksamma omdömet att följa den här bloggen under ett par år kan möjligen till exempel dra sig till minnes ryggskottet jag fick av att trilla av ett löpband på gymmet. (Det var efter det som min vän N, i sin bottenlösa ondska, köpte nybakade kanelbullar till mig.) Eller ryggskottet jag fick av att böja mig ner och sträcka mig efter popcornskålen längst in i det låga köksskåpet. Eller ryggskottet jag fick när vi var på Disneyland.
Och ja. Jo. Så att. Nu har jag alltså inte bloggat på två dagar och det har lite att göra med att jag inte har kunnat sitta i en stol ordentligt eftersom luckan till glassfacket i vår frys hade hoppat ur sitt fäste. Så jag skulle trycka tillbaka den så att jag kunde stänga dörren till frysen. Och sen låg jag på golvet och skrek i trettiofem minuter med ett frysfacksluckeformat blåmärke i pannan.
Så nu har jag lärt mig min läxa.
Och den är att jag helt enkelt inte är 20 längre. Jag kan inte göra alla saker som jag kunde göra då. Jag måste helt enkelt svälja min stolthet och lära mig att anpassa mina sätt att lösa problem efter min ålder och mitt hälsotillstånd.
Nästa gång det här händer kommer jag äta upp all glassen och lämna frysen öppen tills min fru kommer hem.