Hon använder mig själv emot mig. Det är faktiskt bara fegt.
Igår.
Min fru: (Kommer in i vår sons rum) Vad gör ni?
Jag: (Försöker vända blad) Vi läser.
Vår son: (Vänder tillbaka till förra sidan)
Min fru: Är det fortfarande Nicke Nyfiken?
Jag: (Försöker vända blad) Ja.
Vår son: (Vänder tillbaka till förra sidan)
Min fru: Hur många gånger har ni läst den nu?
Jag: (Försöker vända blad) Det är tolfte gången i rad nu.
Vår son: (Vänder tillbaka till förra sidan)
Jag: Men vad ÄR ditt problem? Vi har REDAN LÄST den sidan!!!
Vår son: (Vänder tillbaka till sidan innan det)
Jag: (Tappar möjligen besinningen en smula) Men herregud! Nicke åker iväg i rymdraketen! Mannen i den gula hatten vinkar! Och sen hoppar Nicke ut i fallskärmen! Väntar du på att det ska hända något annat tolfte gången vi läser den eller!?
Vår son: (Vänder tillbaka till förra sidan)
Jag: (Höjer kanske eventuellt rösten en liten aning) Nä…men vafa…vet du vad? Pappa kanske OCKSÅ hoppas att det ska sluta annorlunda den här gången! Har du tänkt på det? För när man måste läsa den här hundra gånger varje kväll så slutar det kanske med att man kanske hoppas lite att det plötsligt ska uppstå ett oförutsett elfel i kabinen och att det ska starta en brand som sprider sig till bränsletanken och att hela Nickes rymdraket ska explodera och att apan ska förgås i en storm av eld och aska!
Min fru: (Ganska argt) Men Fredrik!
Jag: VAD!?
Min fru: Nu får du faktiskt skärpa dig.
(Tystnad. Paus för eftertanke.)
Jag: Visst…okej…men det är bara det att, vafa…tolv gånger. TOLV gånger har vi läst den här. Bara ikväll. Vi har typ 50 olika barnböcker men han vill BARA läsa den här hela tiden!
Min fru: Barn tycker om upprepning.
Jag: Barn är fan inte kloka.
Min fru: Mmm. Hur många gånger har du sett första säsongen av Vita Huset nu igen?
(Tystnad)
Jag: (Försöker vända blad) Det är en helt annan sak.
Vår son: (Vänder tillbaka till förra sidan)
Min fru: Verkligen? På vilket sätt då?
(Längre tystnad)
Min fru: (Nickar nöjt) Sååå…om ni ändå är upptagna med det här då så går jag och tar ett bad så länge.
Vår son: (Vänder tillbaka till förra sidan)
(Fru lämnar rummet. Son pekar på apan. Skrattar. Vänder till förra sidan.)
Jag: FÖR ATT DET ÄR SKILLNAD BARA!!!
Uppenbarligen läser din son boken bakifrån och framåt, har han inte arabiskt påbrå?
Barnböcker är bland det jävligaste som finns. Inte nog med att man aldrig får läsa klart ”Sagan om de tre små grisarna” – ALDRIG. Den pappluva som gav min son ”Halvan och blåljusen” må fantamme brinna i helvetet.
Vet du, Fredrik, exakt hur roligt det är att ha en 21 månaders, överjävligt pigg, gosse sittande på ens bröstkorg kl 06:15 en torsdag morgon, med den där jävla boken i högsta hugg?
Om du inte visste det, så har ”Halvan och blåljusen” en ljudknapp på varje boksida. Förstasidan är en polisbil. Högtalaren sitter på bokens baksida. När min son igår morse satte sig som ovan beskrivits och tryckte på den där satans jävla polissirenen rakt i mitt ansikte… Då ifrågasatte jag kraftigt det lämpliga i att vara förälder.
Å andra sidan lärde jag mig att Halvan-boken flyger väldigt bra och långt om man kastar den som en frisbee.
Aaron Sorkin har visserligen inte skrivit Nicke Nyfiken, men jag är rätt säker på att han (H.A Rey) som skrev den oxå gick på kokain…
Touché
Jag brukar låta min tvååring välja mellan två böcker som jag vill läsa, och alltså inte ens ha med vår ”Nicke”-motsvarighet bland alternativen när jag verkligen inte orkar läsa den igen (Här är det Höjdarna på natten, som av någon märklig anledning har varit ”borta!” några dagar. Då går det bra med ”Spöket Laban”. Eller ”Pettson tältar”.) ”Välja själv”-momentet är en bra distraktion och barnet får ändå en känsla av att få bestämma själv. Lycka till!
Kerstin Thuresson: Persiskt.
ABC sa Lilla T. Min syster var tokig och mamma läste. Jag var inte ens i närheten men kan fortfarande hälften utantill – och det har väl gått närmare femton år.
Tadd: Gapskrattar hysteriskt!!
Det hade kanske varit samma sak om du hade tittat på första avsnittet av första säsongen, om å om å om å om igen.
Första säsongen är ju som att välja ut sina 20 favoritböcker och läsa dom flera gånger i rad. Det är faktiskt inte alls samma sak!
Det är inte samma sak… West Wing är såsom verkligheten borde vara. Och Martin Sheen kan ta på sig en kavaj som ingen annan kan;)
Har samma problem med min dotter, men där är det Pixiboken om Morris, hon vill läsa om Morris ungefär 100 ggr om dagen.
Alternativt, så försöker man läsa någon annan bok, då brukar jag komma ungeför två sidor in, innan hon tar boken säger: Annan bok och hämtar Morris..
Jag var galen i en bok som hette Någon när jag var liten, det är knappt någon text, typ ”någon har vält en vas i hallen” och man följer ett snöre för att ta reda på vem denne någon är. Det var en katt, varje gång…
När jag sen blev äldre var det Folk och rövare i Kamomillastad som gällde, den har pappa läst otaliga gånger, och Klas Klättermus. Så jag tror att du kommer att ha några år framför dig (typ
där du får läsa samma böcker om och om igen.
Min pappa tingades läsa om dom kära smurfarna…. o nååååde honom om han missade (dvs medvetet hoppade över) någon av de määäängder ”smurf smurf” som stod på varje sida… Jag visste precis hur många det skulle va varje gång!!
När jag tänker på det är det nästan kostigt att pappa pratar med mig idag… Kanske ska ringa o se om han svarar idag….
”smurf smurf”
Rumpelstiltskin var det som gällde, varje kväll för cirka 30 år sedan. Jag kan bara försöka tänka mig in i hur irriterande jobbigt det måste ha varit att säga det ordet om och om och om igen. Systersonen hämnades å morfars vägnar med ”Pingvinen som alltid frös”.
Vår dotter (idag 14 år) var under en period helt galen i Ture skottar snö. Vi läste den om och om igen tills vi blev tokiga. En dag bytte jag ut alla ”snö” mot ”bajs”. Efter det älskade jag och hennes pappa att läsa Ture skottar bajs medan vi försökte kväva fnisset medan dottern desperat bad oss att sluta. Än idag när jag tar fram boken för att läsa den (har även en ett- och en treåring) börjar jag skratta och ser för min inre syn hur Ture och hans hund Hej sitter under en bajstyngd gran mitt i en bajsstorm och sorgset konstaterar att de får leva på bajs och kottar tills våren kommer….
Det bästa är när barnen börjar bli lite större ( pojke på 5,5 och flicka på 4,5) och man har läst samma bok så många gånger att de verkligen märker när man försöker hoppa över några rader och förkorta sagan. . går inte! Suck. . Sen att favorit boken handlar om en pannkaka som möter olika djur och har EXAKT samma text på varje sida förutom just det djurets ord gör ju inte saken bättre. känns som att man sitter och repeterar sig i ca 10 sidor. .
Ahhh……har ingen av er kommit in i detta att man läser och läser men märker att man tänker på annat. Jag har kommit på mig själv med att fundera på annat och bara rapar upp texten. Vadå? Man kan den ju utantill. B-)
Det värsta är att nu måste jag göra till rösten när jag läser Gruffalon – jag var ju så dum att jag gjorde det första gången jag läset den. *himlar med ögonen*
Jag känner spontant att fokus i kommentarerna har hamnat på fel ställe. Det viktiga att konstatera är att man kan se The West Wing säsong 1 (troligen) hur många gånger som helst…
Någon! Tack för det Smulan! Den älskade jag också när jag var liten men jag hade glömt bort att jag kom ihåg den!
I övrigt håller jag med om att man kan se Vita Huset hur många gånger som helst. Förutom ett enda avsnitt som är så tråkigt att klockorna stannar men de två senaste gångerna jag har plöjt igenom säsongerna har jag helt sonika hoppat över det avsnittet. Jag känner mig jättebusig!
När jag var liten, när barnprogram inte gick hela dagarna på dedicerade (rättstavningen sa att det stavas så) kanaler, så såg jag då samma barnprogram om och om igen som vi spelat in på VHS.
Castor bakar. Castor odlar. Castor snickrar. Castor syr. Och dottern (snart två) har järnkoll på att allt blir läst.
Min pappa vägrade läsa sagoböcker, så jag fick lyssna till när han läste Fantomen-tidningar.. Ca 3-4 sidor in så brukade han tystna, men fortsatte vända blad lite då och då
jag: -pappa, men läs då!!!
Pappa: Det gör jag ju…
jag: -men pappa, läs hööööögt!!
sen brukade han somna mitt i godnattsagan och då gick jag och lade mig i päronas säng för det gick inte sova i mitt rum pga pappas snarkningar. =)
Mamma kan än idag brista ut i skratt när vi för det på tal och minnas hur farsan satt dubbelvikt i min lilla säng och sov, medans jag tagit min kudde och snuttefilt och låg på tvären över deras dubbelsäng.
Pernilla: Va!? Hoppa över…!? Vilken hädelse! ;D
Haha sett denna? http://www.facebook.com/photo.php?fbid=10150557368161747&set=p.10150557368161747&type=1&ref=nf ritad ifrån ditt citat
Apropå West Wing så jag i läsande stund 23 minuter in i första avsnittet i säsong ett.
Coincidence.
Jag kan fortfarande, 23-24 år senare, hela Petter och hans fyra getter utantill. Den fick min stackars mor och far läsa om och om och om och om….(etc.) igen för mig.
Min dotter ville höra ”Viktor bygger en bro” varje kväll i nått år.
Jag kunde den utantill efter några veckor då fick hon bläddra själv medans Jag berättade och hon försökte hela tiden hålla mitt tempo och vara på rätt sida.
HA HA HA!!!
Jag tycker det låter som att du har ett fantastiskt tålamod. 12 gånger samma kväll hade jag aldrig pallat!
Skoj att läsa allas små minnen gällandes barnböcker, har själv en som min dotter ville höra fler gånger varje dag. Kalle sov gott! Men efter att ha läst Tadds inlägg så kommer jag osökt att tänka på att hans son har gett Sean Banan hans mellolåt! Nana nanana här kliver Kingen in!
Underbart!! Det finns väl cd-skivor med godnatt sagor på…
Den här bloggen och dess följare påminner om en sekt på något vis.
West Wing? Med din humor trodde jag att du var mer av en ”Arrested Development”-kille.
Aaron Sorkin:
Toby: You think the United States is under attack from 12,000 Cubans in rowboats.
Sam: I’m not saying I don’t like our chances.
H A Rey:
Mannen i den gula hatten hämtade sin vän på sjukhuset och sedan firade de jul.
Hälsning till din fru:
Det är exakt samma sak som skillnaden mellan pumps värda 12 000 kr och pumps värda 112 kr. Det är det som är skillnaden.
@Anders O: Fredrik gillar ord i följd, få människor är så bra på att ordna orden i rätt följd som Aaron Sorkin. Därutöver vill jag bara ha sagt att det är ju synd att man inte kan se tWW s1 12 ggr på en dag…
Fantastiskt roligt skrivet!!!!
Bah, när du får se ”Pororo” dvd för 6:e jävla gången på samma dag, DÅ kan du komma och klaga! (6 avsnitt, ledmotiv före och efter varje avsnitt, googla det!)
Du är helt underbart rolig!
Känner igen mig/oss på pricken! Vår son är 21 månader snart med allt vad det innebär.
Jag läser inte texten i böckerna…jag använder mig av bilderna och och berättar uti från dem. Då blir det lite roligare för mig och lite varierat.
Men men ….det fungerar inte på hans favorit film ”Boogh och Elliot”. Den kan vi redan utantill….
Tack för en jätteroligt Blogg!/Eleonor