Jag stod i en sån där food court i en galleria idag. I kö till en restaurangservering. Den sorten som bara serverar fisk och skaldjur. Eftersom min läkare har sagt åt mig att jag ska försöka variera min diet. Och tydligen räknas det inte att man har ett rotationssystem för lunchhamburgarmenyn på Texas Longhorn. Så jag stod där i kön till den där havsrestaurangen. Och jag ser inte jättebra på långt håll. Eller, ja, på något slags håll egentligen. Och mina glasögon låg i bilen. Och restaurangmenyn satt uppe på en tv-skärm ovanför disken. Och skärmbakgrunden var rosa och den blinkade liksom lite då och då. Och menyn var på engelska.
Och det är klart att det i efterhand var helt och hållet logiskt att det stod att en av rätterna var ”crabfish”.
Men det fanns några sekunder där, bara som allra allra allra hastigast, där jag kisade mot den och trodde att det stod ”kebabfisk”.
Jag hann tänka väldigt mycket under de där sekunderna.