Hunger game
Jag vet inte hur psykologiskt intresserade den här bloggens läsare är i största allmänhet, och det ska väl sägas direkt att min egen kompetens inom området sträcker sig till några KBT-sessioner hos en man som var väldigt intresserad av min barndom och kabel-tv-utbudet någonstans mellan att M*A*S*H*-repriserna slutar och Musses Klubbhus börjar. Men vid ett tillfälle under min gymnasietid minns jag att min klass kommenderades att titta på en serie dokumentärfilmer om olika sociala experiment gjorda med barn. De gick nästan alltid ut på att man placerade ett eller flera barn i ett kameraövervakat rum, under en given premiss om något de inte fick göra, för att sedan se vad som hände. Rätt ofta handlade det om något de inte fick äta. Ett exempel jag minns var att ett dussin barn placerades framför en blåbrsmuffin med instruktionerna att om de inte åt muffinsen under den närmaste kvarten så skulle de få två muffins istället som belöning.
Jag förstår att det här kanske är ett konstigt sätt att inleda ett blogginlägg. Men ni vet hur alla alltid frågar hur jag och min vän och kontorskollega N egentligen blev kompisar, eftersom vi är så oerhört olika? Och hur jag, hur mycket jag än tänker efter, inte riktigt kan minnas exakt hur vi lärde känna varandra. Och hur min fru en gång, bara som i förbigående, mumlade något om “du kanske ingår i något av hans sociala experiment, det hade faktiskt förklarat en hel del”.
Jo.
Det är ju inte det att jag är paranoid eller så.
Men igår skulle min vän N och jag äta lunch vid klockan 12. Men då svarade inte han i telefon. Så jag satt på kontoret till klockan 13 och väntade tills jag var så hungrig att jag eventuellt åt upp en liten bit av min keps, och då messade han och sa att han inte skulle komma. Och sen skrev han att vi kunde äta lunch idag istället, vid klockan 11.30.
Och nu är det idag. Och klockan är 11.45. Och han svarar inte i telefon.
Och jag kan givetvis inte vara 100% säker.
Men jag är nästan säker på att den där påsen som ligger på hans skrivbord inte låg där igår. Och jag kan fan nästan svära på att den är blåbärsmuffinsformad.
