Min fru och jag var, som nämnts på denna plats tidigare, på sjukhuset tillsammans med vår son i helgen för att hälsa på hans nyfödda kusin.
Och, tja. Nyfödda barn imponerar inte svinmycket på tvååringar nuförtiden. Så kan man väl säga. Vår son kastade några pliktskyldiga blickar på det lilla underverket, sa hej och klämde lite på underverkets fot. Fick de obligatoriska naawen från vuxenvärlden, and moved on, så att säga.
Resten av tiden på sjukhuset ägnade han åt att först öppna alla dörrar han kunde hitta för att se vart de ledde. Sen gick han runt, runt inne i sjukhusrummet och öppnade alla garderober och alla lådor för att se vad som fanns i dem. I en av lådorna hittade han ett ihopvikt papper. Han tog genast detta och stoppade det i fickan. I en annan låda hittade han en nyckel. Han iakttog den länge, som om denna upptäckt var av stor vikt för fortsättningen av den här dagen. Sedan sprang han plötsligt ut i sjukhuskorridoren med nyckeln i högsta hand och försvann runt ett hörn. När jag hittade honom några minuter senare gick han metodiskt runt och provade nyckeln i alla låsta dörrar han kunde hitta. Han tittade frustrerat på mig när jag anlände, skakade uppgivet på huvudet, och såg ut som att han PRECIS var på väg att lämna nyckeln till mig, när han plötsligt sken upp som om han just kommit på något som förändrat allt.
Han rusade förbi mig. Ner genom korridoren. Runt ett hörn. När jag hann ifatt honom stod han framför en av hissarna. När dörrarna öppnades sprang han in i den och pekade frenetiskt åt mig att lyfta upp honom. Bredvid raden av knappar till respektive våning fanns nämligen ett nyckelhål, i vilket sjukhuspersonalen måste sätta korrekt nyckel för att kunna komma till en av de våningar som jag antar är operationssalar.
Det är svårt att beskriva besvikelsen i en tvåårings ögon när den slumpmässigt upphittade nyckeln från en låda i en byrå i ett av sjukhusrummen inte ledde honom direkt till denna hemliga våning i byggnaden.
Men som stolt pappa gick jag själv givetvis raka vägen tillbaka och berättade det här för hela min frus släkt. Inte för att jag redan nu ska sätta någon press på det lilla barnet eller så. Man vill ju liksom inte vara den där jobbiga kvävande föräldern som målar upp ett framgångsscenario för en tvåårings liv som ingen vuxen människa i världen kan leva upp till. Men ändå, liksom. Den här inställningen. Det metodiska utforskandet. Uthålligheten. Det är ju ändå svårt som förälder att inte se hur detta kommer forma hans framtid.
FATTAR ni hur bra han kommer bli på tv-spel eller?
barn ser saker vi inte ser,att ens tänka på nyckelhålet i hissen!
Du fostrar sakta men säkert en ny Indiana Jones.
Din son är ett geni.
Så underbart det är med barn som har fantasi och där föräldrar låter barnen få utforska sin fantasi och möter barnet på deras nivå i den proximala utvecklingszonen.
Jag är mest nyfiken på vart nyckeln egentligen gick. Fick Ni någon klarhet i det ?
Otroligt. På eget initiativ. Det är som om han har fått med sig rätt tankesätt redan från början. Oavsett om det är arv eller miljö – så är det du Fredrik.
Så när ska du sätta honom framför Monkey Island 3?
Den första(och enda?)i sin åldersgrupp som kommer att varva Goonies på NES!!
Papa don’t (need to) preach. Den ungen kommer att bli något stort, sanna mina ord!
Får jag låna din kotte om ett par år när jag skaffat en egen arvinge? Med tanke på mina gener finns det det en viss risk att fokus kommer att hamna på att se om man kan sova och därigenom upptäcka om det finns fiender i närheten. Jag är inte skitbra på att dyrka upp lås heller.
Min unge kommer att behöva en mästare att se upp till.
Han kommer inte bara att bli bra på tv-spel, han kommer säkert tillverka dem också.
Vadå bra, det var ju fel nyckel?
Reklamen gör din blogg i det närmsta oläsbart! Ett scroll, inget händer, två scroll, inget händer, förbannad = 10 scroll, botten av sidan! *fnys*
PappaBjörn: Jag har framfört det till ledningen. Tro mig. Flera gånger. Det ”jobbas på det”, såvitt jag förstår…
Men spelar du inte Skyrim?
Passade nyckeln då?
Kollar igenom coolstuff.se så fort jag inser att julen närmar sig (i vanlig ordning). Men så får jag syn på den här. Och så tänkte jag på dig. Direkt. http://www.coolstuff.se/Baconnaise
Om du hade fått en krona för alla gånger nån har tänkt på dig och postat nåt med bacon bland kommentarerna så hade du varit minst miljonär nu. Vid närmare eftertanke så hade det nog räckt med Baconnaisen enbart..
Han är 2,5 nu? Dags för Lego Star Wars/Indiana Jones/Batman.
Haha vilken härlig unge du har!
Till alla er som har problem med reklam, installera AdBlock det tar bort i princip allt man inte vill se. Har aldrig haft problem på den här bloggen eller någon annan. AdBlock är dessutom gratis.
Jag tror för övrigt (vill ju inte verka cynisk och säga att det ÄR så..) att när man säger att ”det jobbas på det” angående reklamen så menar man egentligen ”vi tänkte fördröja det lite tills kampanjen är över”.
Men, vad vet jag…
Haha… en krona per bacon-mention och Fredrik behöver aldrig bära byxor igen.
PappaBjörn: Chrome.
Och när det gäller nycklar och Oblivion så säger jag bara Skeleton Key, önskar jag hade en sådan IRL så att säga.