Om man någon gång skulle försöka muta dig med ett bakverk, vilket skulle man troligen lyckas bäst med?
Produktionsbolaget som ville ha filmrättigheterna till ”En man som heter Ove” körde med wienerbröd. Jag har visserligen inte läst igenom kontraktet så himla noggrant i efterhand men min agent säger att jag aldrig mer får befinna mig i ett rum där det finns både wienerbröd och en penna om inte han eller min fru är med.
Jo, jag skickade ett paket till dig för ett tag sen. Har du fått det? Det var en bok i paketet, och ett brev. Båda var till dig, alltså. Har sedan tidigare en ganska komplicerad relation till posten, så det vore fint att veta om de blåst mig igen.
Jag har fått det. Jag har tyvärr inte hunnit läsa speciellt mycket i boken, eftersom paket- och mejlmängden till mitt kontor den senaste månaden inte riktigt stått i rimlig proportion till att jag har två barn, försöker skriva en ny bok och är aslångt efter min fru i senaste säsongen av Suits.
Årets deltagare i På Spåret har nyss presenteras. Hur ska vi göra för att få se dig och N i dressinen nästa år?
Spontant skulle jag säga att du behöver tillgång till någon form av massförstörelsevapen och en formidabel retorisk förmåga att övertyga N om att du tänker använda dem mot något han faktiskt bryr sig om. Bibliotek eller flöjtfabriker eller något liknande, alltså.
Vad hände med bloggfika på torsdagar?
Det hände ingenting. Det flyttade bara hemifrån. Finns på http://bloggfika.net
Hur var det egentligen med de där irländarna och båten?
De kissade i den.
Vi är många Oveläsare, som gått igenom hela registret av känslor när vi läste boken. För egen del gick det åt en halv rulle snor-/toapapper och ett antal påpekanden från min käre man, att jag nog borde dämpa skrattet lite så han fick lite sömn innan jobbet kallade. Så till min fråga efter det långa introt:
Skriver du rent mekaniskt, eller har du relationer och känslor som vi läsare för bokens invånare?
Jag tror att riktigt exceptionella skribenter egentligen kan skriva i stort sett vad som helst utan att behöva investera egna känslor i det. Eftersom min begåvning däremot endast i allra mest generösa fall kan beskrivas som högst marginell är jag på alla sätt övertygad om att jag aldrig kommer få någon att känna någonting för något jag skrivit om inte jag har känt väldigt mycket för det först.
Kan du laga vegetarisk mat? (och nu menar jag mat som till och med din fru hade godkänt som mat, alltså inte bara ostskiva toppad med smält ost eller liknande (hm, fast det lät ju rätt gott iofs…) )
Kan du inte dela med dig av dina bästa vegetariska förätarrecept?
Jag säger ost. Vad är det för fel på ost?
Hur surrealistiskt känns det att vara en högt ansedd bloggare/krönikör/författare? jag menar, jag får inte direkt viben av att du sen lågstadiet suktat efter ära och berömmelse? hade jag gått i dina skor hade jag foliehattat mig till grav agorafobi, men du lyckas på nåt sätt upprätthålla en air av ”kommer-fortsätta-äta-mackor-oavsett-vad-ni-säger”. am I right?
Alltså, det är ju min läkare som säger åt mig att jag måste sluta äta mackor. Jag tror att han skiter rätt mycket i vad jag jobbar med. Och…vafan…är inte agorafobi när man är rädd för spindlar?
Hur får man tag i en pocket som du målat i om man befinner sig väldigt långt ifrån dej??
Jag jobbar på någon form av lösning för det. Förhoppningsvis ställer någon mer (mindre troligt) eller mindre (mer troligt) omdömesfylld internetbaserad litteraturmånglare upp och låter mig kladda i några ex som de sedan kan försöka sälja. Problemet är att de flesta intresserade parter som mitt förlag hittills har pratat med sedan har fått se skicket på min signatur och mina teckningar och därpå beslutat sig för att de helt enkelt inte kan ta ansvar för den här sortens verksamheter. Jag vill inte gå in på detaljer, men ”DET DÄR ÄR FÖR FAN INGEN FUCKING PONNY!” har fällts som värderingskommentar från åtminstone en marknadsavdelning. Men vi jobbar på det, som sagt. Jag hojtar till här och på Facebook-sidan när det lossnar.
De flesta ställer frågor om dina böcker, dina barn eller hur ofta du äter vegetarisk mat. Jag undrar vad ditt värsta fyllemisstag är! Någon smaskig historia måste väl finnas?
När jag var i Thailand tidigt 2000-tal somnade jag mycket berusad på en ö och vaknade dagen efter med rätt mycket wasabi på tröjan på en annan ö. Jag såg inte färger på sex timmar och hittade aldrig min kamera. Jag skulle väl säga att det var en skapligt jobbig morgon. Annars består väl det primära fyllemisstaget som görs i närheten av mig av att människor som verkligen borde veta bättre väljer att umgås med mig när jag har druckit sprit. Jag är lite som att resa till Los Angeles, kan man säga. Verkar sjukt roligt i teorin men alla som har varit där intygar att det är otroligt överskattat.
Vilken är din favoritsort bland lösviktsgodiset?
Jag gillar de där små Daim-kopiorna.
Har du någonsin lyckats göra äcklig förätarmat?
Det finns ingen dålig mat. Det finns bara dåliga såser.
Tror du på utomjordingar?
Jag minns inte om det var Kalle eller Hobbe som sa att ”beviset för att det finns intelligenta livsformer i rymden är att ingen av dem har försökt kontakta oss”. Men jag håller det som en sund grundinställning.
Om du vore en grönsak… Vilken hade du i så fall varit?
Någon som på regelbunden basis blir inlindad i bacon och ost på fester dit bara laktosintoleranta vegetarianer bjudits in.
Vad heter din dotter?
Xbox.
Kommer du någonsin sammanställa alla bloggar någonstans? En bok kanske? Eller flera?
På sätt och vis var det väl det som var meningen med ”Saker min son behöver veta om världen”. Jag har bara generellt sett jävligt svårt att hålla mig till det jag har lovat folk på bokförlaget att jag ska göra.
Vad gillar treåringen att få ett syskon – och här kommer den mest frekventa frågan ovan: vad heter hon?
Han verkar tycka att hon är rätt ok så länge hon ger fan i hans robotar. Vilket hon väl kommer göra i ungefär sex månader till. Sen får jag väl helt enkelt köpa fler robotar. Eller en jävligt mycket större lägenhet. Xbox.
Första texten jag läste av dig var ”Veganer – smakar precis som mat” (eller nåt i den stilen).
Är du killen som återpublicerar saker eller skulle du bara kunna tänka dig att gräva fram den för gamla tidens saker så att säga?
Jag vet att du mejlade mig någon gång och att jag letade efter den där texten utan att hitta den. Det är inte så mycket det att jag är killen som inte återpublicerar saker som att jag inte är killen som vet hur fan man håller reda på sin skit.
Tack för att du hjälper mig slösa tid när jag har egentligen har viktigare saker för mig!
Jag måste be dig att formulera det som en fråga.
Det är inte alls ett ord! Elaborerade heter det.
Du är elaborat.
Jo så här va’. Jag ställer helt fräckt 2 frågor… Har du testat gå-och-sova-knappen igen? Har du eller din fru hittat det hemliga gömstället ännu?
1. Ja. Han säger att den är ”ur funktion”. 2. Nej. Men för ett tag sedan kom han plötsligt knallande med min ifyllda men inte inskickade inkomstdeklaration för förra året. Så jag antar att Skatteverket kanske hittar gömstället när de kommer hit med Kronofogden och utmäter vår bostad.
Har du receptet på Mauds drömmar?
Det är som receptet på vanliga drömmar, fast lite mer av allt som är gött.
Hur gick det med raffen sen? Sänder du fortfarande tankar åt dennes håll?
Den bor kvar. Men vi har ett icke-angreppsavtal just för tillfället. Och ett icke-batteriavtal.
Hur mycket inflytande kommer du ha i filmatiserandet av en man som heter Ove?
Ungefär lika mycket inflytande som jag har när min fru säger att ”vi” ska välja nya tapeter till sovrummet.
För ett tag sen lottade du ut tröjor, har du skickat iväg dom?
Ja. Det kom ju en aning fler mejl än jag trodde angående det så jag drog namnen ur en hatt, eftersom det i slutändan kändes minst orättvist. Eller, ja, det var egentligen en keps. Men principen är väl densamma. Tröjorna används alldeles säkert som hundleksaker eller för att torka bort terpentinläckar med på flera håll runtom i landet as we speak.
Varför har människan ej varit på månen igen efter 1969?
Finns ingen Lollo och Bernie-klubb på hotellet.