Fråga inte för vem klockan klämtar
Ja. Såatte. Några av er kanske kan dra sig till minnes att jag för inte så värst längesen fick en julklapp av min vän N.
I form av en klocka. Som han byggt. Själv.
Han var noga med att påpeka att just denna klocka, med sin robusta konstruktion och avsaknad av avancerade tekniska finesser, borde passa mig perfekt. Eftersom den tydligen “i stort sett är omöjlig för alla som inte verkligen är k-o-m-p-l-e-t-t-a idioter att ha sönder”.
(Har ni missat bakgrunden till klockan går det bra att läsa om den här och här.)
Och. Ja. Saken är ju nu så att säga den att jag kanske eventuellt för några dagar sedan litegrann råkade, ja ni vet. Tappa klockan i ett betonggolv. Lite. Och sedan, när jag skulle plocka upp den, råkade trampa på den. En aning.
Varpå den, så att säga, gick sönder. En smula.
Och. Ja. Eftersom min vän N och jag nu inte har träffat varandra på ett par dagar har jag förstås inte sagt något om det. Eftersom jag tänkt att det ordnar sig nog av sig själv. Lite sådär som jag gör med tekniska problem runt den här bloggen, jag blundar bara och väntar på att någon annan ska fixa det. Och det fungerar faktiskt nästan helt utan undantag.
Idag upplyste min fru mig dock dessvärre på det där observanta sättet som hon lägger sig till med att min vän N:s klockintresse nu inte direkt är "helt normalt". När det gäller klockor är ju min vän N snarare en smula "överentusiastisk". (Det är ordet vi använder nu eftersom min fru har sagt till mig att sluta använda det där andra ordet.) Hans klockintresse är helt enkelt inte av det slaget att jag skulle kunna passera honom på andra sidan en mörk landsväg med en trasig klocka utan att han märkte det.
Chanserna att jag skulle kunna sitta på samma kontor som min vän N en hel dag imorgon utan att han la märke till att jag är en "klockpajare" (min frus beskrivning, jag personligen föredrar den mindre nedsättande termen "tidshandikappad") bedömde min fru därför, på ett sätt som jag kanske så här i efterhand ändå känner var en smula väl kyligt och analytiskt, till "exakt 0 procent".
Så jag samlade ihop mig och messade min vän N och sa som det var nu i eftermiddags.
Det tog två timmar, sedan kom det ett mess tillbaka. Med stora bokstäver.
"THIS IS WHY YOU DON'T HAVE NICE THINGS!"
Tror ni att han är sur?