Jag vet inte om ni minns min vän N:s och min hypotetiska kontorskollega Håkan.
Kort resumé för nytillkomna, hur som helst: Håkan uppfanns av min vän N på vårt förra kontorshotell. Lite för att vi hade ett skrivbord över och ett alldeles för stort kontor, och lite för att vi på så vis kunde komma undan städveckan utan att ansvaret lades på oss personligen. Håkan har även varit behändig i min vän N:s ambitioner att göra främlingar paranoida samt för att få bättre bord på restaurang.
Men, jo. Det var ju ett tag sen, det. Han har så att säga varit på en rätt jävla lång timeout, Håkan, kan man säga.
Tills idag.
Imorse kom jag nämligen in på kontoret och hörde min vän N omnämna Håkan flera gånger i ett telefonsamtal. Det lät allvarligt. Min vän N talade dämpat, orden tycktes tyngda av sorg och oro.
När han så småningom la på och jag frågade vem han pratat med, såg han däremot upp och ryckte bekymmerslöst på axlarna. ”Försäljare”, svarade N. ”Om vad?” frågade jag. ”Äh, han har ringt ett par gånger och frågat efter Håkan bara”, svarade N. ”Varför…frågar han efter Håkan?” undrade jag. Och då harklade sig N lite och medgav att ja, jo, nä, han frågade väl per definition inte d-i-r-e-k-t efter Håkan f-ö-r-s-t-a gången han ringde. Men han hade frågat efter ”den som har hand om telefoni- och kommunikationstjänsterna i ert företag”. Och då hade N svarat ”ja! Vad roligt att du frågar! Det är Håkan!”. Varpå försäljaren hade bett att få bli kopplad till Håkan. Varpå min vän N i inte helt kortfattade ordalag hade förklarat att Håkan tyvärr var på tjänsteresa just nu, men förväntades tillbaka på måndag.
”Och nu ringde försäljaren tillbaka?” undrade jag. ”Nejnej, han ringde tillbaka i måndags”, svarade N. ”Och vad sa du då?”, undrade jag. ”Jag sa som det var, att Håkan inte kommit tillbaka än och att vi helt ärligt inte riktigt vet var han är”, svarade N. ”Och nu ringde han tillbaka för att se om Håkan var tillbaka?” undrade jag. ”Nejnej, han ringde tillbaka igår”, svarade N. ”Och vad sa du då?”, undrade jag. ”Jag sa som det var, att vi allihop börjar bli jävligt oroliga faktiskt, för det är inte alls likt Håkan att inte höra av sig på det här sättet”.
Jag samlade ihop denna information och funderade en stund. Frågade sedan N vad samtalet med försäljaren nu precis hade handlat om. N ryckte på axlarna. ”Nämenduvet, jag sa som det var. Kandahar är ju fortfarande en jävligt instabil region va. Vi hoppas förstås på det bästa, men helt ärligt befarar vi det värsta.” Sedan drog N ett djupt andetag och såg uppriktigt ledsen ut. ”Det är ju extra tragiskt med familjen, va.”
Som jag förstår det försökte försäljaren avsluta samtalet ganska många gånger, men N hade tydligen ett djupt uppdämt emotionellt behov just idag av att få prata av sig med någon som verkligen hade tid att lyssna.
32 minuter, för att vara exakt, enligt N:s samtalslogg i telefonen.
Jag vet inte exakt hur troligt det är att försäljaren ifråga kontaktar min vän N igen. Men om han gör det har N stora planer på antingen ett scenario där han ”bjuder in försäljaren till ceremonin, du vet, det blir bara de allra närmaste men jag känner att vi har den sortens band du och jag, Håkan hade diggat dig som fan”, eller ett där försäljaren ringer och får lyssna på hur N pratar med ”General Francis X. Hummel” på andra linjen. ”Det är ju skarpt läge nu vet du, Navy Seals är på väg att frita Håkan från kidnapparna!”. N har köpt nya högtalare och laddat ner helikopterljud till datorn och allting.
Det finns dagar där jag känner att min vän N och jag kanske har för lite att göra på våra jobb.
Det brukar förstås gå över, men det finns verkligen dagar då jag känner det.
Jag skrattar så jag grinar- ni har just räddat upp min dag
men åhh, jag vill också ha en Håkan …
När kan vi förvänta oss att du ger ut en bok om Håkan?
Din vän N framstår mer och mer som skapelsens krona.
Får ju hoppas att försäljaren inte läser din blogg och att han ringer igen..nästa cenario vill vi inte missa och läsa om =))
Om det bli scenario två skulle jag ödmjukt vilja be om att ni filmar alltihop och laddar upp det på youtube.
Vuxna karlar?
<3 N
Herregudjagdör! *skrattar sig av stolen*
Det enda sättet att bli av med telefonförsäljare är att prata riktigt länge med dem och sen inte köpa något.
Som vanligt gör N det på ett briljant sätt!
Har ni testat att sitta i kontorslandskap och skratta tyst fastän tårarna rinner…. Det blir liksom små halvhysteriska fniss.
haha helt underbart
Fan grabbar, ni kan ju åka i folkparkerna med ert snack.
Fick just byta kalsonger eftersom jag skrattade så det kom lite kiss.
Håkan har nu flyttat hem till mig och kommer för all framtid vara ”den i hushållet som är på tur att fylla år/ ansvarig för inköp av xx”
Underbart!!!:-))
Okej så jag skrattar så jag gråter på jobbet. Då mitt jobb i vanliga fall inte är så upplyftande kollar alla konstigt på mig (alla utom Håkan så klart). Men TACK. Det behövde jag.
*SMACK* Sambon gav mig just en redig smäll i nacken efter att jag garvat så högt att jag väkte henne, hon ligger en våning upp!
De va det värt!
Hahaha!! Jag skulle så gärna vilja vara med på ert kontor en dag xD
Haha! Ni är ju för sköna! xD
Men har folk verkligen inte börjat misstänka Håkans existens ännu?
Har Håkan börjat begära lön? Då kan ni vara illa ute.
Taggen… som vanligt är taggen i världsklass! Ser en amerikans general framför mig som förbereder trupperna på Operation Desert Håkan…
Jag måste bara sägs att jag börjar på vara rätt så duktig på att skratta inombords så att jag inte stör de andra på tåget…
Första gången jag fått en kommentar borttagen, troligen pga länken.
Jag kan iaf rekommendera läsarna att gå in på bloggen Kulturkrock och läsa N:s post ”Tack för allt, telemarketers” från den 31:a augusti.
Jäkligt kul skrivet, Fredrik!
Svempa: Eftersom vi inte röjer N:s identitet i den här bloggen (red pill, blue pill, och så vidare) så postar vi inte heller länkar. Det vet du. Ledtrådar går dock bra.
Jag dog just, Fredrik.
Skurupshenke: Eller kanske snarare Saving Private Håkan?! Ha ha.
Har precis läst igenom alla Håkan-berättelser, och det kan vara bland det roligaste jag har läst. För övrigt så bjuder din blogg ofta på skratt, så tack för det också!
Helt underbart!
Det kan hända att Håkan, eller en med honom närbesläktad person, kommer att ha flyttat in här hos oss nästa gång en telefonsäljare ringer hit!
Vill så väldigt väldigt VÄLDIGT gärna ringa din vän N och vara Håkans oroliga fru som måste få prata ut. Men jag avstår. Jag är medelålders nu.
Hahahahaha!!!
Den här bloggen är mitt livselixir!
HAHAHAHAHA!!! Och beklagar sorgen såklart…
Jag avlider av skratt!! HAHAHA
Jag hade faktiskt uppskattat lite såna dumheter när jag jobbade som telefonförsäljare för några år sen. Mycket trevligare än folk som kallade mig idiot och hotade mig med diverse elakheter. Dock hade väl inte min arbetsledare tyckt om det..
Snälla snälla snälla skriv en bok om en man som heter Håkan; känner på mig att den kommer att bli uppskattad.
Jag hörde rykten om att Håkan blivit tillfångatagen av Röda Raffarna, den mytomspunna armèn. God forbid…
Jag tror att han somnat på nåt meditationsretreat nånstans!
Jag klarade att hålla mig från gapskratt helt tills jag såg taggen.
Alldeles lysande!
I särklass bland det bästa jag läst på Internet – och jag är ingen duvunge själv. Stort!!!
Skulle kunna tänka mig ett gäng Håkanar jag också. En kan få vara min personliga assistent som läser min inkorg och flaggar de viktiga mailen varpå jag kan skylla på Håkan när jag inte fått flaggat de mail som skulle läsas till mötena nästa vecka.
Love it!
Love it! Det är lite evil genious över N.
Beklagar sorgen. Och ska man va petig så är det faktiskt Brigadier General Francis X. Hummel… Om man ska va petig alltså. Dags för kaffe nu… Och chokladcroissanter.
”Vill så väldigt väldigt VÄLDIGT gärna ringa din vän N och vara Håkans oroliga fru som måste få prata ut. Men jag avstår. Jag är medelålders nu.
Charlotte”
Charlotte: Det vore ju helt jäblans frikkin lysande! Gört! Det är när man är medelålders man kan driva med folk lite extra, de tror inte att man håller på med sånt längre
Vad underbart det är att läsa kommentarerna med alla som skrattar, som fick en extra lycklig stund i sina liv. Det gör mig varm.
helt underbart inlägg! Kul när man kan freaka ut emellanåt
Jag kom till ”32 minuter för att vara exakt”, sen ramlade jag av stolen i garv! Episkt!
Jag tycker att alla här borde visa oss lite j-vla respekt i den här jobbiga ovissheten.
Hela den här bloggen måste bli manus till en tv-serie nån dag! Men vem skulle spela Fredrik?
Tack för dagens skönaste asgarv! Sitter nu och sneglar på den fjärde kontorsplatsen inne på vårat kontor som ännu inte bemannats av någon, känner att det nog är dags för en Håkan att göra entré på måndag